Hur kunde Abraham förklaras rättfärdig före Kristi död?

Abrahams tro ”tillräknades” – tillsammans med hans gärningar – ”honom som rättfärdighet”. (Rom 4:20–22) Det betyder naturligtvis inte att han och andra trogna i förkristen tid var fullkomliga eller syndfria, men eftersom de utövade tro på Guds löfte om ”avkomman” och strävade efter att följa Guds befallningar, räknades de inte, likt resten av människovärlden, som orättfärdiga utan något förhållande till Gud. (1Mo 3:15; Ps 119:2, 3) I sin kärlek räknade Jehova dem som skuldfria i jämförelse med den gudfrånvända världen av människor. (Ps 32:1, 2; Ef 2:12) Tack vare deras tro kunde Gud således handla med sådana ofullkomliga människor och välsigna dem och ändå vara trogen sina egna fullkomliga normer för rättvisa. (Ps 36:10) Dessa trogna insåg emellertid att de behövde friköpas från synden, och de väntade på Guds bestämda tid för detta. (Ps 49:7–9; Heb 9:26)

Lärjungen Jakob nämnde vad Abrahams rättfärdiggörelse innefattade: ”Det skriftställe uppfylldes som säger: ’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom som rättfärdighet’, och han kallades ’Jehovas vän’.” (Jak 2:20–23) På grund av sin tro blev alltså Abraham förklarad rättfärdig som en vän till Gud, inte som en son till Gud vilken ”föds på nytt” med utsikt till liv i himlen. (Joh 3:3)