En ny medarbetare

Några av dessa första förkunnare talade med vänner och bekanta, andra delade ut traktater vid kyrkportarna, och en del var kolportörer (heltidsförkunnare) periodvis. Bland de sistnämnda var Carl Lüttichau, som sommaren 1899 reste omkring flera veckor på Själland och spred många böcker i Roskilde, Holbæk och andra städer.

Lüttichau hade samma år återvänt från Sydafrika, där han hade råkat ut för en allvarlig olycka och hade lovat att han skulle tjäna Gud om han överlevde. Han höll sitt löfte, för efter hemkomsten började han snart samarbeta med Sophus Winter. I januari 1900 började de tillsammans ge ut Zion’s Watch Tower på danska under namnet Zions Vagt-Taarn (Zions Vakt-Torn).

Kort därefter började emellertid Sophus Winter glida bort från sanningen. Zions Vagt-Taarn upphörde hösten 1901, och under loppet av åren 1902 och 1903 försvann Winter ut i det religiösa mörkret.

År 1903 tog Carl Lüttichau ledningen. Han var född på Jylland, på Vingegaard som tillhörde godset Tjele. Det ägdes av hans far, som under några år beklädde posten som finansminister i den danska regeringen. Carl Lüttichau tog studentexamen med högsta betyg, blev filosofie kandidat och studerade vid universitetet i Edinburgh i Skottland, tills han år 1896 for till Sydafrika. Med den bakgrunden och med sitt belevade sätt, som gjorde honom omtyckt bland folk, var han väl rustad för det arbete som låg framför honom.

Den första större händelsen medan Lüttichau förestod arbetet var Charles Taze Russells besök i april 1903. Under besöket hölls flera möten, det största med ett närvaroantal på 200. I oktober började Lüttichau åter ge ut Vakt-Tornet på danska, och från och med juli 1904 utkom det regelbundet varje månad.

Carl Lüttichau besökte familjen, och efter långa diskussioner började John Reinseth vara med vid möten på Ole Suhrs Gade, där Sällskapets kontor låg. Efter varje möte skyndade han sig hem och berättade för sin hustru om allt det underbara han hade hört. Hon hade varit sängliggande några år, men så snart hon blev bättre och kunde gå med hjälp av kryckor, följde också hon med till mötena.