En skyltmålare finner sanningen

Till mötena i Köpenhamn samlades en liten grupp på fem—sex personer, däribland två fattiga sömmerskor. Men det skulle snart komma förstärkning.

I Brønshøj i norra delen av Köpenhamn bodde en norsk skyltmålare, John Reinseth. Han och hans hustru, Augusta, försökte uppfostra sina fem barn enligt Guds ord. John läste ofta ur Bibeln för sin familj och förklarade det han läste, så att också barnen förstod det. De hade också gått på olika religiösa möten, men utan att känna sig tillfredsställda. Men så en kväll föll de alla på knä, och fadern bad innerligt till Gud om att han skulle visa dem vad som var sanningen. Nästa morgon stod en kolportör vid dörren med första bandet av Millennii dagning! Det var Anna Hansen, en av de två fattiga sömmerskorna.

Carl Lüttichau besökte familjen, och efter långa diskussioner började John Reinseth vara med vid möten på Ole Suhrs Gade, där Sällskapets kontor låg. Efter varje möte skyndade han sig hem och berättade för sin hustru om allt det underbara han hade hört. Hon hade varit sängliggande några år, men så snart hon blev bättre och kunde gå med hjälp av kryckor, följde också hon med till mötena.

Familjen tog snabbt emot sanningen. John gick från dörr till dörr all sin lediga tid. Han steg ofta upp klockan halv fem på morgonen och förberedde sig för mötena. Han var mycket uthållig. När han längre fram på dagen blev trött, berättas det, brukade han sätta sig på en stol och blunda. Han höll en nyckelknippa löst i handen. När han somnade och tappade nycklarna, väcktes han av sin självuppfunna väckarklocka och var åter pigg att sätta i gång.

Hans hustru önskade, trots sin svaga hälsa, sprida sanningen i sin födelsetrakt kring Hellebæk på norra Själland. Hon packade en stor korgkoffert med böcker och skickade den med tåg till Helsingör. Eftersom hon inte orkade bära mer än ett par böcker i sin handväska, lät hon sy ett bälte att ha runt midjan med stora fickor som hon fyllde med böcker. Rustad med sin lätta väska i ena handen, en käpp i den andra och flera böcker runt midjan, dolda av en vid kjol, gick den här modiga systern alldeles ensam från villa till villa längs nordkusten för att tala med folk. När hon dog år 1925, var hennes sista ord: ”Det finns så mycket som måste göras där på Nordsjälland, och jag ville så gärna göra det.”

Tre av deras barn blev också nitiska för sanningen, och sonen Poul var senare landstjänare under en period.

[Bilder på sidan 72]

John Reinseth lärde känna sanningen år 1907. Han var en outtröttlig förkunnare. Hans hustru, Augusta, förkunnade också nitiskt, trots sin svaga hälsa