Bland dem som blev döpta vid det här konventet var en ung man, Christian Rømer, som hade kommit i kontakt med bibelforskarna på sin födelseö Bornholm. Hans far hade före första världskriget fått en gåvoprenumeration på Vakt-Tornet, och en dag år 1919 fann den då 20-årige Christian ett exemplar. Han berättar: ”Det som hände den dagen var för mig en så stor upplevelse att den inte kan med ord beskrivas. Det här var sanningen, som jag visste fanns i Bibeln, och nu fick jag den, nu hade jag den.”

Under konventet i Köpenhamn var han med vid ett möte för kolportörer. Här träffade han för första gången Kristian Dal — och därmed var hans livskurs utstakad. Han började tjäna som kolportör på Bornholm i juni 1922.

I januari 1924 bildade Sällskapet ett ”kolportörlag” bestående av Kristian och Knud Dal samt Christian Rømer, som sändes ut för att arbeta på Jylland, med Skive som utgångspunkt. Broder Lüttichau inledde kampanjen med ett offentligt föredrag i stadens största lokal, varefter man höll möten i samlingslokaler och ”krosale” runt om i trakten med föredrag av Kristian Dal. Man annonserade föredragen i dagstidningarna och gick igenom distrikten med löpsedlar. Efter föredragen kom kolportörerna tillbaka med böcker och broschyrer.

På våren 1924 gick turen vidare till Haderslev på södra Jylland. Den här landsdelen hade i många år hört till Tyskland, men hade återförenats med Danmark efter en folkomröstning år 1920. Många unga män från den här trakten hade kämpat vid västfronten, och en del hade förlorat tron på Gud i skyttegravarna under striderna i Frankrike.

Christian Rømer berättar hur det var att predika bland människorna här: ”Det var ett mycket speciellt och intressant distrikt att arbeta på. Människornas politiska kamp under många år hade gjort dem vakna och tillgängliga, så deras sinne var ofta mer öppet för de stora livsfrågorna.”

Fram till hösten 1925 fick de tre kolportörerna i ”Dals lag” klara transporten med cykel eller tåg, men nu ställde en broder en bil till deras förfogande. Christian Rømer reste till Köpenhamn för att hämta den. Han berättar: ”Det var en stor händelse! En avhållen, underbar gammal T-Ford med sufflett och allt; jag var chaufför, eftersom ingen av de andra hade körkort. Bilen höll tyvärr bara ett år. Vi fick den utbytt mot tidens stora elegans, en Ford sedan, 1923 års modell. Den var täckt och varmare i vinterkylan, ett flott ekipage.”

Genom att kolportörerna flyttade från plats till plats, lyckades de så småningom bearbeta hela Jylland och Fyn fram till mars 1929, när pengarna för den här speciella verksamheten var förbrukade.

En tredje kolportörgrupp under de här åren var Anna Petersen och Thora Svendsen som bearbetade många distrikt på Fyn och Jylland. Syster Petersen säger: ”Vi pionjärer blev oftast skickade till områden där det inte fanns några församlingar. Vi gick därför in till en handelsman och frågade om han kände till någon där i staden som hade rum att hyra ut. Vårt ’kök’ bestod av ett primuskök och några små kastruller som vi fick tillåtelse att ställa upp inne på rummet eller ute på vinden, antingen på ett gammalt bord eller på ett par lådor som vi fick hos handelsmannen.”

Ibland hade de båda systrarna möjlighet att samarbeta med ”Dal-laget”. Det slutade med att syster Petersen och broder Rømer enades om att göra samarbetet mer permanent. De gifte sig år 1933 och gjorde heltidstjänsten till sin livsuppgift. Syster Rømer är nu på vårdhem, men broder Rømer fortsätter som pionjär.

[Bild på sidan 87]

På 1920-talet blev landet bearbetat av outtröttliga kolportörer. Från vänster: Kristian Dal, Anna Petersen, Søren Lauridsen, Thora Svendsen och Christian Rømer