Den 24 maj 1909 anlände broder Russell med tåg från Stockholm, och ungefär 100 personer kom till Ole Suhrs Gade för att höra honom tala över ämnet ”Förbunden”. På kvällen lyssnade 600 uppmärksamt till hans föredrag ”Störtandet av Satans välde”. Två år senare hörde drygt 800 hans offentliga föredrag ”Den stora vita domartronen”.

Vid broder Russells nästa besök, som inföll i augusti 1912, hyrde bröderna för första gången stora salen i Odd Fellow Palæet. Salen rymde 1.600 personer, men tillströmningen var så stor att man i all hast måste göra anordningar för ett extra möte i en mindre sal i samma byggnad. Föredraget ”Bortom graven” hölls samtidigt i de två salarna. Båda lokalerna var fullsatta, men flera hundra besvikna människor hade ändå fått avvisas.

Den stora tillslutningen satte sin prägel på predikoarbetet. Louis Carlsson från Köpenhamn berättar om år 1913: ”Hela året kännetecknades av traktatarbete. Broder John Reinseth stod varje söndagsmorgon klockan 9 i något gathörn och delade ut distrikt till de vänner som mötte upp. Vi ringde inte på dörrklockorna, utan lade in en traktat i brevlådan. Jag minns ett tillfälle på Vesterbro. Ytterdörren till en våning hade matt glas; jag skymtade en man innanför. Jag lade in en traktat som handlade om ’Babylon’. Den togs upp och skickades ut genom brevlådan igen. Så jag lade in en annan traktat, ’Vad säger Skriften om helvetet?’ Jag såg mannen ta upp den och titta på den — och den behöll han.”

Fler människor blev insamlade, och nya församlingar bildades, så att det våren 1914 fanns mindre församlingar i 12 städer, utöver församlingen i Köpenhamn.

Världskriget bryter ut

Sommaren 1914 var broder Rutherford på resa i Europa som broder Russells representant, och dagarna kring första världskrigets utbrott skulle han resa från Tyskland till England. Men kärleken till de danska bröderna, som han redan hade besökt år 1910 och 1913, fick honom att göra en avstickare till Köpenhamn för att vara med de två första dagarna av ett konvent som skulle hållas den 1—4 augusti.

I ett kort avskedstal vid konventet uppmuntrade han bröderna att ödmjuka sig under Guds mäktiga hand och fullständigt förtrösta på Honom under alla förhållanden i de oroliga tiderna. Nu hade broder Rutherford själv börjat bli lite bekymrad över krigsutvecklingen. Han skulle ju vidare till England, men de reguljära båtförbindelserna mellan Esbjerg och de engelska hamnstäderna hade brutits, och ingen visste vad nästa dag skulle föra med sig. Man följde broder Rutherford till Esbjerg, och han lyckades komma över till England med en fiskekutter — tvärs över det farvatten där Skagerackslaget, ett av de största sjöslagen under första världskriget, utkämpades två år senare.

I Köpenhamn fortsatte konventet, och sista dagen uppmanades de utsocknes deltagarna att resa hem redan samma kväll — eller natt — och inte vänta till nästa dag. Man fruktade att tågtrafiken och andra allmänna kommunikationer skulle inställas. Ingen visste ju hur omfattande kriget skulle bli. Danmark förblev emellertid neutralt, och predikoverket hindrades inte nämnvärt.

”Skapelsedramat i bilder”

På hösten nådde ”Skapelsedramat i bilder” Danmark. Den första föreställningen hölls i Odd Fellow Palæet i Köpenhamn, och under år 1915 visades Skapelsedramat nästan överallt i landsorten, alltid i de bästa lokalerna och alltid för fulla hus. Dagmar Larsen från Ålborg, som senare gifte sig med Louis Carlsson från Köpenhamn, berättar: ”Vi hade fullt upp att göra med att dela ut löpsedlar. Vi fick 500 åt gången och använde all vår fritid till det här arbetet. Min syster Johanne och jag ombads att vara med vid föreställningarna som ’diakonissor’. Vi bar en svart klänning med vit krage och hade en svart sammetsmössa på huvudet. ... Det var tre föreställningar per dag och en trängsel utan like. Hela staden var upp och nervänd, eftersom det ju var något helt unikt med färgfilm — och dessutom var det helt gratis! Folk fick intressekort, där de kunde skriva namn och adress, och två kolportörer stannade kvar i staden en tid för att söka upp de intresserade.”

Svåra år

Efter broder Russells död år 1916 började en svår tid, i synnerhet för församlingen i Köpenhamn. Några systrar började föra fram falska läror och påverkade några av äldstebröderna. Tidigt år 1917 kom det till öppen brytning. Under ett möte på Ole Suhrs Gade reste sig en syster plötsligt och sade: ”Kom, nu går vi!” Sexton följde henne, ungefär en fjärdedel av de församlade — och man såg dem inte mer. Men deras utmarsch kändes som en stor lättnad. Mötet kunde fortsätta i lugn och ro.

Några av dem som hade avfallit slöt sig till Paul S. L. Johnson, som lämnade sanningen i USA under samma period. Under en tid försökte de locka fler över på sin sida genom baktaleri och genom skrifter som de skickade till bröderna, och efter hand spred sig avfallet likt kallbrand till andra församlingar. Det var en tid som krävde tro och uthållighet.

Världskriget följs av förnyad verksamhet

I juli 1919 meddelade danska upplagan av Vakt-Tornet att Den fullbordade hemligheten (sjunde bandet av Studier i Skriften) nu hade getts ut på dansk-norska. Boken skulle spridas, och man hoppades att många ville hjälpa till med det. En kolportörkurs hade redan hållits i Köpenhamn. Det var också första gången som icke-kolportörer uppmanades att sprida böcker från dörr till dörr.

I Köpenhamn skulle föredraget hållas i Odd Fellow Palæet. Över en timme innan mötet skulle börja samlades folk utanför lokalens ingång, och när dörrarna öppnades fylldes den stora salen på några få minuter! Många fick besviket vända om. Uppmärksamheten var stor under föredraget, och efter mötet lämnade man ut omkring 300 exemplar av broschyren med föredragets innehåll. Från Köpenhamn for broder Macmillan vidare till Ålborg, där möteslokalen också var överfull, och en av stadens tidningar skrev: ”MacMillans livfulla föredrag åhördes med stort intresse. ... Han talar med övertygelsens värme, som gör det intressant att lyssna på honom.” Efter ett besök i Randers, där föredraget hölls två gånger, reste broder Macmillan vidare till Sverige.

En av dem som på grund av den stora tillströmningen inte fick höra broder Macmillans ”Millionföredrag” i Köpenhamn var en ung och ivrig socialdemokrat — en tobaksarbetare vid namn Angelo Hansen. Hans intresse för Bibelns sanning hade emellertid väckts, och när han ett par månader senare blev arbetslös och måste gå till fackföreningens kontor, träffade han en arbetslös kollega som var bibelforskare. Denne predikade för Angelo Hansen, som snart själv blev bibelforskare.

Rutherfords besök år 1922

År 1922 kom broder J. F. Rutherford återigen till ett konvent i Köpenhamn, och den här gången höll han själv sitt ”Millionföredrag” i Odd Fellow Palæet — samma ställe där broder Macmillan hade hållit det ett och ett halvt år tidigare.

Vilket intryck gjorde föredraget? Dagstidningen Politiken skrev dagen efter på förstasidan: ”Domare Rutherford gjorde succé i går i konserthuset. Långt innan han började sitt föredrag, var varenda plats i den stora salen upptagen, och nya åhörare kom i skaror. Åtskilliga hundra måste vända om. Det fanns inte plats.”

Bland dem som blev döpta vid det här konventet var en ung man, Christian Rømer, som hade kommit i kontakt med bibelforskarna på sin födelseö Bornholm. Hans far hade före första världskriget fått en gåvoprenumeration på Vakt-Tornet, och en dag år 1919 fann den då 20-årige Christian ett exemplar. Han berättar: ”Det som hände den dagen var för mig en så stor upplevelse att den inte kan med ord beskrivas. Det här var sanningen, som jag visste fanns i Bibeln, och nu fick jag den, nu hade jag den.”

Under konventet i Köpenhamn var han med vid ett möte för kolportörer. Här träffade han för första gången Kristian Dal — och därmed var hans livskurs utstakad. Han började tjäna som kolportör på Bornholm i juni 1922.

Tillväxt i Köpenhamn

En dag vintern 1921/1922 gick Angelo Hansen som vanligt runt bland de många arbetslösa som väntade utanför fackföreningens kontor. När han höll upp ”Millionbroschyren” över huvudet och ropade: ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!”, kom en ung sanningssökande man fram till honom. Det var Christian Bangsholt. Han tog emot broschyren, läste den på en enda natt och började komma till mötena på Ole Suhrs Gade. Det han hörde där skilde sig helt från det han tidigare hade hört hos Frälsningsarmén, pingstvännerna, metodisterna och alla andra grupper, där han förgäves hade sökt sanningen. Han kunde helt enkelt inte hålla de här nyheterna för sig själv.

Flera av dem han talade med började komma på mötena, däribland makarna Herløv och Betty Larsen. Herløv och Christian var ungdomsvänner, och de hade ofta suttit och spelat tillsammans på sina musikinstrument. Nu spelade de sanningens melodi tillsammans.

Samma vår hade en annan ung man, Hans Christian Johnsen, börjat intressera sig för bibelforskarnas budskap. Han var ateist, direkt antireligiös och helt uppslukad av socialistiska idéer. Men en affisch med inbjudan till ”Millionföredraget” fångade hans uppmärksamhet, och han gav sig i väg för att höra föredraget. På vägen dit köpte han en tidning för att ha något att titta i om föredraget skulle bli för långtråkigt. Han fick också användning för den — men till att anteckna skriftställen på! Föredraget var logiskt och lättförståeligt. Ateismen fick ge vika för tron på Gud. Det föredraget ledde till flera, och i september kom också hans hustru med. De blev snabbt på det klara med att budskapet om Riket måste predikas från dörr till dörr.

En dag år 1925 fick broder Johnsen i uppgift att besöka en ung man, Einer Benggaard, som hade läst några av Sällskapets böcker. Hans tro växte mycket snabbt, och han började genast ta del i vittnesarbetet.

På så sätt bildades på 1920-talet en liten kärna av unga, ivriga förkunnare som under många år satte sin prägel på församlingens arbete, och mycket av den tillväxt som har ägt rum i Köpenhamn ända till denna dag kan spåras tillbaka till den insats som de och några få andra gjorde.