Detta lade Sällskapet Vakttornets förste president, Charles Taze Russell, märke till när han på sin första resa till Europa år 1891 också besökte Danmark. Han skrev i sin rapport: ”Norge, Sverige, Danmark, Schweiz och i synnerhet England, Irland och Skottland är mogna fält som väntar på att bli skördade. Dessa fält verkar ropa: ’Kom över och hjälp oss!’ och vi känner inte till någon annan del av världen som så förhoppningsfullt väntar på skäran och skörden. ... Det finns ett stort behov av en svensk översättning [av Millennial Dawn] och likaså en översättning som både danskarna och norrmännen kan använda.”

Den första förkunnaren

År 1894 kom en 25-årig danskamerikan, skomakaren Sophus Winter, till Danmark och bosatte sig i huvudstaden Köpenhamn. Första bandet av Millennii dagning och några traktater hade blivit översatta. Mot slutet av året kunde broder Winter meddela Sällskapets huvudkontor, som då låg i Allegheny i Pennsylvania i USA, att han nu hade placerat alla böcker han hade haft med sig.

Andra bandet av Millennii dagning kom ut på dansk-norska år 1895,

Men så en kväll föll de alla på knä, och fadern bad innerligt till Gud om att han skulle visa dem vad som var sanningen. Nästa morgon stod en kolportör vid dörren med första bandet av Millennii dagning!

När Anna Hansen — sömmerskan som hade besökt familjen Reinseth — en dag kom och erbjöd första bandet av Millennii dagning skaffade sig Johanne Jensen boken, och Arthur läste den på natten. Under en resa till Köpenhamn blev han inlagd på sjukhus för tyfus och fick då tid att studera boken närmare. Följden blev att han sände bud till kontoret på Ole Suhrs Gade och bad att få alla publikationer som fanns. Han tog emot sanningen med entusiasm och var helt enkelt omättlig.