18, 19. Hur försökte myndigheterna i Danmark sätta stopp för predikoarbetet?

¹⁸ Danmark. Den 1 oktober 1932 trädde en lag i kraft som gjorde det olagligt att sälja tryckt material utan tillstånd. Men våra bröder ansökte inte om något tillstånd. Följande dag var fem förkunnare ute och predikade i Roskilde, ungefär tre mil väster om Köpenhamn. Mot slutet av dagen saknades en av förkunnarna, August Lehmann. Han hade blivit gripen för att ha sålt varor utan tillstånd.

¹⁹ Den 19 december 1932 inställde sig August Lehmann i domstol. Han erkände att han hade besökt människor och erbjudit biblisk litteratur, men han nekade till att vara försäljare. Domstolen frikände honom och konstaterade: ”Den tilltalade ... försörjer sig själv, och [han] har inte haft eller förväntat sig några ekonomiska fördelar av den här verksamheten. Den har i stället inneburit en ekonomisk förlust för honom.” Domstolen ställde sig på brödernas sida och slog fast att Lehmanns verksamhet inte kunde ”betecknas som ... näringsverksamhet”. Men Guds folks motståndare var beslutna att sätta stopp för predikoverksamheten i hela landet. (Ps. 94:20) Den allmänna åklagaren överklagade ärendet ända upp i Högsta domstolen. Hur reagerade våra bröder?

20. Vilket beslut tillkännagav Högsta domstolen i Danmark, och hur reagerade våra bröder och systrar?

²⁰ Veckan före rättegången i Högsta domstolen gjorde vännerna i Danmark en extra insats i tjänsten. Tisdagen den 3 oktober 1933 tillkännagav Högsta domstolen sitt beslut. Man instämde i det beslut som hade fattats i den lägre domstolen: August Lehmann hade inte brutit mot lagen. Den här domen innebar att vittnena kunde fortsätta att predika fritt. Bröderna och systrarna var så tacksamma mot Jehova för den här juridiska segern att de ökade sin insats i tjänsten ännu mer. Ända sedan dess har våra vänner i Danmark kunnat fortsätta i tjänsten utan inblandning från myndigheternas sida.