Einer Benggaard berättar en liten episod från den här verksamheten: ”I en församling på norra Jylland hade vi ordnat en liten sammankomst i syfte att organisera våra bröder och systrar för arbetet från hus till hus. Efter ett föredrag av broder Dey och en del instruktioner om hur vi skulle gå till väga, vad vi skulle säga till folk och så vidare lämnades distrikt och litteratur ut, och så vandrade vi ut genom dörren — de flesta med hjärtat i halsgropen! När broder Dey och jag gick huvudgatan ner, fick vi se två systrar som stod i en port och grät. Vi tog dem med oss, och snart var de idel solsken igen!”

Broder Dey tyckte att man borde inrätta ett ”riktigt” Betelhem, där alla kunde bo och äta tillsammans på samma ställe. Några vindskontor på femte våningen, uppe under taket, utrymdes. Golven fernissades, väggarna tapetserades, och rummen möblerades. Einer Benggaard, Simon Petersen och en tredje broder fick var sitt trivsamt rum, om än en smula spartanskt.