På konventets sista dag tillkännagav broder Rutherford att ett nytt kontor, Nordeuropeiska Avdelningen, skulle upprättas i Köpenhamn, med skotten William Dey som tillsyningsman. Kontoret skulle utöva tillsyn över Sällskapets verksamhet i Skandinavien och de baltiska länderna, och det skulle i synnerhet ”uppmuntra och befrämja det offentliga predikandet av budskapet om Riket”.

Det skulle visa sig att broder Dey, som var ogift och hade varit bibelforskare sedan år 1913, var rätt man för uppgiften. Han hade god erfarenhet från England, där verksamheten med ”församlingskolportörer” redan hade varit organiserad i flera år. Samtidigt var han mycket energisk och uthållig och drevs av stor kärlek till sanningen. För att kunna åta sig uppgiften som tillsyningsman för Nordeuropeiska Avdelningen hade han lämnat posten som taxeringsinspektör i London. Vännerna tyckte om honom, och han blev snart känd som ”Den store skotten”.

Broder Dey satte genast i gång med att organisera predikoarbetet. Poul Reinseth utnämndes till ”tjänstedirektör” för Köpenhamn och skulle förestå arbetet med att vittna i huvudstaden. Staden delades upp i sex distrikt, vart och ett med en ”distriktsledare” som hade ansvaret för det lokala området. Boklagerdepåer upprättades i olika privata hem, så att varje enskild förkunnare inte längre behövde bege sig till avdelningskontoret för att hämta böcker. Många började ivrigt ta del i arbetet.

Broder Dey hade fullt upp att göra. Under de första tre och en halv månaderna som tillsyningsman för Nordeuropeiska Avdelningen reste han 14.000 kilometer i Skandinavien och de baltiska länderna för att hålla möten och organisera arbetet. Einer Benggaard berättar en liten episod från den här verksamheten: ”I en församling på norra Jylland hade vi ordnat en liten sammankomst i syfte att organisera våra bröder och systrar för arbetet från hus till hus. Efter ett föredrag av broder Dey och en del instruktioner om hur vi skulle gå till väga, vad vi skulle säga till folk och så vidare lämnades distrikt och litteratur ut, och så vandrade vi ut genom dörren — de flesta med hjärtat i halsgropen! När broder Dey och jag gick huvudgatan ner, fick vi se två systrar som stod i en port och grät. Vi tog dem med oss, och snart var de idel solsken igen!”

Flera av de bröder och systrar som arbetade på avdelningskontoret bodde utspridda runt om i Köpenhamn. Broder Dey tyckte att man borde inrätta ett ”riktigt” Betelhem, där alla kunde bo och äta tillsammans på samma ställe. Några vindskontor på femte våningen, uppe under taket, utrymdes. Golven fernissades, väggarna tapetserades, och rummen möblerades. Einer Benggaard, Simon Petersen och en tredje broder fick var sitt trivsamt rum, om än en smula spartanskt.

[Bild på sidan 88]

Broder Dey och broder Rutherford på Kastrups flygplats år 1927

[Bild på sidan 89]

William Dey, till vänster, tillsyningsman för Nordeuropeiska Avdelningen, och Albert West, landstjänare i Estland till 1930, då han blev broder Deys sekreterare