Hopp för de drabbade

FÖRR hade människor en tendens att undvika dem som led av psykisk sjukdom. Det gjorde att många av dem blev utstötta ur samhället. En del diskriminerades på arbetsmarknaden. Andra var med om att den egna familjen drog sig undan. Det här förvärrade ofta problemet och hindrade dem som behövde hjälp att få den.

Stora framsteg under senare årtionden har gjort att man har fått en bättre förståelse av egentlig depression och bipolär sjukdom. Numera är man väl införstådd med att de här båda tillstånden går att behandla. Men det är inte alltid lätt att få hjälp. Hur kommer det sig?

Känna igen symtomen

Ett depressivt tillstånd kan inte diagnostiseras genom ett enkelt blodprov eller med röntgen. I stället gör man en bedömning utifrån en persons handlingssätt, tankar och omdömesförmåga. Ett antal olika symtom måste finnas med i bilden för att man skall kunna ställa rätt diagnos. Problemet är att familj och vänner inte alltid förstår att det de reagerar för är tecken på ett depressionstillstånd. ”Till och med när de håller med om att en persons handlingssätt avviker från det normala, kan de ha väldigt skiftande uppfattningar om vad som är orsaken till att personen uppför sig på det sättet”, säger dr David J. Miklowitz.

Och även om familjen faktiskt inser att situationen är allvarlig, kan det vara svårt att övertyga den drabbade om att han eller hon behöver medicinsk vård. Eller om det gäller dig själv, så kanske du inte är så förtjust i tanken på att söka vård. Doktor Mark S. Gold säger: ”Du kanske tror på dina egna tankar när du är deprimerad – att du är värdelös – så vad tjänar det till att söka hjälp, när det i alla fall inte finns något hopp för en sådan som du? Eller du kanske skulle vilja söka hjälp men tror att depression är något att skämmas för, att det är helt och hållet ditt eget fel. ... Du kanske inte förstår att det är på grund av depression som du känner så.” Inte desto mindre är medicinsk behandling helt nödvändig för dem som lider av depression.

Naturligtvis kan alla känna sig lite modfällda då och då, och det behöver inte nödvändigtvis betyda att man är deprimerad. Men hur är det om det känns allvarligare än bara en släng av deppighet? Och tänk om känslorna håller i sig ovanligt länge, kanske ett par veckor eller ännu längre? Anta dessutom att nedstämdheten gör att du inte kan fungera normalt, vare sig det är på jobbet eller i skolan eller när du umgås med andra. I sådana fall kan det vara klokt att gå till någon som är kvalificerad att diagnostisera och behandla depressiva tillstånd.

Om det handlar om biokemisk obalans, kan man bli ordinerad läkemedel. I andra fall kan samtalsterapi vara ett bra sätt för den drabbade att förstå hur han eller hon skall kunna hantera sin situation. Ibland kan en kombination av båda behandlingssätten ge resultat.a Det viktiga är att ta steget och söka hjälp. ”Många gånger är de drabbade rädda och skäms för sin situation. Men den verkliga skammen ligger i att misstänka att man har ett problem och ändå inte försöka få den hjälp som man är i ett så desperat behov av”, säger Lenore, som citerades i föregående artikel.

Så är det också för Brandon, som lider av depression. Han säger: ”Som tonåring hade jag ofta tankar på självmord, eftersom jag kände mig så totalt värdelös. Det var inte förrän jag hade kommit upp i trettioårsåldern som jag gick till en läkare.” Precis som Lenore får Brandon medicinsk behandling för att kunna klara av sitt tillstånd, men inte bara det: ”För att förbättra mitt allmänna välbefinnande försöker jag ta hand om både min fysiska och psykiska hälsa. Jag ser till att få vila och tänker på vad jag äter. Jag fyller också sinnet och hjärtat med positiva tankar från Bibeln.”

Men Brandon påpekar att depression är ett medicinskt problem och inte ett andligt. Att inse detta är helt nödvändigt för att kunna tillfriskna. Brandon berättar: ”En gång sade en välmenande medkristen att eftersom det sägs i Galaterna 5:22, 23 att glädje är en frukt av Guds ande, så måste min depression bero på något jag gjort som hindrade anden. Det fick mig att känna mig ännu mer skyldig och deprimerad. Men när jag väl sökte hjälp, skingrades de där mörka molnen som hade hopat sig över mig. Jag kände mig mycket bättre! Jag önskar att jag hade sökt hjälp tidigare.”

Du kan vinna kampen

Även efter det att man har fått diagnos och påbörjat en behandling, är det troligt att sjukdomstillståndet fortsätter att vara en utmaning. Kelly, som kämpar med depression, är tacksam för att hon har fått professionell hjälp för att medicinskt kunna behandla sin sjukdom. Förutom det har hon insett att andras stöd och hjälp är avgörande. Till en början var inte Kelly så pigg på att be andra om hjälp, eftersom hon inte ville ligga någon till last. ”Jag var inte bara tvungen att lära mig att be om hjälp, utan också att ta emot den. Det var inte förrän jag blev mer öppen som jag kunde stoppa den nedåtgående spiralen.”

Som ett Jehovas vittne är Kelly med vid kristna möten i Rikets sal. Men ibland kan till och med sådana positiva tillfällen vara en utmaning. ”Det är inte sällan som belysningen, allt folk och alla ljud blir för mycket för mig. Sedan kommer skuldkänslorna, och min depression förvärras, eftersom jag känner att mina problem måste bero på att jag är oandlig.” Hur kan Kelly hantera det här? Hon säger: ”Jag har lärt mig att min depression är en sjukdom som jag måste kämpa med. Den hänger inte ihop med min kärlek till Gud eller medkristna. Den visar inte hur det är ställt med min andlighet.”

[Ruta/Bild på sidan 11]

När man blir ordinerad läkemedel

En del tycker att det är ett tecken på svaghet att behöva ta läkemedel. Men tänk på det här: En diabetiker måste noggrant följa en läkares anvisningar – det kan till exempel innebära att ta insulininjektioner. Är det ett tecken på misslyckande? Knappast! Det är helt enkelt ett sätt att reglera ämnen i kroppen så att diabetikern kan hålla sig frisk.

Det är ungefär likadant med att ta läkemedel när man är deprimerad eller lider av bipolär sjukdom. Även om många har fått hjälp genom samtalsterapi som har gett dem insikt om sitt tillstånd, är ett varnande ord på sin plats. När det gäller kemisk obalans går det inte att bara resonera bort sjukdomen. Steven, som lider av bipolär sjukdom, säger: ”Den läkare som gav mig behandling illustrerade det så här: Du kan ge en person alla körlektioner i världen, men om han sedan får en bil utan ratt eller bromsar, har han ingen större nytta av lektionerna. På samma sätt räcker det inte med bara kognitiv terapi för att få de resultat man önskar. Att få balans i hjärnans kemiska sammansättning är ett viktigt första steg.”

Hur andra kan vara till hjälp

DU KANSKE känner någon som är deprimerad eller lider av bipolär sjukdom. Hur kan du i så fall ge ditt stöd? Doktor J. Jaffe vid National Alliance for the Mentally Ill ger följande visa råd: ”Förväxla inte sjukdomen med individen. Hata sjukdomen, men älska individen.”

En kvinna som heter Susanna hade det tålamod och den kärlek som behövdes för att kunna göra just det. Hon hade en väninna som led av bipolär sjukdom. ”Ibland stod hon inte ut med att vara i närheten av mig”, berättar Susanna. Men i stället för att ge upp hoppet om sin vän började Susanna ta reda på fakta om bipolär sjukdom. ”Nu förstår jag att mycket av min väninnas beteende kunde förklaras av hennes sjukdom.” Susanna tycker att det kan ge fantastiska resultat att anstränga sig för att förstå den drabbade. ”Det kan hjälpa dig att älska och uppskatta den underbara personen bakom sjukdomen ännu mer”, säger hon.

När den sjuke är en familjemedlem, är det mycket viktigt att ge helhjärtat stöd. Mario lärde sig detta i ett tidigt skede. Han är gift med Lucia som har bipolär sjukdom och som nämndes tidigare i de här artiklarna. Han säger: ”För att jag verkligen skulle förstå vad som väntade oss följde jag med Lucia till läkaren. Dessutom läste jag på om den här egendomliga sjukdomen. Lucia och jag pratade också mycket med varandra och fortsatte att ta itu med alla situationer som uppstod.”

Stöd från den kristna församlingen

Bibeln uppmanar alla kristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna” och att vara ”långmodiga mot alla”. (1 Thessalonikerna 5:14) Hur kan man göra det? Först och främst är det viktigt att förstå skillnaden mellan mental och andlig sjukdom. Bibelskribenten Jakob visade till exempel att bön kan göra den andligt sjuke frisk. (Jakob 5:14, 15) Men Jesus framhöll att det de fysiskt sjuka behöver är en läkare. (Matteus 9:12) Naturligtvis är det alltid rätt och till hjälp för oss att be till Jehova om allt som bekymrar oss, inklusive vår hälsa. (Psalm 55:22; Filipperna 4:6, 7) Men Bibeln säger inte att ökad andlig verksamhet i sig själv kan lösa alla nuvarande hälsoproblem.

Kristna som visar urskillning undviker därför att påstå att deprimerade personer har sig själva att skylla för sitt lidande. Sådana kommentarer skulle inte vara till större hjälp än de som Jobs falska tröstare kom med. (Job 8:1–6) Faktum är att i många fall går inte depressioner att bota utan medicinsk behandling. Det gäller i synnerhet när någon är djupt deprimerad och kanske till och med har självmordstankar. I sådana fall är professionell hjälp helt nödvändig.

Men medkristna kan ändå göra mycket för att ge stöd och hjälp. Man behöver förstås ha tålamod. Så till exempel kan i synnerhet vissa sidor av den kristna verksamheten innebära en utmaning för dem som lider av förstämningssyndrom. Diane har bipolär sjukdom, och hon säger: ”Det är en kamp att gå i tjänsten. Det är en utmaning att tala om de glada nyheterna från Bibeln, när jag själv inte känner mig glad.”

För att kunna vara till hjälp för sådana personer behöver du vara medkännande. (1 Korinthierna 10:24; Filipperna 2:4) Försök se saker och ting ur den drabbades synvinkel hellre än ur din egen. Gör inte bördan tyngre för den sjuke genom att ha orealistiska förväntningar på honom eller henne. ”När jag accepteras för den jag är nu, känner jag att känslan av samhörighet med andra successivt kommer tillbaka. Med tålmodig hjälp av några äldre vänner har jag utvecklat ett närmare förhållande till Gud och fått mycket glädje av att även hjälpa andra att göra det”, säger Carl, som kämpar med depression.

Med hjälp och stöd kan de drabbade känna stor lättnad i sin kamp. Ett exempel är en kristen kvinna som heter Brenda och som har bipolär sjukdom. ”Vännerna i församlingen har gett stöd och visat förståelse på ett fantastisk sätt under mina depressiva perioder och aldrig dömt mig som andligt svag. Ibland har de bara låtit mig lyssna, när jag har följt med i tjänsten, och ibland har de tagit plats åt mig i Rikets sal så att jag har kunnat komma in och sätta mig efter alla andra”, berättar hon.

Kärleksfulla och medkännande äldste har varit till stor hjälp för Cherie, som nämndes tidigare och som lider av depression. Hon säger: ”När de äldste försäkrar mig om att Jehova älskar mig, läser ur Guds ord, Bibeln, och talar om hans avsikter att införa ett paradis där det skall råda fred och harmoni och sedan ber tillsammans med mig – till och med per telefon – så känner jag hur bördan lättar. Jag vet att varken Jehova eller mina bröder och systrar har övergett mig, och det ger mig styrka.”

När familj och vänner ger sitt fulla stöd, kan de utan tvivel spela en betydande roll för den drabbades välbefinnande. Lucia säger: ”Jag tror att jag har rätt så bra kontroll över mitt liv nu. Min man och jag har arbetat hårt för att komma så här långt, och nu har vi det bättre än någonsin.”

Många som kämpar med olika slag av psykisk ohälsa inser att kampen med de här hemska sjukdomarna tar sin tid. Men Bibeln lovar att i Guds nya värld kommer ingen att säga: ”Jag är sjuk.” (Jesaja 33:24) De plågsamma tillstånd och sjukdomar som många lider av i dag kommer att vara borta. Det är verkligen hjärtevärmande att meditera över Guds löfte om en ny värld där all sjukdom – inklusive förstämningssyndrom – kommer att vara borta för alltid. Bibeln säger att då skall varken ”sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Uppenbarelseboken 21:4)