”Jag vill ha det nu!” Otålighetens tidsålder

Lille Kalle ser så lidande ut att man knappast kan låta bli att skratta. Huvudet hänger, knäna darrar och gången är tung och släpande. Hans ansikte är en karikatyr av sorg och bedrövelse — pannan är rynkad, ögonen bönfallande, munnen förvriden av smärta. Han har en enda sak i tankarna: efterrätt.

”Men mamma”, säger han med gråt i rösten. Längre hinner han inte, förrän hans mamma kommer farande med sleven i högsta hugg. ”NEJ har jag sagt!” säger hon bestämt. ”Om du äter efterrätt nu, kommer du inte att orka äta riktig mat. Och förresten skall vi äta om en kvart!”

”Men jag vill ha lite NU!” tjuter han. Hans mamma slutar röra i grytan och tittar strängt på sin son. Kalle känner igen den där blicken och drar sig klokt nog tillbaka till ett angränsande rum för att lida i tysthet. Han får snart något annat att tänka på, och när maten är färdig har han glömt allt vad mat heter.

Barn tycks ibland nästan vara slavar under nuet. När de vill ha någonting, vill de ha det med detsamma. En sådan tanke som att vänta på något bättre eller att försaka något lustbetonat för att detta skulle kunna bli till skada längre fram är svår för dem att fatta. Men ändå är detta något som de — och i stort sett alla människor — behöver lära sig.

Ett forskarlag vid Columbia University i Förenta staterna presenterade nyligen en undersökning rörande små barns förmåga att skjuta upp något lustbetonat för att få en eftertraktad belöning. I denna undersökning lät man barnen välja mellan två saker som de tyckte om, den ena lite mer åtråvärd än den andra — till exempel en kaka kontra två. För att få den bättre belöningen måste de vänta tills läraren återvände. Men de kunde när som helst avbryta sin väntan genom att ringa i en klocka och fick då den mindre belöningen men gick miste om den större. Man förde noggranna anteckningar över barnens beteende och kontrollerade deras utveckling tio år senare.

Tidskriften Science rapporterar att de barn som var mer benägna att skjuta upp belöningen klarade sig bättre som tonåringar. De var mer välanpassade, hade bättre studieresultat och hade lättare att klara av stress och besvikelser. Förmågan att skjuta upp något lustbetonat — att inte alltid vilja ha allting med detsamma — är uppenbarligen en viktig livserfarenhet. Och den är till stor nytta också i vuxenlivet.

Vi tvingas dagligen välja mellan vad psykologer kallar omedelbar behovstillfredsställelse och uppskjuten behovstillfredsställelse. En del av dessa val kan gälla triviala saker: Skall jag äta den där tårtbiten eller snåla på kalorierna? Skall jag se på TV, eller finns det något viktigare jag borde göra? Skall jag säga den där spydigheten, eller skall jag hålla inne med den? I vart och ett av dessa fall måste det välbehag som omedelbar behovstillfredsställelse kan skänka vägas mot de mer långsiktiga konsekvenserna, även om de valsituationer som nämndes här inte är precis livsavgörande.

Av långt större betydelse är de moraliska beslut som människor ställs inför: Skall jag ljuga för att klara mig ur den här situationen, eller skall jag försöka finna ett ärligt och taktfullt sätt? Skall jag besvara den här flirten och se vad som händer, eller skall jag slå vakt om mitt äktenskap? Skall jag följa med strömmen och röka marijuana, eller skall jag lyda lagen och vara rädd om min kropp? Som du säkert inser kan ögonblicklig behovstillfredsställelse leda till en lika ögonblicklig katastrof.

Som tidskriften Science uttryckte det: ”För att kunna fungera effektivt måste man frivilligt avstå från ögonblicklig behovstillfredsställelse och hålla fast vid ett målinriktat beteende av hänsyn till framtida konsekvenser.” Vi kommer således med största sannolikhet inte att leva ett lyckligt liv om vi tycker att alla våra önskningar och begär måste tillfredsställas ögonblickligen.

Vi lever emellertid i en värld som är besatt av tanken på ögonblicklig behovstillfredsställelse, en värld som tycks domineras av tusen och åter tusen vuxna versioner av lille Kalle, som satt sig i sinnet att skaffa sig allt vad de vill ha nu, oavsett konsekvenserna. Denna inställning har påverkat dagens värld — och definitivt inte i positiv riktning.

En värld utom all kontroll

Människans otåliga strävan efter omedelbar behovstillfredsställelse har lett till att hon har tappat kontrollen över sin situation. För att bara nämna några få exempel:

Ekologiska problem: Människan skövlar sin miljö. På lång sikt leder detta till katastrof, men på kort sikt innebär utarmningen av jordens resurser och underlåtenheten att begränsa föroreningarna stora pengar för både näringslivet och staten. Skövlingen fortsätter därför, trots miljöaktivisternas protester.

Ekonomiska problem: Världens nationer lånar upp mer och mer pengar och skapar på så sätt enorma skuldberg när de försöker fylla omedelbara ekonomiska behov. De struntar blankt i ekonomernas dystra förutsägelser — att räntan på alla dessa lån kan komma att växa dem över huvudet och att en världsekonomi som baserar sig på global skuldsättning är olycksbådande bräcklig och kan komma att kollapsa om de fattiga länderna inte kan betala sina skulder.

Moraliska problem: Alkoholister, narkotikamissbrukare, hasardspelare, brottslingar av alla de slag, äktenskapsbrytare, otuktsmän — vem kan förneka att deras led ökar över hela världen i våra dagar? De är en blandad skara, men de har en sak gemensam: De vill ha det NU — vare sig ”det” gäller sex, pengar, makt eller bara en kick — och många är villiga att offra sitt äktenskap, sin familj, sitt samvete, sin ekonomiska trygghet, sin hälsa, sitt goda rykte, ja till och med sitt liv, för sådan flyktig njutning.

Det är knappast någon överdrift att påstå att världen av i dag är utom all kontroll och styrs av en nästan infantil vinningslystnad. Somliga människor gör visserligen uppriktiga försök att bekämpa den kortsynthet som är så förhärskande i dagens värld, men de krafter som underminerar vår framsynthet och självbehärskning är långt starkare och mer genomgripande.

Underminerande inflytanden

Den moderna människan, i synnerhet i de mer industrialiserade länderna, utsätts ständigt för en störtflod av propaganda genom massmedierna. Vare sig denna påverkan kommer via TV, radio, film eller tidningar och tidskrifter, uppmuntras människor på ett försåtligt sätt att omedelbart tillfredsställa alla sina önskningar och begär.

Klatschiga reklamslogans uppmanar dig att köpa, köpa, köpa — och att ansöka om kreditkort så att du kan köpa nu, nu, nu. Otaliga produkter kan anskaffas helt enkelt genom att man lyfter på telefonluren. ”Betalningen behöver du inte bekymra dig om nu!” tycks vara reklamtexternas lugnande budskap. De är utformade med nästan kuslig skicklighet för att förleda människors sinnen. Slår man upp en sida i en veckotidning, möter man en fläkt av parfym. I somliga länder kan man på radion höra en reklamramsa som sedan ringer i öronen i flera dagar efteråt. Reklam i TV trollbinder tittaren med glittrande bilder. De virvlar förbi i musikvideostil med en sådan hastighet att inte ens den otåligaste hinner tappa intresset.

Televisionen uppmuntrar inte bara till omedelbar behovstillfredsställelse — den skänker själv sådan tillfredsställelse. Man behöver bara trycka på en knapp för att få sin längtan efter underhållning tillfredsställd. I sådan underhållning porträtteras ofta människor som tillfredsställer sina egna önskningar: en he-man som tar till våld när hans antagonister ”förtjänar det”; ett brådmoget barn som förödmjukar sina föräldrar med oförskämda kvickheter; en känslosam romantiker som lätt ger efter för äktenskapsbrott eller föräktenskapliga förbindelser. Dessa TV-gestalter fördöms sällan för sin bristande självbehärskning. I stället glamoriseras de och omges med en hjältegloria eller applåderas av en kör av inspelade skrattsalvor.

Nyligen kunde man också läsa i tidskriften The Atlantic Monthly att Hollywoodfilmen av i dag är ”ett skådespel som utformats med minutiös noggrannhet för att tillfredsställa människors begär varenda sekund” och att ”film efter film basunerar ut samma budskap: ’Du kan få allt du vill ha!’” Ingenting tycks tillfredsställa dagens publik så mycket som våld. Den nyss nämnda artikeln hävdar att filmerna förr ”avskräckte åskådarna från att ta del i slagsmål”, medan våldsscenerna nu ”främst används för att ge åskådarna en möjlighet att uppleva hur det känns att döda, misshandla, lemlästa”. Faktum är att ”action” och våld har ersatt handling och dialog i så hög grad att filmmanuskripten i dag har 25 procent kortare text än på 1940-talet, trots att själva filmerna fortfarande är lika långa.

Världens religioner borde ha alla förutsättningar att kunna hjälpa mänskligheten ur denna missriktade ”fixering vid nuet”. Men alltför många religiösa ledare tycks vara helt upptagna med sin egen strävan efter ögonblicklig behovstillfredsställelse. Hur ofta hör vi inte talas om präster och predikanter som söker makt och inflytande på den politiska arenan, inställsamt försöker behaga sina vilsegångna hjordar genom att urvattna moraliska normer eller rentav använder bibeln som en fasad av rättfärdighet, bakom vilken de skenheligt kan göra precis som de vill? I stället för att avslöja detta sökande efter omedelbar behovstillfredsställelse för vad det ofta är — en del av syndens bedrägliga lockelser — har de förenat sig med andra ”moralens väktare” i att urholka begreppet synd och ersätta det med sådana förskönande omskrivningar som ”ärftlig belastning” och ”alternativa livsstilar”. — Se rutan på sidan 8.

En hjälp att motverka denna trend

Hur kan vi då stå emot ett sådant andligt klimat? Hur kan vi fatta beslut utan att i onödan låta oss påverkas av den lockelse som omedelbar behovstillfredsställelse utgör? Svaret kanske förvånar dig: Bibeln kan vara till stor hjälp. Tvärtemot vad många människor kanske tror är bibeln inte någon glädjedödare. Den förespråkar inte asketism eller sträng självförsakelse. Den lär oss i stället hur vi skall kunna leva ett lyckligt liv, där nöjen och njutningar intar sin rätta plats.

Bibeln beskriver Skaparen som ”den lycklige Guden”, en Gud som sägs ”glädja sig över sina verk”. (1 Timoteus 1:11; Psalm 104:31) Vad människor beträffar sägs det i Predikaren 3:1: ”Allting har sin tid, och varje företag under himmelen har sin stund.” Enligt de följande verserna inbegriper detta att skratta har sin tid, dansa har sin tid, omfamnas har sin tid och älska har sin tid. Ordspråksboken 5:18, 19 framhåller också att det sexuella umgänget mellan man och hustru kan skänka stor njutning och uppmanar äkta män: ”Av din ungdoms hustru må du hämta din glädje.” Detta visar tydligt att njutning i sig själv inte är något orätt och att man inte ständigt måste avhålla sig från allt som skänker tillfredsställelse. Det som saknas är emellertid ofta självbehärskning. — Galaterna 5:22, 23.

Vi måste ha rätt syn på nöjen och njutningar och låta de viktigare tingen få högsta prioritet. Att behaga Gud måste definitivt komma före våra egna nöjen och njutningar; det måste få första platsen i vårt liv. Därefter kommer den på principer grundade kärleken till våra medmänniskor. (Matteus 6:33; 22:36—40) Om vi verkligen älskar Gud och vår nästa, kommer vi villigt att låta vår egen tillfredsställelse få underordnad betydelse.

Genom att låta bibeln avgöra vad som är viktigast i livet kommer vi också att kunna säga nej till nöjen och njutningar när så behövs. Vi kommer att avstå från sådant som dryckenskap, äktenskapsbrott, otukt, hasardspel, snikenhet, narkotikamissbruk och våld. Sådana synder skänker ett visst mått av tillfredsställelse, men de misshagar Gud och skadar våra medmänniskor. Att Gud förbjuder dessa synder är ett tydligt bevis på att han älskar oss, för i det långa loppet är syndaren den som får lida mest för sin synd. Det pris han får betala kan vara fattigdom, sjukdomar eller ett splittrat hem. Det kan vara något så slutgiltigt som döden eller något så tragiskt som ett tomt och otillfredsställande liv.

Efterlikna goda exempel

Gud vill att vi skall leva ett lyckligt och produktivt liv, och hans ord, bibeln, innehåller många exempel på män och kvinnor som gjorde detta. I många fall fick deras tro och kärlek till Gud dem att avstå från sådant som kunde skänka dem njutning. (Se Hebréerna, kapitel 11.) Ett belysande exempel är Mose. Han växte upp i det forntida Egypten som son till Faraos dotter och hade alla möjligheter att leva ett liv präglat av nöjen och njutningar. Han kunde ha fått makt, inflytande, rikedom, och utan tvivel också gott om tillfällen till sexuell tillfredsställelse, om han hade stannat kvar vid Faraos hov. I stället valde han att förena sitt öde med Israels föraktade och förslavade folk. Varför det?

Hebréerna 11:25 svarar att han ”valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. Mose genomskådade den lockelse som stundens njutning utgjorde och insåg att den var tillfällig, snabbt övergående. I stället för att låta tankarna kretsa kring sådant som skulle skänka honom omedelbar tillfredsställelse inriktade han sig på att få en lycklig framtid. Som det sägs i Hebréerna 11:26: ”Han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen.” Denna belöning var verklig för honom, och det var också Gud, den som skulle skänka honom denna belöning. Som det sägs i vers 27: ”Han stod fast som om han såg den osynlige.”

Somliga kanske skulle förlöjliga det val som Mose gjorde. De kanske menar att han borde ha valt att få rikedom, makt och berömmelse. Men tänk efter: Om Mose hade valt ett liv präglat av nöjen och njutningar, skulle vi då ens ha hört talas om honom i våra dagar? Skulle hans egyptiska namn ha överlevt som en hieroglyf på någon gammal sprucken sten på ett museum, en obetydlig detalj som var känd bara av en handfull arkeologer? Eller skulle det, vilket är mer troligt, ligga bortglömt och begravt under 34 seklers damm och sand? Och hur skulle det ha gått med hans belöning? Kunde Mose ha varit säker på att få en plats i Jehovas minne om han hade följt minsta motståndets lag och valt att behaga sig själv?

Mose namn utgör en inspirationskälla för miljontals människor i våra dagar. Hans framtid är säker. Du kan få ett lika säkert hopp för framtiden. Du kan också vara en källa till uppmuntran för andra. När du fattar beslut i ditt dagliga liv, viktiga eller mindre viktiga, låt dig då inte duperas av denna världens propaganda som säger att du måste skaffa dig allt du önskar dig NU! Fråga i stället dig själv: Är mina önskningar i harmoni med min Skapares vilja? Om jag försöker uppfylla dessa önskningar, kommer det då att innebära att jag sätter de andliga intressena på sparlåga? Kommer det på något sätt att äventyra min belöning? Vilket slags föredöme kommer jag att utgöra för vänner och familjemedlemmar?

Välj inte denna världens kortsynthet framför Guds framsynta vishet. Byt inte bort din långsiktiga lycka mot kortsiktig njutning, det eviga mot det tillfälliga. Vår Skapare kommer nämligen att tillfredsställa alla våra önskningar och behov på det mest fantastiska sätt vi kan tänka oss. Psalm 145:16 (NW) säger beträffande honom: ”Du öppnar din hand och tillfredsställer allt levandes önskan.” En del av dessa önskningar tillfredsställs omedelbart; för andra krävs tid och tålamod. Ett liv i Jehovas tjänst är fullt av glädjeämnen — skapelsens skönhet, varma vänskapsförhållanden, uppfordrande och givande arbete, tillfredsställelsen att få svar på livets mest förbryllande frågor. Förutom allt detta erbjuder Skaparen oss ett liv som kommer att skänka oss tillfredsställelse i all evighet. — Johannes 17:3.