Hoppet driver bort förtvivlan
ENLIGT en ordbok kan ”förtvivlan” definieras som ”fullständig hopplöshet”. För att kunna jaga bort känslor av förtvivlan behöver vi således hopp!
En olycksdrabbad person som tvingas bo på gatan kommer inte att bli utom sig av förtvivlan om han har hopp. Hopp kan till och med ge svårt deprimerade personer mod och kraft att uthärda. Men hoppet måste vara tillförlitligt! Vad innebär det?
Grundvalen för hopp
För att besvara den frågan kan vi tänka på vad som hände med Sara, patriarken Abrahams hustru. När hon var nästan 90 år gammal var hon fortfarande ofruktsam och hade för länge sedan gett upp hoppet om att någonsin få barn. Men när hennes man var 99 år gammal upprepade Jehova ett löfte som han hade gett många år tidigare — att en ”säd” eller avkomling skulle födas åt Abraham. Abraham visste att detta var ett tillförlitligt löfte. Det är lätt att föreställa sig hur lycklig Sara måste ha blivit när denna glädjande tilldragelse verkligen inträffade och hon genom ett underverk födde Isak! (1 Moseboken 12:2, 3; 17:1—4, 19; 21:2) Abrahams tillit till Gud hade inte kommit på skam. Som aposteln Paulus uttrycker det: ”På grund av Guds löfte sviktade han [Abraham] inte av brist på tro, utan han blev stark genom sin tro, i det att han gav ära åt Gud.” — Romarna 4:20.
I ett brev till judar som hade omvänt sig till kristendomen skriver Paulus att de kunde lita på Guds löften om frälsning genom Jesus av två goda skäl. Han citerar Guds löfte till Abraham och den ed som Gud svor vid det tillfället och förklarar: ”Människor svärjer vid den som är större, och deras ed är änden på varje dispyt, då den är en laglig garanti för dem. När nu Gud hade för avsikt att i rikare mått för löftets arvingar påvisa sitt rådsluts oföränderlighet, trädde han på det sättet emellan med en ed, för att vi som har sökt den säkra tillflykten, genom två oföränderliga ting i vilka det är omöjligt för Gud att ljuga, skulle ha en stark uppmuntran att gripa tag om det hopp som ligger framför oss.” (Hebréerna 6:16—18) Ja, Guds löften är sanna och tillförlitliga. Jehova är allsmäktig och på ett unikt sätt i stånd att se till att hans eget ord går i uppfyllelse.
Ett hopp som är ”både säkert och fast”
Aposteln Paulus konstaterade att det kristna hoppet är ”både säkert och fast”. (Hebréerna 6:19) Paulus visste var hans hopp var förankrat. Han förklarar: ”Det [hoppet] går in innanför förhänget.” Vad menade han med det? Paulus anspelade tydligtvis på det forntida templet i Jerusalem. I detta tempel fanns en avdelning som kallades ”det allraheligaste” och som var avskild från den övriga delen av byggnaden genom ett förhänge. (2 Moseboken 26:31, 33; Matteus 27:51) Detta bokstavliga tempel i Jerusalem är naturligtvis sedan länge raserat. Vad motsvarar då det allraheligaste i våra dagar?
Det motsvarar själva himmelen, där Gud själv sitter på sin tron! Paulus bekräftade detta när han förklarade att Jesus efter sin himmelsfärd inte gick in ”till en helig plats gjord med händer [i templet i Jerusalem], som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss”. (Hebréerna 9:24) Det kristna hoppet, som hjälper oss att övervinna känslor av förtvivlan, är alltså inte beroende av mänskliga politikers insatser, utan grundar sig på en himmelsk anordning. Det kretsar kring den som Gud har förordnat, Jesus Kristus, som gav sitt liv som en lösen för våra synder och som nu träder inför Gud för vår skull. (1 Johannes 2:1, 2) Som ofta har påvisats i denna tidskrifts spalter är denne Jesus också den som Gud har förordnat att härska som kung i Guds himmelska rike och som har gjort detta alltsedan år 1914. Detta himmelska rike kommer inom kort att avlägsna allt det som gör människor så förtvivlade.
Det kristna hoppet — ”ett själens ankare”
För att övertyga sina läsare om att deras hopp om frälsning genom Jesus var välgrundat använde sig Paulus av en liknelse. ”Detta hopp”, förklarade han, ”har vi såsom ett själens ankare.” — Hebréerna 6:19.
Ankaren var en välkänd företeelse för sådana flitiga resenärer som Paulus. De ankaren som användes under antiken såg ungefär likadana ut som de som används i våra dagar. De var ofta gjorda av järn och hade två krokliknande armar som kunde gripa tag i sjöbotten. När Paulus var på väg till Rom omkring år 58 v.t., löpte båten vid ett tillfälle risk att gå på grund. Men när sjömännen såg att de närmade sig allt grundare vatten, ”kastade de ut fyra ankaren från aktern”. Tack vare dessa ankaren kunde skeppet rida ut stormen. — Apostlagärningarna 27:29, 39, 40, 44.
Vad måste du då göra för att ditt hopp skall bli så fast förankrat att du kan rida ut sådana ”stormar” som ekonomiska bekymmer, fysisk eller psykisk sjukdom eller andra problem som kan komma i din väg? För det första måste du övertyga dig själv om att Bibelns löften verkligen är att lita på. ”Förvissa er om allt”, uppmanade Paulus. (1 Tessalonikerna 5:21) När du nästa gång får tillfälle att tala med Jehovas vittnen, lyssna då till vad de har att säga. Om de sällan kommer på besök i den trakt där du bor, ta då själv kontakt med dem i närmaste Rikets sal. De kommer inte att försöka övertala dig att ansluta dig till dem, men de kommer att erbjuda dig ett kostnadsfritt bibelstudium, som kan hållas på en tid och plats som passar dig.
Ett sådant bibelstudium kommer att övertyga dig om att Gud ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Du kommer att få veta att Guds rike under kungen Kristus Jesus inom kort kommer att avlägsna den korruption och de orättvisor som gör att så många människor i våra dagar blir utom sig av förtvivlan. Under detta rike kommer jorden att förvandlas till ett paradis, och Gud kommer att skänka dem som älskar honom evigt liv. (Psalm 37:29; Uppenbarelseboken 21:4) Vilket underbart hopp!
Studera Bibeln noggrant för att förvissa dig om att detta hopp är sant. Arbeta sedan på att bygga upp ett nära personligt förhållande till Gud, så att du blir hans vän, precis som Abraham var. (Jakob 2:23) Eftersom Jehova är den ”som hör bön”, kan du anförtro honom alla dina bekymmer. Om du nalkas honom i uppriktig bön, kommer han att hjälpa dig att lätta din börda och driva bort din förtvivlan. Guds ande kan till och med åstadkomma en förändring av den situation som oroar dig. — Psalm 55:23; 65:3; 1 Johannes 5:14, 15.
”Håll fast”!
Efter att ha uppmanat sina medtroende att förvissa sig om allt tillade Paulus: ”Håll fast vid det goda.” (1 Tessalonikerna 5:21) Ett sätt att göra detta är att umgås med människor som också håller fast vid det kristna hoppet. Som den vise kung Salomo varnande sade: ”Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” (Ordspråksboken 13:20) Låt inte fördomar eller känslor av förlägenhet hindra dig från att skaffa dig ett gott umgänge. Bland Jehovas vittnen finns det många som tidigare varit helt utan hopp. Men deras studium av Bibeln och det glädjande umgänget med medtroende har stärkt deras förhållande till Jehova och gett dem ett tillförlitligt, fast förankrat hopp. Har detta kunnat driva bort deras missmod och förtvivlan? Ja, det har det verkligen.
Ett belysande exempel är Annmarie, som kände sig helt desperat på grund av den brutala behandling som hon fick utstå från sin man. ”Jag beslöt mig för att ta livet av mig”, förklarar hon, ”men av någon anledning bestämde jag mig för att be till Gud först. Jag minns att jag sade: ’Varför kan du inte hjälpa mig? I långa tider har jag hoppats på dig, men det har inte hjälpt.’ Jag avslutade min bön och tyckte att allt var så meningslöst att jag lika gärna kunde vara död. I samma ögonblick knackade det på dörren. Jag beslöt mig för att inte öppna och hoppades att den som stod där ute så småningom skulle gå sin väg.
Men knackningarna fortsatte, och jag började känna mig mer och mer orolig. Jag torkade tårarna ur ögonen och gick för att se vem det var som knackade, i hopp om att kunna bli av med personen i fråga så snabbt som möjligt och göra det jag hade bestämt mig för. Men”, tillägger Annmarie, ”tack vare Jehova blev det inte så, för när jag öppnade dörren stod två kvinnor där. Visserligen kände jag mig mycket förvirrad och förstod inte riktigt vad de sade. Men de erbjöd mig en bok som förklarade att livet verkligen har mening. Det var just vad jag behövde för att få tillbaka livslusten igen.” Hennes besökare gjorde upp med henne om ett regelbundet bibelstudium. Det Annmarie fick lära sig hjälpte henne att bli en Guds vän. Detta, i sin tur, gav henne ett uppsåt i livet. Nu hjälper hon andra att uppodla en sådan förtröstan på Gud.
Du kanske själv har hoppats på att bli av med känslor av missmod och förtvivlan utan att inse problemets hela vidd. Men om du någonsin har bett bönen: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden”, då har du bett om att Guds rike i händerna på Jesus Kristus skall komma och undanröja allt det som gör rättsinniga människor så förtvivlade. (Matteus 6:10) Genom personligt studium av Bibeln och regelbundet umgänge med andra som har samma övertygelse kommer du att kunna gripa ett ännu fastare tag om hoppet om att Jehovas rike skall komma och förvandla vår jord till ett paradis. (1 Timoteus 6:12, 19) Det är detta underbara hopp som framhålls i varje nummer av denna tidskrift. Omfatta detta hopp av hela ditt hjärta, så kan du få bukt med din förtvivlan. Ja, det kristna hoppet ”medför ingen besvikelse”. — Romarna 5:5.
[Bild på sidan 7]
Genom att studera Bibeln får vi ett hopp som fungerar som ”ett själens ankare”