Oundvikliga eller reducerbara?

Särskilt i u-länderna är känslan av uppgivenhet mycket utbredd — och det är inte så underligt. Av alla de människor som dött i naturkatastrofer de 50 senaste åren har 97 procent bott i utvecklingsländerna. I vissa av dessa länder är naturkatastrofer ”så talrikt förekommande att det är svårt att avgöra när den ena katastrofen slutar och nästa börjar”, konstaterar informationsbladet Stop Disasters. Faktum är att 95 procent av alla naturkatastrofer inträffar i utvecklingsländerna. Om du till detta lägger ett ändlöst kretslopp av personliga katastrofer — fattigdom, arbetslöshet, svåra levnadsförhållanden — så förstår du säkert varför maktlösheten uppslukar de fattiga som en växande flodvåg. De accepterar de förluster som de ständigt återkommande naturkatastroferna förorsakar dem som en tragisk men ödesbestämd del av livet. Men är dessa förluster oundvikliga?

Vad du kan och inte kan göra

Det är sant att du inte kan behärska olika naturföreteelsers frekvens eller intensitet, men det betyder inte att du är fullständigt maktlös. Du kan minska din sårbarhet för dessa företeelser. Hur då? Begrunda följande jämförelse:

Låt oss säga att en person vill försöka undvika att exponera sig för solens strålar (naturföreteelsen) för att slippa få hudcancer (katastrofen). Vilka åtgärder kan han då vidta? Han kan uppenbarligen inte behärska solens uppgång och nedgång (företeelsens frekvens). Inte heller kan han minska mängden solljus som når den plats där han befinner sig (företeelsens intensitet). Men betyder det att han är helt maktlös? Nej, för han kan minska sin sårbarhet för solens strålar. Han kan till exempel hålla sig inomhus den varmaste tiden på dagen, eller också kan han bära hatt och skyddande kläder, om han måste vistas utomhus. Dessa åtgärder förbättrar hans skydd mot solljuset (företeelsen) och minskar risken för att han skall drabbas av hudcancer (katastrofen). Hans förebyggande åtgärder kan betyda mycket!

Du kan likaså vidta åtgärder för att förbättra ditt skydd mot verkningarna av en del naturkatastrofer. På så sätt kan du minska din sårbarhet och dina förluster vid en eventuell katastrof. Om du bor i ett land i i-världen, kan du ha nytta av de praktiska förslag som ges i rutan med rubriken ”Är du förberedd?” Och om du bor i något u-land, kan de råd som ges i rutan ”Billiga åtgärder som fungerar” ge dig en uppfattning om de enkla hjälpmedel som nu finns att tillgå. De kan göra mycket för att rädda människoliv och minska de materiella förlusterna. Med dagens tekniska kunnande är ”en fatalistisk inställning inte längre acceptabel”, säger geofysikern Frank Press. Ja, när det gäller naturkatastrofer, är det definitivt bättre att förekomma än att förekommas.

[Ruta på sidan 8]

Billiga åtgärder som fungerar

NÄSTAN hälften av jordens invånare lever på 35 kronor i veckan eller ännu mindre, rapporterar Världsbanken. Även om du befinner dig i den situationen, finns det, enligt experterna, vissa beprövade åtgärder som du kan vidta. Skaffa dig kunskap om dessa metoder, för enligt den peruanske katastrofexperten Alberto Giesecke är sådan kunskap ”en mycket viktig och prisbillig försiktighetsåtgärd”. Här följer två exempel från Sydamerika:

FN-publikationen Mitigating Natural Disasters förklarar hur hus av soltorkat tegel kan göras mer stabila:

◻ Om terrängen är bergig, schakta då bort jorden, så att huset får en fast grund.

◻ Kvadratiska hus är starkast; om du måste ha en rektangulär form på huset, bygg då den ena väggen två och en halv gånger längre än den andra.

◻ Använd husgrunder av sten eller betong för att dämpa de seismiska vibrationerna.

◻ Bygg parallella väggar med samma höjd, vikt och hållfasthet. Gör dem tunna och låga. Hus som byggs på detta sätt är mer motståndskraftiga mot jordbävningar än vanliga lerhus.

Traditionella spjälverkskonstruktioner (quincha) är en annan väl beprövad teknik. Enligt publikationen Stop Disasters har quincha-husen en stomme av horisontella och vertikala pålar med fyllning av flätad vass och pinnar och små mängder lera. Den här typen av konstruktion, med 10—15 centimeter tjocka väggar, gör att husen kan skaka under en jordbävning men sedan återta sin ursprungliga position. Efter en jordbävning som inträffade år 1991 var alla sådana hus intakta, medan 10.000 andra hus, med massiva, metertjocka väggar, hade störtat samman och dödat 35 personer. Enligt UNESCO-arkitekten John Beynon är det inte jordbävningar som dödar människor, utan sammanstörtande byggnader.