Den dåtida judiska världen

Hur många judar var bosatta utanför Palestina under det första århundradet? Många forskare verkar instämma i det som framkommer i boken Atlas of the Jewish World, där det sägs: ”Det är svårt att ange exakta antal, men enligt beräkningar som gjorts är det rimligt att anta att det strax före år 70 fanns två och en halv miljon judar i Judeen och gott och väl fyra miljoner i romarriket i övrigt. ... Judarna utgjorde troligtvis ungefär en tiondel av hela befolkningen i romarriket, och där koncentrationen var som störst, i städerna i de östra provinserna, kan de ha utgjort en fjärdedel av befolkningen eller mer.”

Judarna i diasporan hade sina huvudsäten i Syrien, Mindre Asien, Babylon och Egypten i öster, men några mindre samhällen fanns också i Europa. Några välkända kristna judar under det första århundradet hade varit bosatta utanför Palestina, till exempel Barnabas från Cypern, Prisca och Aquila, som var från Pontos men som längre fram slog sig ner i Rom, Apollos från Alexandria och Paulus från Tarsos. (Apostlagärningarna 4:36; 18:2, 24; 22:3)

Det fanns mycket som förenade de judiska samhällena i diasporan med hemlandet. En förenande faktor var den årliga skatt som skickades till templet i Jerusalem och som för dem var ett sätt att delta i livet i templet och utöva tillbedjan. Författaren John Barclay skriver angående detta: ”Det finns fullgoda bevis för att penninginsamlingen, som fylldes ut med extra bidrag från de välbärgade, sköttes mycket noggrant av de judiska samhällena i diasporan.”

En annan förenande faktor var de tiotusentals pilgrimer som färdades till Jerusalem varje år för att vara med vid högtiderna. Detta framgår av skildringen i Apostlagärningarna 2:9–11, där det berättas om pingsten år 33. De judiska pilgrimer som var närvarande kom från Partien, Medien, Elam, Mesopotamien, Kappadokien, Pontos, Asia, Frygien, Pamfylien, Egypten, Libyen, Rom, Kreta och Arabien.

De som ansvarade för templet i Jerusalem meddelade sig med judarna i diasporan genom att skriva. Vi vet att Gamaliel, den laglärare som omtalas i Apostlagärningarna 5:34, skickade brev till Babylon och andra delar av världen. När aposteln Paulus kom som fånge till Rom omkring år 59 sade ”judarnas främsta män” till honom: ”Vi har inte fått några brev om dig från Judeen, och inte heller har någon av bröderna som kommit hit rapporterat eller talat något ont om dig.” Det här visar att det var vanligt att brev och rapporter skickades från hemlandet till Rom. (Apostlagärningarna 28:17, 21)

Den bibel som judarna i diasporan använde var en grekisk översättning av de hebreiska skrifterna som är känd som Septuaginta. I ett uppslagsverk heter det: ”Det är rimligt att dra slutsatsen att judarna i diasporan läste och erkände LXX [Septuaginta] som den judiska diasporans bibel eller heliga skrift.” De första kristna använde flitigt denna översättning i sin undervisning.

De judiska samhällena i öster

De största judiska samhällena i diasporan under det första århundradet fanns i Egypten, framför allt i dess huvudstad, Alexandria. I detta centrum för handel och kultur fanns det hundratusentals judiska invånare, och det låg synagogor lite varstans i staden. Filon, en jude i Alexandria, påstod att det totalt fanns åtminstone en miljon judar i Egypten vid den tiden. Det bodde också ganska många judar i det närbelägna Libyen, i staden Kyrene och i trakterna däromkring.

Några av de judar som blev kristna var från de här områdena. Vi läser om ”Apollos, född i Alexandria”, samt ”några män från Cypern och Kyrene” och ”Lucius från Kyrene” som stödde församlingen i den syriska staden Antiokia. (Apostlagärningarna 2:10; 11:19, 20; 13:1; 18:24) Frånsett dessa omnämnanden och skildringen om den kristne evangelieförkunnaren Filippus, som förkunnade för den etiopiske eunucken, nämns inget i Bibeln om de första kristnas verksamhet i Egypten och de omkringliggande områdena. (Apostlagärningarna 8:26–39)

Babylonien, som sträckte sig in i Partien, Medien och Elam, var ett annat stort centrum. En historiker säger att ”det fanns judiska bosättningar på varje lågslätt vid Tigris och Eufrat, från Armenien till Persiska viken, och även i nordostlig riktning mot Kaspiska havet och österut mot Medien”. Enligt Encyclopaedia Judaica beräknas antalet judar ha uppgått till 800 000 eller mer. Den judiske historikern Josephus berättar att tiotusentals judar i Babylonien reste till Jerusalem för att vara med vid de årliga högtiderna.

Var det några av dem som reste från Babylonien till Jerusalem som blev döpta vid pingsten år 33? Det vet vi inte, men bland dem som lyssnade till aposteln Petrus den dagen fanns det några som var från Mesopotamien. (Apostlagärningarna 2:9) Vi vet att aposteln Petrus var i Babylon omkring år 62–64. Under sin tid där skrev han sitt första och möjligen också sitt andra brev. (1 Petrus 5:13) Babylon, med sin stora judiska befolkning, ansågs tydligen ingå i det distrikt som Petrus, Johannes och Jakob blev förordnade att tjäna på vid det möte som omnämns i brevet till galaterna.