På senare tid har också somliga församlingar hjälpt speciellt behövande ibland sig. Men de flesta länder har nu program stödda av skattemedel för de gamla, de svaga och dem som är villiga att arbeta men inte kan få arbete. Men kristna äldste kan önska hjälpa på annat sätt. Somliga som har varit i verklig nöd och som till fullo uppfyller kraven för att få understöd från staten får inte detta, därför att de inte vet hur man skall ansöka om det eller är alltför försagda för att fråga. Äldste kan således höra sig för hos vederbörliga myndigheter eller kontakta vittnen som har erfarenhet i sådana här frågor. Sedan kan de ordna med att någon duktig broder eller syster hjälper den behövande personen att få de bidrag som går att få. — Romarna 13:1, 4.

Att organisera praktisk hjälp

10. Vad bör äldste ägna uppmärksamhet åt, när de tjänar som herdar för hjorden?

¹⁰ Det är ofta vakna tillsyningsmän som är nyckeln till att nödställda och behövande vänner får hjälp av kärleksfulla bröder och systrar. De äldste bör vara vakna för andliga och fysiska behov, när de är herdar för alla i hjorden. Som vi förstår ger de äldste eftertryck ”åt bön och åt ordets tjänst”. (Apostlagärningarna 6:4) Därför måste de försöka organisera saker och ting så att de av hjordens medlemmar som är sängbundna eller ligger på sjukhus får andlig mat. De äldste kan låta mötena spelas in på band för dem som inte kan vara närvarande. Äldste och biträdande tjänare som turas om att lämna dessa band har funnit att deras besök gör det möjligt för dem att meddela andra andliga gåvor. (Romarna 1:11, 12) Samtidigt kan de utröna vad personen för dagen behöver.

11. Belys hur hjälp kan organiseras för en syster som är i behov av hjälp.

¹¹ De kanske lägger märke till att en handikappad eller gammal syster ibland skulle kunna komma till Rikets sal eller helt kort vara med i tjänsten på fältet, om någon syster hjälpte henne med att bada och klä sig. (Jämför Psalm 23:1, 2, 5.) Tillsyningsmännen skulle till och med kunna ge någon ibland sig i uppdrag att organisera detta. De kan också efterlysa frivilliga i församlingen som kan färdas med den person som behöver hjälp eller som kan skjutsa denne. Att ha ett schema för detta skulle göra saker och ting ännu mer välordnade.

12. Hur kan andra samarbeta med tillsyningsmännen, när det gäller att hjälpa sjuka eller gamla?

¹² Äldste kan lägga märke till andra saker, där man skulle kunna erbjuda hjälp eller göra kärleksfulla anordningar. En gammal eller sjuk syster har kanske inte kunnat sköta om sitt hem så som hon brukade kunna. Skulle några biträdande tjänare eller andra kunna ge henne ett handtag? Att de klipper gräsmattan eller buskarna kanske till och med får henne att må bättre, eftersom hon nu vet att huset inte längre är en orsak till smälek i grannskapet. Behöver trädgården rensas eller vattnas? Skulle någon syster som går och handlar mat vara villig att höra efter med henne om hon behöver något och så köpa detta åt henne? Kom ihåg att apostlarna var intresserade av sådana praktiska aspekter och att de organiserade duktiga personer i församlingen till att ge hjälp. — Apostlagärningarna 6:1—6.

13. Vad blev resultatet av att de äldste hjälpte den nigerianske broder som nämndes tidigare?

¹³ De äldste som nämndes tidigare visade sådan kristen omsorg, när de vid ett herdebesök fann Lebechi Okwaraocha och dennes hustru i ett bedrövligt tillstånd. Äldstekretsen tog snabbt upp saken och lät församlingen få veta vad de tänkte göra — låta bygga om huset. Olika bröder och systrar skänkte material och tog villigt del i projektet. På en vecka byggde de ett ordentligt litet hus med plåttak. Så här lyder rapporten från Nigeria:

”Byborna blev förvånade och kom spontant med mat och dryck till bröderna och systrarna som ivrigt arbetade långa dagar för att fullborda arbetet innan nästa störtregn kom. Många bybor klagade över andra religiösa grupper vilka, enligt vad de sade, plundrade människorna i stället för att hjälpa de fattiga. Denna händelse blev det allmänna samtalsämnet. Byborna har blivit mycket mottagliga, och man har startat många bibelstudier i hem.”

[Ruta på sidan 18]

Bevis på kristen kärlek

En församling av Jehovas vittnen i västra Förenta staterna råkade ut för en unik situation som gav dem tillfälle att visa kristen kärlek, alldeles som bibeln anbefaller. På deras distrikt öppnade staten ett centrum för svårt handikappade som drabbats av slaganfall. En av dem som först flyttade dit var Gary, 25 år, som inte längre kunde skötas i sitt hem. Genom sjukdomen hade han blivit förlamad i både armar och ben, och hans talförmåga hade också påverkats.

Gary hade varit ett döpt vittne i sju år. Så fort han kom till det nya centrumet ville han besöka församlingsmötena där på platsen. Hans föräldrar bodde inte så långt bort, och under en tid tog de med honom till mötena. Men andra bröder i församlingen började med tanke på deras ålder hjälpa till. En broder ägde en skåpbil. Därför brukade han, hans hustru och deras två flickor göra sig klara och åka hemifrån 45 minuter innan mötet började för att på så sätt hinna hämta Gary. De brukade skjutsa hem honom igen efter mötet, vilket gjorde att de själva kom hem ganska sent.

Men någonting började utvecklas vid centrumet. Andra offer för slaganfall visade intresse för bibelns sanning. Snart tackade ett par av dem ja till ett bibelstudium. Senare visade också andra intresse. Hur skulle man kunna föra alla dessa till mötena? En annan familj i församlingen köpte en skåpbil, och ett företag som ägdes av ett vittne i församlingen ställde en tredje skåpbil till förfogande. Trots detta hände det ibland att dessa tre bilar inte räckte till eller var tillräckligt handikappanpassade. Kunde församlingen göra någonting mer?

De äldste resonerade igenom saken och föreslog sedan att en handikappbuss skulle inköpas enbart för att skjutsa de handikappade till och från mötena. Församlingen gick med på detta och bidrog med glädje med de medel som behövdes. Några vittnen från trakten där omkring hörde talas om denna föranstaltning och gav också bidrag. En buss införskaffades, och den var anpassad så att den kunde ta rullstolar.

Nu ansvarar olika bokstudiegrupper varje månad för att bussen körs till möten och sammankomster. Fem handikappade från centrumet kommer regelbundet på mötena, och fyra av dem är nu döpta vittnen. Många bröder och systrar, som har fått erfara hjälpandets glädje, har kommit att lära känna och älska dem. Hur då? Genom att hålla sångboken och slå upp skriftställen åt dem under mötena. Vid kretssammankomster och områdeskonvent har de till och med fått hjälpa till med att mata dem och sköta dem som inte kan klara sig själva. Detta har frambringat en ömsesidig tillgivenhet som verkligen är hjärtevärmande att se. Och hur har det gått för Gary? Han tjänar nu som biträdande tjänare i denna församling som i handling visat sådan kärlek. — Apostlagärningarna 20:35.