Försök att internationalisera atomkraften

I juni 1946 lade Förenta staterna fram en plan för det nybildade Förenta nationerna. Planen gick ut på att man skulle inrätta ett internationellt organ med myndighet att kontrollera och inspektera all atomenergiverksamhet över hela världen. När ett sådant organ var upprättat, skulle Förenta staterna överlämna sina atomhemligheter, skrota sina befintliga atombomber och sedan inte tillverka några fler.

Sovjetunionen hävdade att atomvapnen skulle skaffas undan först. När det väl var gjort kunde anordningar för kontroll och inspektion utarbetas. Förhandlingarna gick i baklås, och under de år av kallt krig som sedan följde rann hoppet om en FN-kontroll av världens kärnvapen ut i sanden.

Försök att bringa kapprustningen under kontroll

Vapenutvecklingens historia skulle kunna väcka tanken att kärnvapenkapplöpningen har fortskridit utan några som helst hinder, men faktum är att en lång rad överenskommelser har träffats. Somliga av dessa begränsar provsprängningen av kärnvapen eller upprättar tak för vissa vapensystem, medan andra söker förhindra spridningen av kärnvapen till icke-kärnvapenstater.

Dessa överenskommelser har träffats först efter mödosamma, tidskrävande ansträngningar. Likväl har ingen av dessa överenskommelser i märkbar grad reducerat de befintliga vapenarsenalerna.

Roten till problemet är denna: Supermakterna hyser djup misstro gentemot och fruktan för varandra. Den osäkerhet som blir följden gör, ironiskt nog, bara att kravet på vapen blir ännu större. Att vapenarsenalerna ökar gör i sin tur att vardera sidan förefaller alltmer olycksbådande och hotande för den andra; människor känner därför större osäkerhet än någonsin tidigare.

Mänskliga lösningar

Vetenskapsmän, forskare, generaler och politiker har skrivit mycket om detta ämne. I allt större utsträckning betraktar de kärnvapenkapplöpningen som kostsam, meningslös och oerhört farlig. De kommer med olika lösningar. Somliga föreslår fullständig nedrustning. Andra vill ha en frysning av kärnvapenproduktionen. Åter andra förordar ett defensivt ”stjärnornas krig”. I januari förra året gjorde de båda supermakternas statschefer uppmuntrande uttalanden. Michail Gorbatjov föreslog en stegvis process varigenom jorden skulle kunna vara befriad från kärnvapen år 2000. Ronald Reagan sade att han var tacksam för förslaget. En allvarlig fredsplan eller ett propagandaknep? Alla dessa förslag har en sak gemensam — de pekar alla på någon mänsklig lösning.