Förtvivlade och skakade i tron

”DET låg kroppar överallt, och vi kunde inte känna igen platsen där vårt hus hade legat.” Så sade en man i Sri Lanka när en tsunami hade förstört hans by i december 2004. I en artikel om katastrofen skrev en religionsredaktör att han ibland kom på sig själv med att ”be med hopbitna tänder”.

Många menar att naturkatastrofer är ett straff från Gud. En kolumnist beskrev en förödande orkan som ”Guds knytnäve”. I USA beskrev vissa religiösa ledare sådana händelser som orkanen Katrina som ”Guds vrede” över ”syndiga städer”. I Sri Lanka gav militanta buddhister de kristna skulden för tsunamin och förvärrade därigenom de religiösa motsättningarna. En man som ansvarade för ett hinduiskt tempel menade att guden Shiva var vred på grund av att människor inte levde som de skulle. En buddhistisk religiös ledare i USA sade följande om naturkatastrofer: ”Vi vet inte varför sådant här händer. Vi vet inte ens varför vi är här.”

När du får se bilder av fördärvade hem, döda kroppar och förtvivlade människor, undrar du då ibland: ”Varför tillåter Gud så mycket lidande?” Eller tänker du: ”Gud måste ha goda skäl när han tillåter att sådant här händer, men han har inte uppenbarat dem för oss”? Följande artiklar tar upp denna fråga. De behandlar också vad man själv kan göra för att minska risken att bli skadad eller dödad om en naturkatastrof skulle hota eller inträffa.

Bär Gud skulden?

”GUD är kärlek”, står det i Bibeln. (1 Johannes 4:8) Han är också rättvis och barmhärtig. ”Klippan, fullkomligt är hans verk, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofast Gud är han, hos honom finns ingen orättvisa; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4)

Som Skaparen kan Jehova Gud förutse allt som skulle kunna orsaka skada, och han har också makt att ingripa. Med tanke på detta och de egenskaper som Bibeln säger att Gud har frågar många med rätta: Varför tillåter Gud att naturkatastrofer inträffar?a Som miljoner uppriktiga människor har funnit har Gud gett ett mycket förnuftigt svar i sitt skrivna ord. (2 Timoteus 3:16) Tänk på följande.

De försmådde Guds kärlek

Bibeln berättar för oss att Gud gav de första människorna allt de behövde för att få ett lyckligt och tryggt liv. Och allteftersom de och deras avkomlingar lydde Guds befallning att vara ”fruktsamma och föröka” sig och ”uppfylla jorden”, kunde denna växande familj räkna med Guds fortsatta omvårdnad. (1 Moseboken 1:28)

Men tyvärr vände Adam och Eva med berått mod ryggen åt sin Skapare genom att vara olydiga mot honom och välja en kurs av oberoende. (1 Moseboken 1:28; 3:1–6) Flertalet av deras avkomlingar har följt i deras spår. (1 Moseboken 6:5, 6, 11, 12) Mänskligheten i sin helhet har kort sagt valt att styra sig själv och sitt hem, jorden, utan någon vägledning från Gud. Eftersom Jehova är en kärlekens Gud som respekterar den fria viljans princip, tvingar han inte på människor sitt styre, även om deras handlingssätt kan leda till skada.b

Men Jehova övergav inte mänskligheten. Han låter fortfarande ”sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga”. (Matteus 5:45) Gud gav också människan förmåga att skaffa sig kunskap om jorden och dess kretslopp, och den här kunskapen har gjort att människor i viss utsträckning kan förutsäga extrema väderförhållanden och andra tänkbara faror, till exempel vulkanutbrott.