Naturkatastrofer och den mänskliga faktorn

NÄR en bil hålls i gott skick kan den vara säker att åka i. Men om den missköts och inte underhålls, kan den utgöra en fara. I vissa avseenden kan detsamma sägas om planeten jorden.

Flera forskare anser att de förändringar som människan har orsakat i jordens atmosfär och hav har gjort vår planet till en farlig plats genom att de bidragit till fler och allvarligare naturkatastrofer. Och framtiden verkar oviss. ”Vi är mitt uppe i ett stort okontrollerat experiment på den enda jord vi har”, stod det att läsa i en ledarartikel om klimatförändringar i tidskriften Science.

Som det nämndes i den föregående artikeln har det varit ett flertal kraftiga stormar under senare år. Forskare undersöker om det här har samband med den globala uppvärmningen, som kan leda till att energitillförseln till stormarna blir större. Men förändringar i vädret är kanske bara ett av de tecken som tyder på global uppvärmning. En annan möjlig skadlig följdverkan kan redan ha börjat visa sig.

Stigande havsnivåer och avskogning

Enligt en ledarartikel i tidskriften Science ”har havsnivåerna stigit 10–20 centimeter under de senaste hundra åren, och de förväntas stiga ytterligare”. Hur skulle det här kunna sättas i samband med den globala uppvärmningen? Forskare framhåller två tänkbara förlopp. Det ena är att smältande polarisar och glaciärer leder till att vattenmängden i haven ökar. Det andra är värmeexpansion, dvs. när haven blir varmare ökar deras volym.

I det lilla öriket Tuvalu i Stilla havet har man redan märkt av effekterna av stigande havsnivåer. I tidskriften Smithsonian sägs det att uppgifter som samlats in på atollen Funafuti visar att havsnivån där har stigit med ”i genomsnitt 5,6 millimeter per år under de senaste tio åren”.

I många delar av världen leder befolkningstillväxten till en ohämmad utbredning av förorter, fler kåkstäder och ökad miljöförstöring. Den här utvecklingen kan leda till att de naturkatastrofer som inträffar får större konsekvenser. Tänk på följande exempel.

Haiti är en tättbefolkad önation där stora delar av skogen har avverkats. I en nyhetsrapport konstaterades det att hur svåra ekonomiska, politiska och sociala problem Haiti än brottas med, är det största hotet mot landet ändå avskogning. Det här hotet blev tragiskt uppenbart 2004, då skyfall orsakade lerskred som krävde tusentals liv.

I den asiatiska upplagan av tidskriften Time sägs det att ”global uppvärmning, dammar, avskogning och svedjebruk” är faktorer som har förvärrat de naturkatastrofer som drabbat södra Asien. I områden där det i stället råder svår torka kan avskogning förvärra problemet genom att göra att marken snabbare torkar ut. På senare år har torrperioder i Indonesien och Brasilien banat väg för rekordstora bränder i skogar som i normala fall skulle ha varit för fuktiga för att brinna.

Återigen beror omfattningen av sådana katastrofer i viss utsträckning på faktorer som har med människan att göra. En faktor är befolkningstätheten i högriskområden. ”Nästan hälften av världens stora städer ligger nu i områden med hög seismisk aktivitet”, förklarar författaren Andrew Robinson. En annan faktor är byggnaderna – materialen som använts och kvaliteten på konstruktionerna. Talesättet ”jordbävningar dödar inte, men det gör byggnader” visar sig alltför ofta vara sant. Men vad har människor för val när de är för fattiga för att ha råd att bygga jordbävningssäkra byggnader?

Lyckligtvis visar vulkaner ofta tecken på aktivitet innan de får ett utbrott. Så var fallet med Mont Pelée på den karibiska ön Martinique 1902. Ett val var nära förestående i den närbelägna staden Saint Pierre, och politikerna uppmanade människor att stanna kvar trots askregnet, sjukdomarna och rädslan. I själva verket hade de flesta affärer varit stängda i flera dagar!

Den 8 maj var en helgdag, och många gick till den katolska katedralen för att be om att bli räddade undan vulkanutbrottet. Den morgonen, strax före klockan åtta, fick Mont Pelée ett utbrott och spydde ut pyroklastiskt material – aska, vulkaniskt glas, pimpsten och överhettade gaser – som hade temperaturer på 200–500 grader. Det mörka dödsbringande moln som snabbt svepte ner längs bergssidorna täckte staden och dödade nästan 30 000 människor, smälte kyrkklockan och satte fartygen i hamnen i brand. Det var det utbrott som dödade flest människor under 1900-talet. Men det hade inte behövt bli en så stor katastrof om människor hade tagit varning när de första tecknen kom.

Kommer naturkatastroferna att öka?

Internationella federationen av rödakors- och röda halvmånenförbunden säger i World Disasters Report 2004 att geofysiska och väderrelaterade katastrofer har ökat med över 60 procent det senaste årtiondet. ”Det här återspeglar en längre utvecklingstrend”, heter det i rapporten, som publicerades före tsunamikatastrofen i Indiska oceanen den 26 december. Om befolkningarna i högriskområden fortsätter att växa och skogarna fortsätter att krympa, finns det dessvärre inte någon större orsak till optimism.

Många industriländer fortsätter dessutom att släppa ut allt mer växthusgaser i atmosfären. Att dröja med att vidta åtgärder för att minska på utsläppen är, enligt en ledarartikel i tidskriften Science, ”som att vägra att ta medicin mot en infektion som håller på att bryta ut: Det gör bara att ett ännu högre pris måste betalas längre fram.” När det här togs upp i en kanadensisk rapport om att minska skadeverkningarna av katastrofer, konstaterades det: ”Klimatförändringar kan med fog sägas vara den mest genomgripande och omfattande miljöfråga som världssamfundet någonsin ställts inför.”

För närvarande kan världssamfundet inte ens enas om i vilken utsträckning människans aktiviteter bidrar till den globala uppvärmningen, och än mindre om vad de skall göra åt den.