Naturkatastrofer allt vanligare?

”Det befaras att extrema händelser till följd av klimatförändringar kommer att få allt allvarligare konsekvenser i framtiden. Det här betyder att vi måste räkna med nya typer av väderproblem och större förluster i människoliv och egendom. ... För vår egen säkerhet gör vi därför klokt i att vara förutseende och förbereda oss på dramatiska förändringar.” (”Topics Geo—Annual Review: Natural Catastrophes 2003”)

UNDER sommaren 2003 drabbades delar av Europa av tryckande hetta. De höga temperaturerna bidrog till att omkring 30 000 människor dog i Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien. En värmebölja före monsunperioden i Bangladesh, Indien och Pakistan tog 1 500 liv, medan torka och rekordvärme i Australien utlöste skogsbränder som förstörde över tre miljoner hektar mark.

Enligt World Meteorological Organization (WMO) ”bildades 16 tropiska stormar under den atlantiska orkansäsongen 2003, vilket är långt fler än under åren 1944–1996, då det i genomsnitt var 9,8 per år, men ända sedan mitten av 1990-talet har antalet tropiska stormar per år ökat påtagligt”. Mönstret var detsamma under 2004, då förödande orkaner svepte in över Karibien och Mexikanska golfen, där de krävde 2 000 liv och ställde till stor förödelse.

År 2003 kom en cyklon in över Sri Lanka och orsakade allvarliga översvämningar som ledde till att minst 250 människor omkom. År 2004 härjade minst 23 tyfoner i västra Stilla havet, vilket är ett rekordstort antal. Tio av dem drog in över Japan, där de orsakade enorma skador och tog över 170 liv. Närmare 30 miljoner människor i södra Asien, framför allt i Bangladesh, drabbades när det blev översvämningar till följd av kraftiga monsunregn. Miljontals blev hemlösa, närmare tre miljoner tvingades ta till flykten, och mer än 1 300 omkom.

År 2003 inträffade flera kraftiga jordskalv. Den 21 maj drabbades Alger i Algeriet av ett jordskalv, där 10 000 människor skadades och 200 000 blev hemlösa. Den 26 december klockan 5.26 skakade marken 8 kilometer söder om staden Bam i Iran. Jordskalvet, som mätte 6,5 på Richterskalan, ödelade 70 procent av staden, krävde 40 000 människoliv och gjorde över 100 000 hemlösa. Det var den naturkatastrof som skördade flest liv det året. Vid skalvet raserades också stora delar av Bams 2 000 år gamla citadell, Arg-e-Bam, och regionen förlorade därmed en ekonomiskt viktig turistattraktion.

Exakt ett år senare inträffade ett jordskalv med magnituden 9,0 på Richterskalan alldeles utanför norra Sumatras västkust i Indonesien, och det gav upphov till de mest dödsbringande tsunamivågor man känner till. Dödsvågorna tog över 200 000 liv, och ännu fler skadades eller blev hemlösa eller bådadera. Vågornas dödliga verkningar nådde ända till Afrikas östkust, minst 450 mil väster om jordskalvets epicentrum.

Tornar mörkare moln upp sig vid horisonten?

Är sådana händelser en föraning om vad som komma skall? När det gäller väderrelaterade katastrofer tror många vetenskapsmän att förändringar i atmosfären som människan orsakat påverkar världsklimatet och bidrar till mer extrema väderförhållanden. Om den bedömningen stämmer, bådar det inte gott för framtiden. Vad som förvärrar läget ytterligare är att allt fler av eget val – eller för att de inte har något alternativ – nu bor i högriskområden.

Statistik visar att 95 procent av alla katastrofrelaterade dödsfall inträffar i u-länder. I de rikare länderna är dödligheten vid katastrofer lägre, men de drabbas å andra sidan av 75 procent av de ekonomiska förlusterna. En del försäkringsbolag undrar till och med om de kommer att kunna täcka de allt större förlusterna.

I följande artikel kommer vi att undersöka några av de naturkrafter som leder till katastrofer och i vilka avseenden människor bidrar till att katastroferna förvärras. Vi kommer också att undersöka om människan har makten och viljan att vidta de förändringar som behövs för att göra jorden till ett säkrare hem för framtida generationer.

[Bild på sidan 3]

FRANKRIKE 2003 Sommarens värmebölja i Europa krävde 30 000 liv. I Spanien steg temperaturen till 45 grader

[Bildkälla]

Alfred/EPA/Sipa Press

[Bilder på sidorna 4, 5]

IRAN 2003 Vid jordskalvet i Bam omkom 40 000. Här sörjer kvinnor släktingar vid en massgrav

[Bildkälla]

Bakgrund och kvinnor: © Tim Dirven/Panos Pictures

Naturkatastrofer och den mänskliga faktorn

NÄR en bil hålls i gott skick kan den vara säker att åka i. Men om den missköts och inte underhålls, kan den utgöra en fara. I vissa avseenden kan detsamma sägas om planeten jorden.

Flera forskare anser att de förändringar som människan har orsakat i jordens atmosfär och hav har gjort vår planet till en farlig plats genom att de bidragit till fler och allvarligare naturkatastrofer. Och framtiden verkar oviss. ”Vi är mitt uppe i ett stort okontrollerat experiment på den enda jord vi har”, stod det att läsa i en ledarartikel om klimatförändringar i tidskriften Science.

För att vi bättre skall förstå hur människans aktiviteter kan påverka antalet naturkatastrofer och deras omfattning behöver vi förstå lite mer om de bakomliggande naturkrafterna. Vad är det till exempel som ger upphov till så kraftiga stormar som orkaner?

Jordens värmeväxlare

Jordens klimatsystem har liknats vid en maskin som omvandlar och fördelar solenergi. Eftersom tropikerna får mest av solvärmen, uppstår obalans i temperaturen, vilket sätter atmosfären i rörelse.a Jordens rotation får den här rörelsemassan av fuktig luft att bilda strömvirvlar. I vissa av dessa bildas områden med lågtryck, som i sin tur kan utvecklas till stormar.

Om du studerar det allmänna rörelsemönstret hos tropiska stormar, kommer du att lägga märke till att de rör sig bort från ekvatorn – antingen åt norr eller åt söder – mot kallare områden. Därigenom tjänar stormar också som enorma värmeväxlare, som hjälper till att jämna ut klimatskillnaderna. Men när ytvattentemperaturen i havet – klimatmaskinens ”pannrum” – överstiger 27 grader, får de tropiska stormarna ett så stort tillflöde av energi att de blir till cykloner, orkaner eller tyfoner, regionala namn för i huvudsak samma fenomen.

Den värsta naturkatastrofen i USA:s historia när det gäller antalet döda var en orkan som svepte in över östaden Galveston i Texas den 8 september 1900. Stormen piskade upp vågor som dödade mellan 6 000 och 8 000 människor inne i staden och så många som 4 000 i närliggande områden, och omkring 3 600 hus raserades. Det fanns faktiskt inte en enda byggnad i hela Galveston som var oskadd.

Som det nämndes i den föregående artikeln har det varit ett flertal kraftiga stormar under senare år. Forskare undersöker om det här har samband med den globala uppvärmningen, som kan leda till att energitillförseln till stormarna blir större. Men förändringar i vädret är kanske bara ett av de tecken som tyder på global uppvärmning. En annan möjlig skadlig följdverkan kan redan ha börjat visa sig.

Stigande havsnivåer och avskogning

Enligt en ledarartikel i tidskriften Science ”har havsnivåerna stigit 10–20 centimeter under de senaste hundra åren, och de förväntas stiga ytterligare”. Hur skulle det här kunna sättas i samband med den globala uppvärmningen? Forskare framhåller två tänkbara förlopp. Det ena är att smältande polarisar och glaciärer leder till att vattenmängden i haven ökar. Det andra är värmeexpansion, dvs. när haven blir varmare ökar deras volym.

I det lilla öriket Tuvalu i Stilla havet har man redan märkt av effekterna av stigande havsnivåer. I tidskriften Smithsonian sägs det att uppgifter som samlats in på atollen Funafuti visar att havsnivån där har stigit med ”i genomsnitt 5,6 millimeter per år under de senaste tio åren”.

I många delar av världen leder befolkningstillväxten till en ohämmad utbredning av förorter, fler kåkstäder och ökad miljöförstöring. Den här utvecklingen kan leda till att de naturkatastrofer som inträffar får större konsekvenser. Tänk på följande exempel.

Haiti är en tättbefolkad önation där stora delar av skogen har avverkats. I en nyhetsrapport konstaterades det att hur svåra ekonomiska, politiska och sociala problem Haiti än brottas med, är det största hotet mot landet ändå avskogning. Det här hotet blev tragiskt uppenbart 2004, då skyfall orsakade lerskred som krävde tusentals liv.

I den asiatiska upplagan av tidskriften Time sägs det att ”global uppvärmning, dammar, avskogning och svedjebruk” är faktorer som har förvärrat de naturkatastrofer som drabbat södra Asien. I områden där det i stället råder svår torka kan avskogning förvärra problemet genom att göra att marken snabbare torkar ut. På senare år har torrperioder i Indonesien och Brasilien banat väg för rekordstora bränder i skogar som i normala fall skulle ha varit för fuktiga för att brinna. Men extrema väderleksförhållanden är långt ifrån den enda orsaken till naturkatastrofer. Många områden drabbas av katastrofer som uppstår i jordens inre.

När marken skakar

Jordskorpan består av plattor av olika storlek som rör sig i förhållande till varandra. Rörelseaktiviteten i jordskorpan är så stor att det kan inträffa flera miljoner jordskalv per år. Många av dessa märker vi naturligtvis aldrig av.

Det påstås att 90 procent av alla jordbävningar inträffar längs plattornas gränslinjer. Jordbävningar som inträffar mitt i plattorna är visserligen sällsynta, men de kan vara mycket förödande. Den mest dödsbringande jordbävning som man känner till är den som drabbade tre provinser i Kina 1556. Den kan ha skördat inte mindre än 830 000 liv!

Jordbävningar kan också få förödande efterverkningar. Vid en jordbävning den 1 november 1755 blev staden Lissabon, med 275 000 invånare, jämnad med marken. Men det fasansfulla var inte slut i och med det. Jordbävningen orsakade bränder och även omkring 15 meter höga tsunamivågor som i rasande fart sköljde in från Atlanten. Allt som allt var det mer än 60 000 i staden som dog.

Återigen beror omfattningen av sådana katastrofer i viss utsträckning på faktorer som har med människan att göra. En faktor är befolkningstätheten i högriskområden. ”Nästan hälften av världens stora städer ligger nu i områden med hög seismisk aktivitet”, förklarar författaren Andrew Robinson. En annan faktor är byggnaderna – materialen som använts och kvaliteten på konstruktionerna. Talesättet ”jordbävningar dödar inte, men det gör byggnader” visar sig alltför ofta vara sant. Men vad har människor för val när de är för fattiga för att ha råd att bygga jordbävningssäkra byggnader?

Vulkanutbrott – på gott och ont

”Minst 20 vulkaner kommer att ha utbrott medan du läser de här orden”, sades det i en rapport från Smithsonian Institute i USA. Enligt plattektoniken, läran om plattornas rörelser i jordskorpan, kommer jordbävningar och vulkanutbrott i stort sett att inträffa i samma områden: vid förkastningar, framför allt i havsbottnen; i sprickor i jordskorpan, där magma från manteln tränger upp; och vid subduktionszoner, där två plattor kolliderar och den ena tvingas ner under den andra.

Vulkanisk aktivitet vid subduktionszoner utgör det största hotet för människor när det gäller både antalet registrerade utbrott och risken att de inträffar i närheten av tättbefolkade områden. I ett område i Stilla havet, som kallas Vulkanringen, har det bildats hundratals sådana vulkaner. Ett litet antal kan man också hitta vid så kallade hetfläckar, sprickor i plattornas mittpartier. Hawaiiöarna, Azorerna, Galápagosöarna och Sällskapsöarna verkar alla vara ett resultat av vulkanism som uppstått vid sådana hetfläckar.

Vulkanutbrott har i själva verket länge haft en uppbyggande funktion i jordens historia. Enligt ett universitets webbplats är inte mindre än ”90 procent av alla kontinenter och havsbäcken ett resultat av vulkanism”. Men varför blir vissa utbrott så extremt våldsamma?

Vulkanutbrott börjar med att magma väller upp från jordens heta inre. Från en del vulkaner sipprar lavan bara ut, och den rör sig sällan så snabbt att den tar människor med överraskning. Andra, däremot, får explosiva utbrott som har större kraft än en atombomb! Hur utbrottet blir beror på vilken sammansättning och viskositet (seghet) det smälta material har som utlöser utbrottet och hur stora mängder gas och överhettat vatten som finns i det. När magman närmar sig ytan, expanderar det instängda vattnet och den instängda gasen snabbt. Med den rätta sammansättningen på magman påminner effekterna mycket om hur läsk sprutar ut när man öppnar en burk som skakats.

Lyckligtvis visar vulkaner ofta tecken på aktivitet innan de får ett utbrott. Så var fallet med Mont Pelée på den karibiska ön Martinique 1902. Ett val var nära förestående i den närbelägna staden Saint Pierre, och politikerna uppmanade människor att stanna kvar trots askregnet, sjukdomarna och rädslan. I själva verket hade de flesta affärer varit stängda i flera dagar!

Den 8 maj var en helgdag, och många gick till den katolska katedralen för att be om att bli räddade undan vulkanutbrottet. Den morgonen, strax före klockan åtta, fick Mont Pelée ett utbrott och spydde ut pyroklastiskt material – aska, vulkaniskt glas, pimpsten och överhettade gaser – som hade temperaturer på 200–500 grader. Det mörka dödsbringande moln som snabbt svepte ner längs bergssidorna täckte staden och dödade nästan 30 000 människor, smälte kyrkklockan och satte fartygen i hamnen i brand. Det var det utbrott som dödade flest människor under 1900-talet. Men det hade inte behövt bli en så stor katastrof om människor hade tagit varning när de första tecknen kom.

Kommer naturkatastroferna att öka?

Internationella federationen av rödakors- och röda halvmånenförbunden säger i World Disasters Report 2004 att geofysiska och väderrelaterade katastrofer har ökat med över 60 procent det senaste årtiondet. ”Det här återspeglar en längre utvecklingstrend”, heter det i rapporten, som publicerades före tsunamikatastrofen i Indiska oceanen den 26 december. Om befolkningarna i högriskområden fortsätter att växa och skogarna fortsätter att krympa, finns det dessvärre inte någon större orsak till optimism.

Många industriländer fortsätter dessutom att släppa ut allt mer växthusgaser i atmosfären. Att dröja med att vidta åtgärder för att minska på utsläppen är, enligt en ledarartikel i tidskriften Science, ”som att vägra att ta medicin mot en infektion som håller på att bryta ut: Det gör bara att ett ännu högre pris måste betalas längre fram.” När det här togs upp i en kanadensisk rapport om att minska skadeverkningarna av katastrofer, konstaterades det: ”Klimatförändringar kan med fog sägas vara den mest genomgripande och omfattande miljöfråga som världssamfundet någonsin ställts inför.”

För närvarande kan världssamfundet inte ens enas om i vilken utsträckning människans aktiviteter bidrar till den globala uppvärmningen, och än mindre om vad de skall göra åt den. Den här situationen för onekligen tankarna till den bibliska sanningen: ”Det tillkommer inte den man som vandrar att själv styra sina steg.” (Jeremia 10:23) Som vi skall se i nästa artikel är situationen ändå inte hopplös. De nuvarande problemen, däribland de turbulenta förhållandena i samhället, är bevis för att en lösning är nära.

[Fotnot]

[Ruta/Bild på sidan 6]

ETT MAJSFÄLT DÄR DET VÄXTE MER ÄN MAJS

ÅR 1943 fick en jordbrukare i Mexico se något annat än majs växa på sina ägor. Medan han var ute på sitt majsfält såg han hur det bildades rämnor, eller sprickor, i marken. Dagen därpå hade sprickorna blivit till en liten vulkan. Under den efterföljande veckan växte den här vulkankäglan 150 meter, och ett år senare var den 360 meter hög. Till slut nådde den en höjd av 430 meter. År 1952 upphörde plötsligt utbrottet, och vulkanen, som kallas Paricutín, har inte varit aktiv sedan dess.

[Bildkälla]

U. S. Geological Survey/Foto av R. E. Wilcox

[Ruta/Bild på sidan 8]

NÄR GUD FÖRHINDRADE EN KATASTROF

HUNGERSNÖD är en form av naturkatastrof. En av de tidigast omnämnda är den hungersnöd som inträffade i det forntida Egypten på Jakobs, dvs. Israels, son Josefs tid. Den varade i sju år, och några av de länder som drabbades var Egypten och Kanaan. Men den här hungersnöden ledde inte till massvält, för Jehova Gud förutsade den sju år i förväg. Han uppenbarade också att det under tiden fram till dess skulle vara överflödsår i Egypten. Under överinseende av Josef, en gudfruktig man som genom Guds försyn hade blivit statsminister och livsmedelsförvaltare, samlade egyptierna in så mycket brödsäd att de ”gav upp att hålla räkning på den”. Det gjorde att Egypten inte bara blev självförsörjande utan också kunde förse ”folk från hela jorden” med mat, däribland Josefs familj. (1 Moseboken 41:49, 57; 47:11, 12)

[Bilder på sidan 7]

HAITI 2004 Pojkar bär dricksvatten på översvämmade gator. Omfattande skogsavverkning bidrog till stora lerskred

[Bildkällor]

Bakgrund: Sophia Pris/EPA/Sipa Press; infälld bild: Carl Juste/Miami Herald/Sipa Press

[Bild på sidan 9]

Många länder fortsätter att släppa ut växthusgaser i atmosfären

[Bildkälla]

© Mark Henley/Panos Pictures

Snart ett slut på alla katastrofer

”Barn och barnbarn. Hör upp! ... Förr eller senare fattar det här berget eld. Men innan det händer kommer muller och dån och jordbävningar. Det kommer rök och lågor och blixtar, luften dallrar och vibrerar och tjuter. Fly så långt bort ni kan. ... Om ni föraktar berget, om ägodelar är er kärare än livet, då kommer det att straffa er för er oförsiktighet och girighet. Oroa er inte för den husliga härden. Fly utan att tveka.”

DEN här varningen ur boken Earth Shock av Andrew Robinson var inristad på en minnestavla vid Portici – en stad vid foten av Vesuvius i Italien – efter det att vulkanen hade haft ett utbrott 1631. Vid utbrottet dog över 4 000 människor. ”Av en ödets nyck”, säger Andrew Robinson, ”var det just utbrottet 1631 ... som gjorde namnet Vesuvius allmänt känt.” Hur då? Återuppbyggandet av Portici ledde till att Herculaneum och Pompeji upptäcktes. Båda städerna hade begravts under aska vid Vesuvius utbrott år 79 v.t.

Plinius den yngre, en romare som överlevde den här katastrofen och senare blev en hög ämbetsman, skrev om ovanliga varningstecken i form av jordskalv. Han, hans mor och andra tog de här tecknen på allvar och höll sig på säkert avstånd från vulkanen. Det räddade deras liv.

Ett varningstecken i vår tid

I våra dagar närmar vi oss snabbt slutet för den här världens ekonomiska, sociala och politiska system. Hur vet vi det? Därför att Jesus Kristus förutsade en händelseutveckling i världen som skulle vara ett tecken på att räkenskapens dag från Gud är nära. Likt en vulkan som mullrar, ryker och spyr ut aska innefattar detta sammansatta tecken stora krig, jordbävningar, hungersnöd och farsoter – något som sedan året 1914 hemsökt världen i en omfattning som saknar motstycke i historien. (Matteus 24:3–8; Lukas 21:10, 11; Uppenbarelseboken 6:1–8)

Men Jesu varningstecken innefattar också ett hoppfullt budskap. Han sade: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Lägg märke till att Jesus kallade budskapet om kungariket ”goda nyheter”. Det är verkligen goda nyheter, eftersom Guds kungarike, en himmelsk regering med Kristus Jesus som regent, kommer att reparera all den skada som människor har orsakat. Det kommer också att undanröja problemet med naturkatastrofer. (Lukas 4:43; Uppenbarelseboken 21:3, 4)

När Jesus levde som människa här på jorden visade han sin makt över naturkrafterna genom att stilla en kraftig storm. Fyllda av vördnad och förundran sade hans lärjungar: ”Vem är det här egentligen, eftersom han ger order till och med åt vindarna och vattnet, och de lyder honom?” (Lukas 8:22–25) I dag är Jesus inte en människa, utan en mäktig andevarelse. Det kommer därför inte att vara något problem för honom att ta kontroll över naturkrafterna och se till att de inte skadar hans undersåtar! (Psalm 2:6–9; Uppenbarelseboken 11:15)

Vissa kanske ser det här som ett önsketänkande. Men tänk på att Bibelns profetior – till skillnad från människors löften och förutsägelser – alltid har slagit in, däribland de profetior som vi har sett uppfyllas sedan 1914. (Jesaja 46:10; 55:10, 11) Ja, en fridfull framtid för jorden är tryggad. Vår framtid kommer också att vara tryggad, om vi tar Guds ord till hjärtat och uppmärksammar dess kärleksfulla varning angående de världsomskakande händelser som snart skall inträffa. (Matteus 24:42, 44; Johannes 17:3)

[Ruta/Bild på sidan 11]

VILKET HOPP FINNS DET FÖR VÅRA KÄRA SOM HAR DÖTT?

NÄR vi förlorar någon vi älskar i döden, kan sorgen överväldiga oss. I Bibeln berättas det om att Jesus grät för att hans vän Lasarus var död. Men ändå, bara några minuter senare, gjorde han ett häpnadsväckande underverk – han uppväckte Lasarus! (Johannes 11:32–44) Han gav därigenom alla människor en fast grund för att kunna tro på det fantastiska löfte som han hade gett tidigare, när han sade: ”Den stund kommer då alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Jesu] röst och komma ut.” (Johannes 5:28, 29) Må alla som har mist någon de älskar i döden bli tröstade av det dyrbara hoppet om en uppståndelse till liv på en paradisisk jord. (Apostlagärningarna 24:15)

[Bilder på sidan 10]

Tar du varningen att vi lever i de sista dagarna för den nuvarande världen på allvar?

[Bildkälla på sidan 10]

USGS, David A. Johnston, Cascades Volcano Observatory