Människans kamp mot naturkatastrofer
TRE år hade gått, och FN:s generalsekreterare, Boutros Boutros-Ghali, var inte nöjd. ”Vi har inte agerat tillräckligt snabbt”, sade han till en grupp experter i början av år 1993. ”Mitt syfte med att sammankalla er nu i stället för längre fram var att utröna om vi skulle kunna ta igen den tid som gått förlorad.” Den tid som gått förlorad — vad var det han syftade på? De fem bokstäverna IDNDR. Vad betyder de? Och varför var det så bråttom?
En av de experter som var med vid det här tillfället var geofysikern Frank Press, initiativtagaren till IDNDR. För elva år sedan började dr Press uppmana världens vetenskapsmän att intensifiera kampen mot naturkatastrofer. Fem år senare, i december 1989, besvarade Förenta nationerna hans appell om ökade insatser genom att proklamera 1990-talet som Det Internationella Årtiondet för Reducering av Naturkatastrofer (IDNDR). Vad är dess syfte?
En attitydförändring nödvändig
Brasilianen Umberto G. Cordani, professor i geologi och medlem av IDNDR:s vetenskapliga och tekniska kommitté, förklarade för Vakna! att IDNDR är en appell till världssamfundet om att sammanföra medlemsländernas kunnande och resurser och tillsammans verka för att minska det lidande, den förstörelse och de förluster i människoliv som blir följden av naturkatastrofer. ”För att vi skall kunna nå det målet”, tillägger professor Cordani, ”krävs det en global förändring av prioriteringsordningen — från postkatastrofala till prekatastrofala åtgärder.”
Att förändra människors tänkesätt är emellertid betydligt svårare än att namnge ett decennium, eftersom ”beslutsfattare har en tendens att koncentrera sig på hjälpinsatser snarare än på förebyggande åtgärder”, som UNESCO-publikationen UNESCO Environment and Development Briefs uttrycker det. I Latinamerika, till exempel, går över 90 procent av de pengar som läggs ner på katastrofer till hjälpåtgärder efter det att en katastrof inträffat och mindre än 10 procent till preventiva åtgärder. Politiker har nämligen funnit att det är ”populärare att hjälpa katastrofoffer än att ta ut skatter för att betala odramatiska åtgärder som kunde ha förhindrat katastrofen eller minskat dess omfattning”, konstaterar IDNDR:s informationsblad Stop Disasters.
IDNDR:s mål
För att försöka bryta detta mönster satte Förenta nationerna upp tre mål för detta decennium. År 2000 skulle alla länder ha åstadkommit 1) en bedömning av katastrofrisken, 2) långsiktiga skydds- och beredskapsplaner och 3) lämpliga varningssystem. Nationella kommittéer bildades för att omsätta IDNDR:s idéer och goda intentioner i konkreta planer, och i maj 1994 anordnade FN en världskonferens i Japan för att diskutera reduceringen av naturkatastrofer. När nu alla dessa åtgärder hade beslutats eller redan kommit i gång, varför var då Boutros-Ghali inte nöjd? På grund av en oroväckande trend.
En oroande trend
IDNDR:s arbete har uppnått vissa framgångar. Forskare har blivit mer medvetna om behovet av att reducera effekterna av naturkatastrofer. Och vissa åtgärder, till exempel förbättrade varningssystem, har redan räddat människoliv och minskat de materiella förlusterna. Men trots dessa framsteg konstaterar chefen för IDNDR:s sekretariat, dr Kaarle Olavi Elo, att ”katastroferna fortsätter att öka i både antal och omfattning och berör fler och fler människor”. ”Det har skett en trefaldig ökning från 1960-talet till 1980-talet”, förklarar en annan FN-expert, ”och ökningen har fortsatt under 1990-talet.” Enbart under år 1991 dödades 162.000 personer i 434 stora katastrofer, och år 1992 uppgick de materiella förlusterna till över 450 miljarder kronor. Som en representant för UNDP (Förenta nationernas utvecklingsprogram), James G. Speth, uttrycker det: ”Världen har förvandlats till en katastrofmaskin, som producerar kriser i oroväckande takt.” (UNDP Update, november 1993) Vad ligger bakom denna oroväckande trend?
Varför denna ökning?
Innan vi besvarar den frågan måste vi konstatera att det är skillnad mellan naturfenomen och naturkatastrofer. Många våldsamma naturfenomen — exempelvis översvämningar och jordbävningar — kan utvecklas till naturkatastrofer, men det är inte alltid det blir så. En översvämning i de obebodda delarna av Amazonbäckenet i Brasilien vållar till exempel mycket liten skada. En översvämning som drabbar det tättbefolkade Gangesdeltat i Bangladesh förorsakar däremot stora förluster i människoliv och omfattande materiella och miljömässiga skador. Ofta är skadegörelsen så enorm att de drabbade områdena inte klarar av situationen utan hjälp utifrån. I sådana fall är det fråga om en naturkatastrof. Men varför ökar då dessa dramatiska konfrontationer mellan människan och naturen?
Katastrofexperten James P. Bruce förklarar att ”en ökning av naturfenomenens intensitet och frekvens” skulle kunna vara ”en bidragande orsak”. Både han och andra vetenskapsmän anser emellertid att ökningen inte främst beror på att naturkrafterna blivit mer våldsamma, utan på att människan i allt högre grad exponeras för dessa krafter. Denna ökade exposition beror enligt tidskriften World Health på en ”blandning av demografiska, ekologiska och tekniska förhållanden”. Vilka är då några av komponenterna i denna katastrofutlösande blandning?
En sådan är den stora befolkningstillväxten. Allteftersom den mänskliga familjen ökar i storlek, ökar också sannolikheten för att naturfenomen skall råka skada någon av jordens invånare som nu uppgår till 5,6 miljarder. Befolkningsökningen gör också att miljontals fattiga tvingas bo i bräckliga byggnader i områden som regelbundet hemsöks av våldsamma naturkrafter. Resultatet är inte förvånande: Sedan år 1960 har världens befolkning fördubblats, men när det gäller förluster till följd av naturkatastrofer har ökningen varit nära nog tiofaldig!
Förändringar i miljön förvärrar problemet ytterligare. Från Nepal till Amazonas och från de nordamerikanska slätterna till öarna i Stilla havet har människan huggit ner skogar, sugit ut jorden, förstört barriärrev och lämnat en lång rad andra ekologiska spår efter sig — men hon har fått betala ett högt pris. En tidigare IDNDR-chef, Robert Hamilton, förklarar: ”När vi utsätter vår miljö för orimliga påfrestningar och förändrar dess karaktär, ökar sannolikheten för att naturfenomen utvecklas till naturkatastrofer.”
Men om människans agerande är en bidragande orsak till att naturkatastrofer så ofta figurerar i nyheterna nu för tiden, då måste man också kunna vända på förhållandet. Genom att vidta förebyggande åtgärder kan människan följaktligen ändra på morgondagens nyhetsrubriker. Naturkatastrofer behöver inte sprida död och förintelse i den utsträckning som nu sker. Experter hävdar till exempel att 90 procent av alla dödsfall på grund av jordbävningar skulle kunna förhindras. Men trots att argumenten för förebyggande insatser är mycket övertygande, fortsätter människor att betrakta naturkatastrofer som något oundvikligt. Denna fatalistiska inställning är, enligt UNESCO Environment and Development Briefs, ”det största enskilda hindret för en reducering av naturkatastrofer”. Hur ser du på detta hinder?
Oundvikliga eller reducerbara?
Särskilt i u-länderna är känslan av uppgivenhet mycket utbredd — och det är inte så underligt. Av alla de människor som dött i naturkatastrofer de 50 senaste åren har 97 procent bott i utvecklingsländerna. I vissa av dessa länder är naturkatastrofer ”så talrikt förekommande att det är svårt att avgöra när den ena katastrofen slutar och nästa börjar”, konstaterar informationsbladet Stop Disasters. Faktum är att 95 procent av alla naturkatastrofer inträffar i utvecklingsländerna. Om du till detta lägger ett ändlöst kretslopp av personliga katastrofer — fattigdom, arbetslöshet, svåra levnadsförhållanden — så förstår du säkert varför maktlösheten uppslukar de fattiga som en växande flodvåg. De accepterar de förluster som de ständigt återkommande naturkatastroferna förorsakar dem som en tragisk men ödesbestämd del av livet. Men är dessa förluster oundvikliga?
Vad du kan och inte kan göra
Det är sant att du inte kan behärska olika naturföreteelsers frekvens eller intensitet, men det betyder inte att du är fullständigt maktlös. Du kan minska din sårbarhet för dessa företeelser. Hur då? Begrunda följande jämförelse:
Låt oss säga att en person vill försöka undvika att exponera sig för solens strålar (naturföreteelsen) för att slippa få hudcancer (katastrofen). Vilka åtgärder kan han då vidta? Han kan uppenbarligen inte behärska solens uppgång och nedgång (företeelsens frekvens). Inte heller kan han minska mängden solljus som når den plats där han befinner sig (företeelsens intensitet). Men betyder det att han är helt maktlös? Nej, för han kan minska sin sårbarhet för solens strålar. Han kan till exempel hålla sig inomhus den varmaste tiden på dagen, eller också kan han bära hatt och skyddande kläder, om han måste vistas utomhus. Dessa åtgärder förbättrar hans skydd mot solljuset (företeelsen) och minskar risken för att han skall drabbas av hudcancer (katastrofen). Hans förebyggande åtgärder kan betyda mycket!
Du kan likaså vidta åtgärder för att förbättra ditt skydd mot verkningarna av en del naturkatastrofer. På så sätt kan du minska din sårbarhet och dina förluster vid en eventuell katastrof. Om du bor i ett land i i-världen, kan du ha nytta av de praktiska förslag som ges i rutan med rubriken ”Är du förberedd?” Och om du bor i något u-land, kan de råd som ges i rutan ”Billiga åtgärder som fungerar” ge dig en uppfattning om de enkla hjälpmedel som nu finns att tillgå. De kan göra mycket för att rädda människoliv och minska de materiella förlusterna. Med dagens tekniska kunnande är ”en fatalistisk inställning inte längre acceptabel”, säger geofysikern Frank Press. Ja, när det gäller naturkatastrofer, är det definitivt bättre att förekomma än att förekommas.
[Ruta på sidan 6]
Är du förberedd?
DET amerikanska nödhjälpsorganet Emergency Management Agency ger många goda råd om hur man bör handla i nödsituationer. Här följer några exempel:
Skaffa dig information. Kontakta berörda myndigheter och ta reda på vilka typer av katastrofer som kan drabba din hemtrakt. Du kanske känner till en del av dem, men andra kanske gör dig förvånad. Om du får reda på att den plats där du bor riskerar att drabbas av någon typ av naturkatastrof, vidta då följande åtgärder:
◻ Samla hela familjen och resonera igenom de typer av katastrofhot som kan komma i fråga. Bestäm er för hur ni skall handla i varje enskilt fall.
◻ Planera hur ni som familj skall kunna hålla kontakt med varandra, om ni blir skilda åt. Välj ut två mötesplatser — den ena i närheten av hemmet, om det skulle uppstå en plötslig nödsituation, till exempel en eldsvåda, och den andra utanför det omedelbara grannskapet, ifall ni inte skulle kunna återvända hem.
◻ Be en vän vara er kontaktperson, så att alla i familjen kan ringa till honom eller henne och tala om var de är, om de inte kan komma till den bestämda mötesplatsen. Välj en vän som inte bor på samma ort, eftersom det efter en katastrof ofta är lättare att ringa långdistanssamtal än lokalsamtal. Lär barnen hur man ringer till den här vännen. Bestäm er för vad ni skall göra om ni tvingas evakuera. Resonera om hur ni skall kunna hjälpa grannar som kanske har speciella behov. Tänk igenom vad ni skall göra med eventuella sällskapsdjur.
◻ Sätt upp en lista med viktiga telefonnummer vid varje telefon.
◻ Ta reda på var huvudströmbrytare och huvudledningarna för vatten och gas är belägna. Visa ansvarskännande familjemedlemmar hur och när man stänger av dessa, och se till att de nödvändiga verktygen finns tillgängliga.
◻ Var beredd på eldsvådor. Installera brandvarnare, i synnerhet i eller i närheten av sovrummen.
[Ruta på sidan 8]
Billiga åtgärder som fungerar
NÄSTAN hälften av jordens invånare lever på 35 kronor i veckan eller ännu mindre, rapporterar Världsbanken. Även om du befinner dig i den situationen, finns det, enligt experterna, vissa beprövade åtgärder som du kan vidta. Skaffa dig kunskap om dessa metoder, för enligt den peruanske katastrofexperten Alberto Giesecke är sådan kunskap ”en mycket viktig och prisbillig försiktighetsåtgärd”. Här följer två exempel från Sydamerika:
FN-publikationen Mitigating Natural Disasters förklarar hur hus av soltorkat tegel kan göras mer stabila:
◻ Om terrängen är bergig, schakta då bort jorden, så att huset får en fast grund.
◻ Kvadratiska hus är starkast; om du måste ha en rektangulär form på huset, bygg då den ena väggen två och en halv gånger längre än den andra.
◻ Använd husgrunder av sten eller betong för att dämpa de seismiska vibrationerna.
◻ Bygg parallella väggar med samma höjd, vikt och hållfasthet. Gör dem tunna och låga. Hus som byggs på detta sätt är mer motståndskraftiga mot jordbävningar än vanliga lerhus.
Traditionella spjälverkskonstruktioner (quincha) är en annan väl beprövad teknik. Enligt publikationen Stop Disasters har quincha-husen en stomme av horisontella och vertikala pålar med fyllning av flätad vass och pinnar och små mängder lera. Den här typen av konstruktion, med 10—15 centimeter tjocka väggar, gör att husen kan skaka under en jordbävning men sedan återta sin ursprungliga position. Efter en jordbävning som inträffade år 1991 var alla sådana hus intakta, medan 10.000 andra hus, med massiva, metertjocka väggar, hade störtat samman och dödat 35 personer. Enligt UNESCO-arkitekten John Beynon är det inte jordbävningar som dödar människor, utan sammanstörtande byggnader.
[Bilder på sidan 7]
På somliga platser har människan skövlat skogarna och på så sätt banat väg för fler naturkatastrofer