Vad är då orsaken till de allt fler och alltmer förödande naturkatastrofer som vi läser om? Om det inte är naturkrafterna som bär skulden, verkar allting peka på att människan bär skulden. Experter erkänner att människan genom sitt sätt att leva har påverkat sin miljö, så att den blivit mer utsatt för naturkatastrofer och dessutom mer sårbar för sådana katastrofer. I utvecklingsländerna har det växande behovet av mat tvingat bönderna att överutnyttja den lilla mark de har eller försöka skaffa sig ny åkerjord genom att hugga ner de för människan så viktiga skogarna. Detta leder till omfattande jorderosion. Den stora befolkningstillväxten påskyndar också tillväxten av slumområden och kåkstäder, som ofta är belägna i riskabla områden. Även i rikare länder har många människor, till exempel de miljoner som bor utmed San Andreas-förkastningen i Kalifornien, utsatt sig för stora risker, trots tydliga varningar. När det sedan under sådana omständigheter inträffar en ovanlig händelse — en storm, en översvämning eller en jordbävning — kan då den förödelse som blir följden verkligen sägas vara naturens verk?

Ett typiskt exempel är den torkkatastrof som drabbat Sahelbältet i Afrika. Vi tänker oss vanligen torka som brist på regn eller vatten, vilket i sin tur leder till livsmedelsbrist, svält och död. Men är verkligen brist på vatten den enda orsaken till den omfattande hungersnöd och svält som har drabbat det här området? Så här sägs det i boken Nature on the Rampage: ”Data som insamlats av vetenskapsmän och hjälporganisationer visar att dagens hungersnöd inte så mycket beror på långvarig torka som på långvarig överexploatering av mark och vattentillgångar. ... Den fortsatta ökenspridningen i Sahel är i stor utsträckning ett av människor vållat fenomen.” Den sydafrikanska dagstidningen The Natal Witness skriver: ”Att människor svälter beror inte på brist på mat, utan på att maten inte är tillgänglig. Det beror med andra ord på fattigdom.”

Detsamma kan sägas om många av de problem som blir följden av andra katastrofer. Undersökningar har visat att naturkatastrofer skördar ett proportionellt sett mycket större antal dödsoffer i fattiga länder än i rika. Enligt en källa drabbades Japan under åren 1960—1981 av 43 jordbävningar och andra katastrofer som kostade 2.700 människor livet — i genomsnitt 63 dödsoffer per katastrof. I Peru inträffade under samma period 31 katastrofer med sammanlagt 91.000 dödsoffer, dvs. 2.900 per katastroftillfälle. Varför denna skillnad? Naturkrafter kan ha utlöst katastroferna, men det är mänskliga faktorer — sociala, ekonomiska och politiska — som bär ansvaret för den stora skillnaden när det gäller förlust av liv och egendom.

[Bilder på sidorna 8, 9]

Människans sätt att leva har gjort att vår miljö har blivit mer utsatt för naturkatastrofer

[Bildkällor]

Laif/Sipa Press

Chamussy/Sipa Press

Wesley Bocxe/Sipa Press

Jose Nicolas/Sipa Press