”Förbli i mitt ord”

”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar.” (JOHANNES 8:31)

1. a) När Jesus återvände till himlen, vad lämnade han då efter sig på jorden? b) Vilka frågor skall vi behandla?

NÄR Jesus Kristus, kristendomens grundare, återvände till himlen, lämnade han inte efter sig här på jorden några böcker han skrivit eller monument han byggt eller rikedomar han samlat. Men han lämnade efter sig både lärjungar och uttryckliga krav i fråga om lärjungaskap. I Johannes evangelium finner vi i själva verket att Jesus nämnde tre viktiga krav som var och en som vill vara hans efterföljare måste fylla. Vad är det för krav? Vad kan vi göra för att fylla dem? Och hur kan vi se till att vi personligen är kvalificerade som Kristi lärjungar i dag?a

2. Vad är ett viktigt krav på att vara en lärjunge, enligt uppteckningen i Johannes evangelium?

² Omkring sex månader före sin död begav sig Jesus upp till Jerusalem och predikade för de folkskaror som hade samlats där för att fira den veckolånga lövhyddohögtiden. När högtiden var till hälften förbi, var resultatet att ”många av folket [satte] tro till honom”. Jesus fortsatte att predika, så att det på högtidens sista dag återigen var så att ”många [satte] tro till honom”. (Johannes 7:10, 14, 31, 37; 8:30) Vid det här tillfället vände Jesus sin uppmärksamhet mot de nya troende och fastställde ett viktigt krav på att vara en lärjunge, och det var enligt aposteln Johannes: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar.” (Johannes 8:31)

3. Vilken egenskap behövs för att man skall ”förbli i ... [Jesu] ord”?

³ Jesus menade inte med dessa ord att de nya troende inte hade tillräcklig tro. I stället framhöll han att de hade framför sig möjligheten att bli hans sanna lärjungar – förutsatt att de förblev i hans ord, att de visade uthållighet. De hade tagit emot hans ord, men nu behövde de förbli i det. (Johannes 4:34; Hebréerna 3:14) Jesus betraktade faktiskt uthållighet som en så viktig egenskap för sina efterföljare att han i sitt allra sista samtal med apostlarna, som är upptecknat i Johannes evangelium, två gånger gav uppmaningen: ”Fortsätt att följa mig.” (Johannes 21:19, 22) Många av de första kristna gjorde just detta. (2 Johannes, vers 4) Vad hjälpte dem att vara uthålliga?

4. Vad gjorde att de första kristna kunde vara uthålliga?

⁴ Aposteln Johannes, en trogen lärjunge till Kristus i omkring 70 år, framhöll en viktig faktor. Han berömde trogna kristna med orden: ”Ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har övervunnit den onde.” Dessa lärjungar till Kristus var uthålliga, dvs. förblev i Guds ord, därför att Guds ord förblev i dem. De hyste djup uppskattning av det. (1 Johannes 2:14, 24) I vår tid är det också så att vi för att ”hålla ut till slutet” måste se till att Guds ord förblir i oss. (Matteus 24:13) Hur kan vi göra det? En liknelse som Jesus framställde ger svaret.

”Höra ordet”

5. a) Vilka olika slag av jord nämner Jesus i en av sina liknelser? b) Vad representerar säden och jorden i Jesu liknelse?

⁵ Jesus framställde en liknelse om en såningsman som sår säd, och den är upptecknad i Matteus, Markus och Lukas evangelier. (Matteus 13:1–9, 18–23; Markus 4:1–9, 14–20; Lukas 8:4–8, 11–15) När du läser skildringarna, lägger du märke till att det viktigaste i liknelsen är att samma slags säd faller på olika slag av jord och ger olika resultat. Den första jorden är hård, den andra består av ett tunt lager och är alltså inte tillräckligt djup, och den tredje är överväxt av ogräs. Jorden av det fjärde slaget är, till skillnad från de andra tre, ”utmärkt” – den är ”god jord”. Enligt Jesu egen förklaring är säden det budskap om Guds kungarike som finns i Guds ord, och jorden representerar människor med olika hjärtetillstånd. Även om de människor som visas i bild genom de olika slagen av jord har vissa drag gemensamma, har de som visas i bild genom den utmärkta jorden ett kännetecken som skiljer dem från de övriga.

6. a) Hur skiljer sig det fjärde slaget av jord i Jesu liknelse från de andra tre slagen, och vad betyder detta? b) Vad är viktigt för att visa uthållighet som Kristi lärjungar?

⁶ Skildringen i Lukas 8:12–15 visar att människor i alla tre fallen ”hör ordet”. Men de som har ”ett rätt och gott hjärta” går längre än till att ”höra ordet”. De ”behåller det och bär frukt med uthållighet”. Den utmärkta och goda jorden, som är mjuk och djup, låter sädens rötter tränga ner, och som ett resultat av detta spirar säden upp och frambringar frukt. (Lukas 8:8) På motsvarande sätt är det så att de som har ett utmärkt hjärta förstår, uppskattar och tar till sig Guds ord. (Romarna 10:10; 2 Timoteus 2:7) Guds ord förblir i dem. Följaktligen bär de frukt med uthållighet. En djup och innerlig uppskattning av Guds ord är således väsentlig för att vi skall visa uthållighet som Kristi lärjungar. (1 Timoteus 4:15) Men hur kan vi utveckla sådan innerlig uppskattning av Guds ord?

Hjärtetillståndet och en meningsfull begrundan

7. Vilken verksamhet är nära förbunden med ett gott hjärta?

⁷ Lägg märke till vilken verksamhet Bibeln gång på gång förbinder med ett utmärkt och gott hjärta. ”Den rättfärdiges hjärta mediterar för att ge svar.” (Ordspråken 15:28) ”Låt min muns ord och mitt hjärtas meditation bli välbehagliga för dig, o Jehova.” (Psalm 19:14) ”Mitt hjärtas meditation kommer att gälla förståndiga tankar.” (Psalm 49:3)

8. a) Vad bör vi undvika, när vi läser Bibeln, och vad bör vi göra? b) Vilken nytta har vi av att under bön begrunda Guds ord? (Ta med rutan ”’Befästa’ i sanningen”.)

⁸ I likhet med dessa bibelskribenter behöver vi också med uppskattning och under bön meditera över Guds ord och hans verksamhet. När vi läser Bibeln eller bibliska publikationer, bör vi inte handla som om vi var jäktade turister som rusar från den ena vackra platsen till den andra och fotograferar allt men ser just ingenting. När vi studerar Bibeln bör vi i stället önska ta oss tid till att stanna upp och så att säga njuta av det vackra vi ser.b När vi i stillhet tänker på det vi läser, påverkar Guds ord vårt hjärta. Det berör våra känslor och formar vårt tänkande. Det får oss också att förmedla våra innersta tankar till Gud i bön. Det gör att vår tillgivenhet för Jehova blir stärkt, och vår kärlek till Gud förmår oss då att fortsätta att följa Jesus också under krävande omständigheter. (Matteus 10:22) Det är tydligt att begrundan av vad Gud säger är nödvändig, om vi vill förbli trogna till slutet. (Lukas 21:19)

9. Hur kan vi se till att vårt hjärta förblir mottagligt för Guds ord?

⁹ Jesu liknelse visar också att det finns sådant som hindrar säden, Guds ord, att växa. För att förbli trogna lärjungar gör vi alltså väl i att 1) urskilja de hinder som representeras av de ogynnsamma förhållanden i jorden som nämns i liknelsen och 2) vidta åtgärder för att rätta till eller undvika dem. På det sättet kommer vi att se till att vårt hjärta förblir mottagligt för Guds rikes säd och fortsätter att bära frukt.

”Utmed vägen” – att vara alltför upptagen

10. Beskriv det första slaget av jord i Jesu liknelse och förklara vad det betyder.

¹⁰ Det första slaget av jord som säden faller på är jorden ”utmed vägen”, där säden ”trampas ner”. (Lukas 8:5) Jord utmed en väg som går genom ett sädesfält är hårt packad av strömmen av gående. (Markus 2:23) Det är på liknande sätt med dem som låter världens göranden och låtanden ställa orimliga krav på deras tid och energi – de kan finna att de är alltför upptagna för att utveckla en innerlig uppskattning av Guds ord. De hör det, men de begrundar det inte. Därför förblir deras hjärta oemottagligt. Innan de utvecklar kärlek till ordet ”kommer Djävulen och tar bort ordet ur deras hjärta, för att de inte skall tro och bli räddade”. (Lukas 8:12) Kan detta förhindras?

11. Hur kan vi förhindra att vårt hjärtetillstånd blir likt hård jord?

¹¹ Det är mycket som kan göras för att förhindra att hjärtat blir likt ofruktbar jord utmed en väg. Nedtrampad och hård jord kan mjukas upp och bli produktiv, om den plöjs upp och trafikflödet på den leds bort. På motsvarande sätt kan detta att man tar sig tid till att studera Guds ord och meditera över det leda till att hjärtat blir likt utmärkt, produktiv jord. Nyckeln är att inte bli alltför upptagen av världsliga angelägenheter. (Lukas 12:13–15) Du bör i stället se till att ha tid till att begrunda ”de viktigare tingen” i livet. (Filipperna 1:9–11)

”På klippan” – att känna fruktan

12. Vad är den verkliga orsaken till att plantan torkar bort i det andra slaget av jord som nämns i Jesu liknelse?

¹² När säden faller på det andra slaget av jord, sker något mer än att den bara förblir på jorden, vilket hände i det första fallet. Säden slår rot och skjuter upp. Men när solen sedan går upp, förbränns det som kommer upp av solens hetta och torkar bort. Men lägg märke till följande viktiga detalj. Den verkliga orsaken till att plantan torkar är inte hettan. Den planta som kommer upp ur den utmärkta jorden är också utsatt för solen, men den torkar inte bort – i själva verket frodas den. Vad ligger bakom skillnaden? Den här plantan torkar bort, förklarar Jesus, därför att den ”inte hade djup jord” och därför att den ”inte hade någon fuktighet”. (Matteus 13:5, 6; Lukas 8:6) En ”klippa” belägen precis under jordlagret hindrar sädens rötter från att tränga ner i jorden djupt nog för att finna fuktighet och stabilitet. Plantan torkar bort därför att jordlagret är för tunt.

13. Vad slags personer är som ett tunt jordlager, och vad är en djupare orsak till deras sätt att reagera?

¹³ Denna del av liknelsen syftar på personer som ”tar emot ordet med glädje” och nitiskt följer Jesus ”till en tid”. (Lukas 8:13) När de utsätts för den brännande solen i form av ”vedermöda eller förföljelse”, blir de så fyllda av fruktan att de förlorar sin glädje och styrka och upphör att följa Kristus. (Matteus 13:21) Den djupare orsaken till deras fruktan är emellertid inte motstånd. Det är ju trots allt så att miljoner av Kristi lärjungar uthärdar olika former av vedermöda men ändå förblir trogna. (2 Korinthierna 2:4; 7:5) Den verkliga orsaken till att somliga blir rädda och faller ifrån är att det klipplika tillståndet i deras hjärta hindrar dem från att meditera djupt nog över positiva och andliga ting. Den uppskattning av Jehova och hans ord som de utvecklar är alltså alltför ytlig och alltför svag för att kunna uthärda motstånd. Hur kan man förhindra en sådan utgång?

14. Vilka åtgärder bör var och en vidta för att förhindra att hans hjärtetillstånd blir likt ett tunt lager jord?

¹⁴ Man måste se till att inga klipplika hinder, sådant som djupt rotad bitterhet, underliggande egenintresse eller liknande hårda men dolda känslor, finns i hjärtat. Om en sådan barriär redan finns där, kan den kraft som Guds ord utövar avlägsna den. (Jeremia 23:29; Efesierna 4:22; Hebréerna 4:12) Därefter kommer meditation under bön att ge stimulans så att ordet inplantas djupt i ens hjärta. (Jakob 1:21) Detta kommer att ge kraft till att klara av perioder av modfälldhet och ge mod att förbli trogen trots prövningar.

”Bland törnena” – delat hjärta

15. a) Varför behöver vi ägna särskild uppmärksamhet åt det tredje slaget av jord som Jesus nämnde? b) Vad händer till slut med det tredje slaget av jord, och varför?

¹⁵ Det tredje slaget av jord, det med törnen, behöver vi ägna särskild uppmärksamhet, eftersom det på vissa sätt liknar den utmärkta jorden. Precis som i den utmärkta jorden kan säden som kommer på jorden där det växer törnen slå rot och skjuta upp. I början är det ingen skillnad i den nya plantans tillväxt i dessa två slag av jord. Men med tiden utvecklas ett tillstånd som till slut kväver plantan. Till skillnad från den utmärkta jorden blir den här jorden överväxt med törnen. När den unga plantan skjuter upp ur den här jorden, möter den konkurrens från ”törnen som växte upp tillsammans med” den. Till en tid tävlar båda slagen om näring, ljus och utrymme, men till slut överskuggar törnena plantan och förkväver den. (Lukas 8:7)

16. a) Vilka påminner om jorden där det växer törnen? b) Vad representeras enligt de tre evangelieskildringarna av törnena? (Se fotnoten.)

¹⁶ Vad slags personer påminner om jorden där det växer törnen? Jesus förklarar: ”Dessa [är] de som har hört på, men genom att ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar blir de helt kvävda och bringar inget till fulländning.” (Lukas 8:14) Såningsmannens säd och törnena växer i jorden samtidigt, och på liknande sätt försöker somliga ge rum för både Guds ord och ”livets ... njutningar”. Guds ords sanning sås i deras hjärta, men den möter konkurrens från andra strävanden som tävlar om deras uppmärksamhet. Deras bildliga hjärta är delat. (Lukas 9:57–62) Detta hindrar dem att ägna tillräcklig tid åt att under bön och på ett meningsfullt sätt tänka på Guds ord. De underlåter att ta till sig Guds ord helt och fullt och saknar därför den innerliga uppskattning som behövs för att hålla ut. Steg för steg överskuggas deras andliga intressen av oandliga strävanden i sådan utsträckning att de blir ”helt kvävda”.c Vilket sorgligt slut för dem som inte älskar Jehova av hela sitt hjärta! (Matteus 6:24; 22:37)

17. Vilka val behöver vi göra i livet, så att vi inte blir förkvävda av de bildliga törnen som omnämns i Jesu liknelse?

¹⁷ Genom att ge andliga angelägenheter företräde framför materiella hänsyn undviker vi att bli förkvävda av denna världens plågor och njutningar. (Matteus 6:31–33; Lukas 21:34–36) Vi bör aldrig försumma att läsa Bibeln och meditera över det vi läser. Vi kommer att få mera tid till att meditera koncentrerat och under bön, om vi förenklar vårt liv så mycket som möjligt. (1 Timoteus 6:6–8) Guds tjänare som har gjort detta – som bildligt talat har ryckt upp törnena ur jorden för att låta den planta som bär frukt få mer näring, ljus och utrymme – får del av Jehovas välsignelse. Sandra, som är 26 år, säger: ”När jag mediterar över mina välsignelser i sanningen, inser jag att världen inte kan erbjuda någonting som kan jämföras med den!” (Psalm 84:11)

18. Hur kan vi förbli i Guds ord och vara uthålliga som kristna?

¹⁸ Det är alltså tydligt att vi allesammans, unga och gamla, kommer att förbli i Guds ord och hålla ut som Kristi lärjungar så länge som Guds ord förblir i oss. Låt oss därför se till att vårt bildliga hjärtas jord aldrig blir hård, har bara ett tunt lager eller blir överväxt, utan förblir mjuk och djup. På det sättet kommer vi att kunna ta till oss Guds ord helt och fullt och ”bära frukt med uthållighet”. (Lukas 8:15)

[Fotnoter]

”Ha kärlek inbördes”

”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (JOHANNES 13:35)

1. Vilken egenskap betonade Jesus kort före sin död?

”SMÅ barn.” (Johannes 13:33) Med detta ömsinta uttryck tilltalade Jesus sina apostlar kvällen före sin död. Ingenstans i evangelieskildringarna läser vi att Jesus tidigare använt detta medkännande uttryck när han talade med dem. Men just den här speciella kvällen och natten kände han sig föranledd att tilltala dem på detta tillgivna sätt för att förmedla till sina efterföljare den djupa kärlek han hyste till dem. Jesus talade faktiskt om kärlek omkring 30 gånger den natten. Varför betonade han denna egenskap så mycket?

2. Varför är det så viktigt att de kristna visar kärlek?

² Jesus förklarade varför kärleken är så viktig. ”Av detta”, sade han, ”skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35; 15:12, 17) Att man är en efterföljare till Kristus går hand i hand med att man visar broderlig kärlek. Sanna kristna känns inte igen genom någon egendomlig klädsel eller några speciella vanor, utan genom den varma och ömma kärlek de visar varandra. Att man har detta enastående slag av kärlek är det andra av de tre huvudkrav på en Kristi lärjunge som nämndes i början av föregående artikel. Vad kommer att hjälpa oss att fortsätta att fylla detta krav?

”Gör det i rikare mått”

3. Vilken förmaning angående kärlek gav aposteln Paulus?

³ Precis som det var bland Kristi efterföljare under det första århundradet är denna enastående kärlek synlig i dag bland Kristi sanna lärjungar. Aposteln Paulus skrev till kristna under det första århundradet: ”Med avseende på den broderliga kärleken har ni inte behov av att vi skriver till er, ty ni är själva lärda av Gud att bevisa varandra kärlek; och det gör ni ju mot alla bröderna.” Men ändå tillade Paulus: ”Fortsätt med att göra det i rikare mått.” (1 Thessalonikerna 3:12; 4:9, 10) Också vi behöver ta Paulus förmaning till hjärtat och sträva efter att visa varandra kärlek ”i rikare mått”.

4. Vilka skall vi enligt Paulus och Jesus visa särskild hänsyn?

⁴ I samma inspirerade brev uppmuntrade Paulus sina medtroende att ”tala tröstande till de nedstämda själarna” och att stödja ”de svaga”. (1 Thessalonikerna 5:14) Vid ett annat tillfälle påminde han de kristna om att de ”som är starka är pliktiga att bära deras svagheter, som inte är starka”. (Romarna 15:1) Jesus gav också anvisningar om att hjälpa dem som är svaga. Sedan Jesus förutsagt att Petrus under den natt då Jesus skulle gripas skulle överge honom, sade han till Petrus: ”När du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” Varför sade han det? Därför att de också skulle komma att överge Jesus och fördenskull behöva hjälp. (Lukas 22:32; Johannes 21:15–17) Följaktligen befaller Guds ord oss att utvidga vår kärlek till dem som är andligt svaga och som kan ha förlorat kontakten med den kristna församlingen. (Hebréerna 12:12) Varför skall vi göra det? Två livfulla liknelser som Jesus framställde ger svaret.

Ett förlorat får och ett borttappat mynt

5, 6. a) Vilka två korta liknelser framställde Jesus? b) Vad visar dessa liknelser om Jehova?

⁵ För att lära sina åhörare Jehovas syn på dem som har gått vilse framställde Jesus två korta liknelser. Den ena handlade om en herde. Jesus sade: ”Vilken människa bland er, som har hundra får och som förlorar ett av dem, lämnar inte kvar de nittionio i vildmarken och ger sig av efter det förlorade, tills han finner det? Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar och gläder sig. Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och sina grannar och säger till dem: ’Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat.’ Jag säger er att på samma sätt skall det vara mer glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring.” (Lukas 15:4–7)

⁶ Den andra liknelsen handlade om en kvinna. Jesus sade: ”Vilken kvinna, som har tio drakmer, tänder inte en lampa, om hon tappar bort en enda drakma, och sopar huset och söker omsorgsfullt, tills hon finner myntet? Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina väninnor och grannkvinnor och säger: ’Gläd er med mig, för jag har funnit den drakma, som jag hade tappat bort.’ På samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.” (Lukas 15:8–10)

7. Vilka två lärdomar finner vi i liknelserna om det förlorade fåret och det borttappade myntet?

⁷ Vad kan vi lära av de här korta liknelserna? De visar oss 1) hur vi bör känna det i fråga om dem som har blivit svaga och 2) vad vi bör göra för att hjälpa dem. Låt oss begrunda de här punkterna.

Förlorat men högt värderat

8. a) Hur reagerade herden och kvinnan på sin förlust? b) Vad säger oss deras reaktion om hur de betraktade den saknade ägodelen?

⁸ I båda liknelserna hade någonting gått förlorat, men lägg märke till ägarnas reaktion. Herden sade inte: ”Vad är ett enda får, när jag fortfarande har 99? Jag kan klara mig utan det.” Kvinnan sade inte: ”Varför bekymra sig om detta enda mynt? Jag är nöjd med de nio jag fortfarande har.” Nej, herden sökte i stället efter sitt förlorade får som om det var det enda han ägde. Och kvinnan kände förlusten av sitt mynt som om hon inte hade några andra. I båda fallen förblev det som saknades dyrbart i ägarens sinne. Vad belyser detta?

9. Vad blir belyst genom den omsorg som visades av herden och kvinnan?

⁹ Lägg märke till Jesu slutsats i båda fallen: ”På samma sätt skall det vara mer glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne”, och ”på samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne”. Herdens och kvinnans omsorg återspeglar alltså i viss utsträckning Jehovas och hans himmelska skapelsers känslor. Alldeles som det som gått förlorat förblev dyrbart i herdens och kvinnans ögon, förblir de som har glidit bort och förlorat kontakten med Guds folk dyrbara i Jehovas ögon. (Jeremia 31:3) Sådana personer kan vara andligen svaga, men de är inte nödvändigtvis upproriska. Trots sitt försvagade tillstånd kan de fortfarande i viss utsträckning fylla Jehovas krav. (Psalm 119:176; Apostlagärningarna 15:29) Alldeles som i forna tider är Jehova därför inte snabb med att ”kasta bort dem från sitt ansikte”. (2 Kungaboken 13:23)

10, 11. a) Hur vill vi betrakta dem som glidit bort från församlingen? b) Hur kan vi enligt Jesu två liknelser ge uttryck åt vår omsorg om dem?

¹⁰ I likhet med Jehova och Jesus hyser vi också djup omsorg om dem som är svaga och inte kommer till den kristna församlingen. (Hesekiel 34:16; Lukas 19:10) Vi betraktar en andligt svag person som ett förlorat får – inte som ett hopplöst fall. Vi resonerar inte så här: ”Varför bekymra sig om en som är svag? Församlingen klarar sig bra utan honom.” I likhet med Jehova betraktar vi i stället dem som har glidit bort men som vill komma tillbaka som värdefulla.

¹¹ Men hur kan vi ge uttryck åt våra känslor av omsorg? Jesu två liknelser visar att vi kan göra det 1) genom att ta initiativet, 2) genom att vara milda och vänliga och 3) genom att vara ivriga och allvarliga. Låt oss se på dessa aspekter en i taget.

Ta initiativet

12. Vad säger oss orden ”ge sig av efter det förlorade” om herdens inställning?

¹² I den första av de två liknelserna säger Jesus att herden skall ”ge sig av efter det förlorade”. Herden tar initiativet och gör en medveten ansträngning att finna det saknade fåret. Vedermöda, faror och avstånd avskräcker honom inte. Tvärtom fortsätter herden enträget ”tills han finner det”. (Lukas 15:4)

13. Hur reagerade forntidens trogna på de svagas behov, och hur kan vi efterlikna sådana bibliska exempel?

¹³ Det är på liknande sätt när man skall hjälpa en person som behöver uppmuntran – det krävs ofta att den starkare tar initiativet. Trogna män i forna tider förstod detta. Vi kan som exempel tänka på att när Jonatan, kung Sauls son, lade märke till att hans nära vän David behövde uppmuntran, ”bröt ... [han] upp och gick till David i Hores, för att han skulle styrka hans hand med avseende på Gud”. (1 Samuelsboken 23:15, 16) Hundratals år längre fram, då ståthållaren Nehemja såg att somliga av hans judiska bröder hade blivit svaga, ”stod ... [han] omedelbart upp” och uppmuntrade dem att komma ihåg Jehova. (Nehemja 4:14) Vi vill också stå upp – ta initiativet – för att stärka dem som är svaga. Men vilka i församlingen bör göra det?

14. Vilka i den kristna församlingen bör hjälpa dem som är svaga?

¹⁴ I synnerhet kristna äldste har ansvaret att ”stärka svaga händer”, ”göra vacklande knän fasta” och ”säga till dem som är ängsliga i hjärtat: ’Var starka. Var inte rädda.’” (Jesaja 35:3, 4; 1 Petrus 5:1, 2) Men lägg märke till att Paulus förmaning – ”tala tröstande till de nedstämda själarna, stöd de svaga” – inte riktades enbart till de äldste. Nej, Paulus ord riktades till hela ”thessalonikernas församling”. (1 Thessalonikerna 1:1; 5:14) Att aktivt erbjuda hjälp åt de svaga är alltså en uppgift för alla kristna. I likhet med herden i liknelsen bör varje kristen känna sig manad att ”ge sig av efter det förlorade”. Detta görs naturligtvis effektivast i samarbete med de äldste. Skulle du kunna göra något för att bistå någon i församlingen som är svag?

Var mild och vänlig

15. Vad kan ligga bakom att herden har handlat på det sätt som han gjorde?

¹⁵ Vad gör herden när han till sist finner det förlorade fåret? Han ”lägger ... det på sina axlar”. (Lukas 15:5) Vilken gripande och talande detalj! Fåret kan ha vandrat i dagar och nätter genom ett obekant område och har kanske rentav utsatts för hot i form av smygande lejon. (Job 38:39, 40) Fåret är utan tvivel försvagat av brist på föda. Det är helt enkelt för svagt för att i egen kraft övervinna de hinder det kommer att möta på sin väg tillbaka till fållan. Därför böjer sig herden ner, lyfter varsamt upp fåret och bär det över alla hinder tillbaka till hjorden. Hur kan vi återspegla den omsorg som visas av herden?

16. Varför bör vi återspegla den ömhet som herden visade mot det vilsegångna fåret?

¹⁶ Någon som har förlorat kontakten med församlingen kan vara utmattad i andligt avseende. Likt det får som var skilt från herden kan en sådan person ha vandrat utan mål genom den här världens fientliga område. Utan det skydd som ges av fållan, dvs. den kristna församlingen, utsätts han mer än någonsin för attacker från Djävulen, som ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) Dessutom är han försvagad av brist på andlig föda. Ensam är han alltså sannolikt för svag för att kunna övervinna de hinder han kommer att möta på sin väg tillbaka till församlingen. Därför behöver vi så att säga böja oss ner, milt och vänligt lyfta upp den svage och bära honom tillbaka. (Galaterna 6:2) Hur kan vi åstadkomma detta?

17. Hur kan vi efterlikna aposteln Paulus när vi besöker någon som är svag?

¹⁷ Aposteln Paulus sade: ”Om någon är svag, har jag då inte del i hans svaghet?” (2 Korinthierna 11:29, The New English Bible; 1 Korinthierna 9:22) Paulus hade medkänsla med människor, däribland de svaga. Vi vill visa liknande medkänsla med dem som är svaga. När du besöker en andligen svag kristen, bör du försäkra honom om att han är värdefull i Jehovas ögon och mycket saknad av sina medvittnen. (1 Thessalonikerna 2:17) Låt honom få veta att de är redo att ge honom stöd och är villiga att vara för honom ”en broder som föds för tider av trångmål”. (Ordspråken 17:17; Psalm 34:18) Våra uttryck för uppriktigt intresse kan milt och vänligt och steg för steg lyfta upp honom i sådan utsträckning att han kan komma tillbaka till hjorden. Vad bör vi sedan göra? Liknelsen om kvinnan och det borttappade myntet ger oss vägledning.

Gör det med iver och allvar

18. a) Varför kände kvinnan i liknelsen inte att hon var utan hopp? b) Vilka allvarliga ansträngningar gjorde kvinnan, och vad blev resultatet?

¹⁸ Den kvinna som tappar bort myntet vet att situationen är svår men inte hopplös. Om myntet hade tappats bort i ett stort fält med buskar eller i en djup och dyig sjö, skulle hon troligen ha gett upp och tänkt att myntet var hopplöst förlorat. Men eftersom hon vet att myntet måste finnas någonstans i hennes hus, inom räckhåll, börjar hon söka grundligt och med allvar. (Lukas 15:8) Först tänder hon en lampa för att få ljust i sitt mörka hus. Sedan sopar hon golvet med sin kvast och hoppas få höra ett klirrande ljud. Till sist söker hon noga igenom alla vinklar och vrår tills lampans ljus reflekteras av ett silvermynt. Kvinnans ivriga och allvarliga ansträngning blir belönad!

19. Vad kan vi lära oss i fråga om att hjälpa de svaga av det kvinnan i liknelsen om det borttappade myntet gjorde?

¹⁹ Som denna detalj i liknelsen påminner oss ligger den bibliska förpliktelsen att hjälpa en svag kristen inte utanför vår förmåga. Samtidigt inser vi att det krävs ansträngning. Aposteln Paulus sade ju till de äldste i Efesos: ”Jag har ... visat er att ni, genom att på det sättet möda er, bör bistå dem som är svaga.” (Apostlagärningarna 20:35a) Kom ihåg att kvinnan inte hittar myntet genom att se sig omkring i huset planlöst, bara lite här och där, i förbigående, då och då. Nej, hon lyckas därför att hon söker systematiskt ”tills hon finner myntet”. När vi strävar efter att vinna tillbaka en andligt svag person, behöver vi likaså arbeta med allvar och vara målinriktade. Vad kan vi göra?

20. Vad kan göras för att hjälpa de svaga?

²⁰ Hur kan vi hjälpa någon som är svag att bygga upp tro och uppskattning? Ett bibelstudium med personen med hjälp av en lämplig kristen publikation kan vara precis vad som behövs. Ja, att vi leder ett bibelstudium med någon som är svag gör att vi kan bistå honom på ett konsekvent och grundligt sätt. Tillsyningsmannen för tjänsten är troligen den som bäst kan avgöra vem som kan ge det bistånd som behövs. Han kan föreslå vilka ämnen som kan studeras och vilken publikation som är till störst nytta. Alldeles som kvinnan i liknelsen använder lämpliga redskap för att genomföra det hon föresatt sig, har vi i denna tid redskap som hjälper oss att fullgöra vårt gudagivna ansvar att bistå dem som är svaga. Två av våra nya redskap, två publikationer, kommer att vara till särskild nytta i denna strävan. Det är böckerna Worship the Only True God (Tillbe den ende sanne Guden) och Närma dig Jehova.a

21. Hur är det till nytta för alla att vi hjälper dem som är svaga?

²¹ När vi bistår dem som är svaga, är det till nytta för alla. Den som får hjälp känner lyckan av att bli återförenad med sanna vänner. Vi känner den innerliga glädje som man får bara genom att ge. (Lukas 15:6, 9; Apostlagärningarna 20:35b) Det blir en hjärtligare och varmare anda i församlingen, då varje medlem visar kärleksfullt intresse för andra. Och framför allt blir det till ära för våra omtänksamma herdar, Jehova och Jesus, eftersom deras önskan att stödja de svaga återspeglas hos deras jordiska tjänare. (Psalm 72:12–14; Matteus 11:28–30; 1 Korinthierna 11:1; Efesierna 5:1) Vi har således goda skäl att fortsätta att ”ha kärlek inbördes”!

”Håll i med att bära riklig frukt”

”Håll i med att bära riklig frukt och visa er vara mina lärjungar.” (JOHANNES 15:8)

1. a) Vilket krav på lärjungaskap nämnde Jesus för sina apostlar? b) Vilken fråga bör vi ställa oss själva?

DET var kvällen före Jesu död. Jesus hade tagit sig god tid till att uppmuntra sina apostlar med ett förtroligt samtal. Han drevs av kärlek till sina nära vänner och fortsatte att tala, och det blev efter midnatt. Då, mitt under samtalet, påminde han dem om ytterligare ett krav som de behövde fylla för att förbli hans lärjungar. Han sade: ”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” (Johannes 15:8) Fyller vi i dag detta krav på lärjungaskap? Vad betyder det att ”bära riklig frukt”? Låt oss, för att få reda på detta, återvända till samtalet den där kvällen och natten.

2. Vilken liknelse om frukt framställer Jesus natten före sin död?

² Förmaningen att bära frukt är en del av en liknelse som Jesus framställde för sina apostlar. Han sade: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er. Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. ... Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar. Alldeles som Fadern har älskat mig och jag har älskat er: förbli i min kärlek. Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek.” (Johannes 15:1–10)

3. Vad måste Jesu efterföljare göra för att bära frukt?

³ I den här liknelsen är Jehova den som odlar och Jesus är vinstocken, och apostlarna, som Jesus talade till, är rankorna. Så länge som apostlarna strävade efter att ”förbli i gemenskap” med Jesus skulle de bära frukt. Jesus förklarade sedan hur apostlarna kunde lyckas bevara denna livsviktiga gemenskap: ”Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek.” Längre fram skulle aposteln Johannes skriva liknande ord till medkristna: ”Den som håller hans [Kristi] bud förblir i gemenskap med honom.”a (1 Johannes 2:24; 3:24) Genom att hålla Kristi bud kan alltså hans efterföljare förbli i gemenskap med honom, och denna gemenskap gör i sin tur att det blir möjligt för dem att bära frukt. Vad kännetecknar den frukt vi måste bära?

Utrymme för tillväxt

4. Vad kan vi lära av att Jehova ”tar ... bort” varje ranka som inte bär frukt?

⁴ I liknelsen om vinstocken ser vi att Jehova ”tar ... bort” eller hugger av en ranka när den inte bär frukt. Vad säger detta oss? Det säger oss inte bara att det krävs att alla lärjungar skall bära frukt, utan också att alla är i stånd att göra det, vilka omständigheter eller begränsningar de än kan ha. Det skulle verkligen strida mot Jehovas kärleksfulla handlingssätt att ta bort eller diskvalificera en Kristi lärjunge därför att denne inte lyckades göra något som låg utanför hans förmåga. (Psalm 103:14; Kolosserna 3:23; 1 Johannes 5:3)

5. a) Hur visar Jesu liknelse att vi kan göra framsteg i fråga om att bära frukt? b) Vilka två slag av frukt skall vi begrunda?

⁵ Jesu liknelse om vinstocken visar också att vi efter vad våra omständigheter tillåter måste bereda rum för tillväxt i vår verksamhet som lärjungar. Lägg märke till hur Jesus uttrycker det: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt.” (Johannes 15:2) Mot slutet av liknelsen uppmanade Jesus sina efterföljare att bära ”riklig frukt”. (Vers 8) Vilket budskap ger detta? Att vi som lärjungar aldrig får bli självbelåtna. (Uppenbarelseboken 3:14, 15, 19) I stället bör vi vara uppmärksamma på olika sätt att göra framsteg i att bära frukt. Vad slags frukt bör vi sträva efter att bära i rikare mått? Det är 1) ”andens frukt” och 2) Rikets frukt. (Galaterna 5:22, 23; Matteus 24:14)

Frukt i form av kristna egenskaper

6. Hur framhöll Jesus Kristus värdet av den först nämnda av andens frukter?

⁶ Först bland ”andens frukt” nämns kärlek. Guds heliga ande frambringar kärlek i de kristna, eftersom de lyder den befallning som Jesus gav kort innan han framställde liknelsen om vinstocken som bar frukt. Han sade till sina apostlar: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra.” (Johannes 13:34) Ja, under det här samtalet den sista natten av sitt jordiska liv påminde Jesus gång på gång apostlarna om behovet av att visa egenskapen kärlek. (Johannes 14:15, 21, 23, 24; 15:12, 13, 17)

7. Hur visade aposteln Petrus att detta att vi bär frukt står i samband med att vi visar Kristuslika egenskaper?

⁷ Petrus, som var närvarande den här kvällen och natten, förstod att Kristuslik kärlek och egenskaper som hör samman med den måste vara uppenbara bland Kristi sanna lärjungar. Många år längre fram uppmuntrade Petrus kristna att uppodla sådana egenskaper som självbehärskning, broderlig tillgivenhet och kärlek. Han tillade att om vi gör det hindrar det oss ”från att vara overksamma eller utan frukt”. (2 Petrus 1:5–8) Vilka våra omständigheter än är kan vi visa andens frukt. Må vi därför sträva efter att visa kärlek, omtanke, mildhet och andra Kristuslika egenskaper i högre grad, för ”mot sådana ting finns ingen lag” eller begränsning. (Galaterna 5:23) Ja, låt oss bära ”mer frukt”.

Att bära Rikets frukt

8. a) Vilket samband finns det mellan andens frukt och Rikets frukt? b) Vilken fråga förtjänar eftertanke?

⁸ Färgrika och saftiga frukter är till prydnad för en växt. Men värdet av sådana frukter går mycket längre än till att vara prydnader. Frukter är också viktiga för växtens fortplantning med hjälp av deras frön. På motsvarande sätt gör andens frukt mycket mer än att smycka vår kristna personlighet. Egenskaper som kärlek och tro ger oss också motiv att sprida det sädliknande budskapet om Riket som vi finner i Guds ord. Lägg märke till hur Paulus betonar detta viktiga samband. Han säger: ”Också vi [utövar] tro [som ingår i andens frukt], och därför talar vi.” (2 Korinthierna 4:13) På detta sätt, förklarar Paulus vidare, frambär vi ”till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar” – det andra slaget av frukt som vi behöver visa. (Hebréerna 13:15) Finner vi i vårt liv möjligheter att vara mer fruktbärande, ja att ”bära riklig frukt”, som förkunnare av Guds kungarike?

9. Är detta att man bär frukt detsamma som att göra lärjungar? Förklara.

⁹ För att svara rätt behöver vi först förstå vad Rikets frukt består av. Skulle det vara riktigt att dra slutsatsen att detta att man bär frukt är detsamma som att göra lärjungar? (Matteus 28:19) Avser den frukt vi bör bära i första hand personer som vi hjälper att bli döpta tillbedjare av Jehova? Nej. Om så vore fallet skulle situationen vara djupt nedslående för alla de kära vittnen som troget förkunnat budskapet om Riket på mindre mottagliga distrikt. Om Rikets frukt som vi bär representeras enbart av nya lärjungar, då skulle sådana hårt arbetande vittnen vara som de ofruktbara rankorna i Jesu liknelse! Så är det naturligtvis inte. Vad är då i första hand Rikets frukt i vår tjänst?

Fruktbärande genom att sprida Rikets säd

10. Hur visar Jesu liknelse om såningsmannen och de olika slagen av jord vad Rikets frukt är och vad den inte är?

¹⁰ Jesu liknelse om såningsmannen och de olika slagen av jord pekar på svaret – ett uppmuntrande svar för dem som vittnar på distrikt som inte är så produktiva. Jesus sade att säden är budskapet om Guds kungarike som finns i Guds ord och att jorden representerar människans bildliga hjärta. En del av säden ”föll i den goda jorden, och efter att ha spirat upp frambringade ... [denna säd] frukt”. (Lukas 8:8) Vad slags frukt? Jo, sedan ett strå av vete har spirat upp och mognat, frambringar det frukt, men inte små strån av vete, utan ny säd. På liknande sätt är den frukt en kristen frambringar inte nödvändigtvis nya lärjungar, utan ny Rikets säd.

11. Hur kan Rikets frukt definieras?

¹¹ I detta fall är frukten alltså varken nya lärjungar eller utmärkta kristna egenskaper. Eftersom den säd som sås är ordet om ”kungariket”, måste frukten vara en mångfaldig fördubbling av denna säd. Detta att bära frukt innebär i det här fallet att tala om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Är det möjligt att bära sådan Rikets frukt – förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike – vilka omständigheter vi än kan befinna oss i? Ja, det är det! I samma liknelse förklarar Jesus hur det kan komma sig.

Vi ger vårt bästa till ära för Gud

12. Är det möjligt för alla kristna att bära Rikets frukt? Förklara.

¹² Den säd ”som såddes i den utmärkta jorden”, sade Jesus, ”frambringar: den ene hundrafalt, den andre sextiofalt, åter en annan trettiofalt”. (Matteus 13:23) Säd som sås på ett fält kan ge olika mycket beroende på omständigheterna. På liknande sätt kan det vi är i stånd att göra i fråga om att förkunna de goda nyheterna variera i enlighet med våra omständigheter, och Jesus visade att han insåg detta. Somliga kan ha fler tillfällen, medan andra kan ha bättre hälsa eller mera kraft. Det vi är i stånd att göra kan alltså vara mera eller mindre än vad andra gör, men så länge det representerar vårt bästa är Jehova nöjd. (Galaterna 6:4) Även om hög ålder eller försvagande sjukdom begränsar vår andel i predikoverket, betraktar vår medkännande Fader, Jehova, oss utan tvivel som sådana som ”håller i med att bära riklig frukt”. Varför det? Därför att vi ger honom ”allt” vad vi har – vår helhjärtade tjänst.b (Markus 12:43, 44; Lukas 10:27)

13. a) Vad är det främsta skälet till att vi ”håller i med” att bära Rikets frukt? b) Vad kommer att hjälpa oss att fortsätta att bära frukt på mindre mottagliga distrikt? (Se rutan på sidan 21.)

¹³ Oavsett i vilken grad vi kan frambringa Rikets frukt kommer vi att förmås att ”gå vidare och fortsätta att bära frukt” när vi tänker på varför vi gör det. (Johannes 15:16) Jesus nämnde det främsta skälet: ”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt.” (Johannes 15:8) Ja, vårt predikande helgar Jehovas namn inför hela mänskligheten. (Psalm 109:30) Honor, ett troget Jehovas vittne som är ungefär 75 år, säger: ”Också på distrikt där människor inte är så villiga att lyssna är det ett privilegium att få representera den Högste.” När Claudio, som har varit ett nitiskt vittne sedan 1974, tillfrågades om varför han fortsätter att predika, trots att det är få på hans distrikt som lyssnar, citerade han Johannes 4:34, där vi läser Jesu ord: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” Claudio tillfogade: ”Likt Jesus vill jag inte bara börja mitt verk som en förkunnare av Riket, utan också fullborda det.” (Johannes 17:4) Vittnen för Jehova över hela världen instämmer. (Se rutan ”Hur man kan ’bära frukt med uthållighet’”, på sidan 21.)

Att predika och undervisa

14. a) Vilket tvåfaldigt syfte hade det verk som utfördes av Johannes döparen och av Jesus? b) Hur skulle du beskriva den kristna verksamheten i vår tid?

¹⁴ Den förste förkunnare av Riket som nämns i evangelierna är Johannes döparen. (Matteus 3:1, 2; Lukas 3:18) Hans främsta uppgift var att ”vittna”, och det gjorde han med uppriktig tro och med hoppet ”att människor av alla slag måtte tro”. (Johannes 1:6, 7) Somliga som Johannes predikade för blev också lärjungar till Kristus. (Johannes 1:35–37) Johannes var alltså både en som predikade och en som gjorde lärjungar. Också Jesus var en som predikade och undervisade. (Matteus 4:23; 11:1) Det är då inte förvånande att Jesus befallde sina efterföljare att inte bara predika budskapet om Riket, utan också att hjälpa dem som tog emot det att bli hans lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Vårt arbete i denna tid är således en kombination av att predika och att undervisa.

15. Vad är likheten i reaktionen på predikandet under det första århundradet och på det som utförs i dag?

¹⁵ Om människor i det första århundradet v.t. som hörde Paulus predika och undervisa sägs det att ”somliga började tro det som sades; andra ville inte tro”. (Apostlagärningarna 28:24) I dag är reaktionen ungefär densamma. Sorgligt att säga faller det mesta av Rikets säd i jord som inte är mottaglig. Men ändå är det en del korn som faller i utmärkt jord, slår rot och spirar upp, alldeles som Jesus förutsade. Ja, sett över hela världen är det varje vecka året om i genomsnitt mer än 5 000 som blir sanna lärjungar till Kristus! Dessa nya lärjungar ”tror” på det som sägs, även om flertalet andra människor inte gör det. Vad har hjälpt dem att göra hjärtat mottagligt för Rikets budskap? Det var ofta det personliga intresse som visades av vittnena – vattnandet av den nyligen sådda säden, så att säga – som var avgörande. (1 Korinthierna 3:6) Tänk på bara två av många exempel.

Det personliga intresset är avgörande

16, 17. Varför är det viktigt att vi visar personligt intresse för dem vi träffar i vår tjänst?

¹⁶ Karolien, ett ungt Jehovas vittne i Belgien, besökte en äldre kvinna som inte visade något intresse för budskapet om Riket. Eftersom kvinnan hade ena handen i bandage, erbjöd Karolien och hennes kamrat hjälp, men kvinnan tackade nej. Två dagar senare återvände dessa vittnen till kvinnans hem och frågade henne hur hon hade det. ”Det var avgörande”, sade Karolien. ”Hon blev förvånad när hon förstod att vi verkligen var intresserade av henne som människa. Hon bjöd in oss, och vi satte i gång ett bibelstudium.”

¹⁷ Sandi, ett Jehovas vittne i USA, visar också personligt intresse för dem som hon predikar för. Hon läser notiser om nyfödda i en lokaltidning och besöker sedan de nyblivna föräldrarna med boken Min bok med bibliska berättelser.c Eftersom mamman vanligen är hemma och stolt över att få visa upp sitt barn för besökare, börjar man ofta samtala. ”Jag talar med föräldrarna om vikten av att genom läsning skapa en bindning till det nyfödda barnet”, förklarar Sandi. ”Längre fram talar jag med dem om utmaningarna med att fostra ett barn i vår tids samhälle.” Som resultat av ett sådant besök började nyligen en mamma och sex barn tjäna Jehova. Att vi tar initiativ och visar personligt intresse kan leda till liknande glädjefyllda resultat i vår tjänst.

18. a) Varför kan vi alla fylla kravet att ”bära riklig frukt”? b) Vilka tre krav på lärjungaskap som nämns i Johannes evangelium är du besluten att fylla?

¹⁸ Det är verkligen uppmuntrande att veta att kravet att ”hålla i med att bära riklig frukt” är möjligt att fylla! Vare sig vi är unga eller gamla, vare sig vi har god hälsa eller dålig hälsa och vare sig distriktet vi predikar på är mottagligt eller mindre mottagligt kan vi alla bära riklig frukt. Hur då? Genom att visa andens frukt i större utsträckning och genom att efter bästa förmåga sprida budskapet om Guds kungarike. Samtidigt strävar vi efter att ”förbli i ... [Jesu] ord” och att ha ”kärlek inbördes”. Ja, genom att fylla dessa tre viktiga krav på lärjungaskap som nämns i Johannes evangelium visar vi att vi verkligen är Kristi lärjungar. (Johannes 8:31; 13:35)

[Fotnoter]