”Ingen tuktan [tycks] för ögonblicket ... vara till glädje, utan till bedrövelse; men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” — HEBRÉERNA 12:11.

1, 2. a) Vad sörjer Gud kärleksfullt för enligt Hebréerna 12:9—11? b) Vad är ett exempel på tuktan, och vad kan detta leda till?

TÄNK tillbaka på din barndom. Kan du minnas att dina föräldrar tuktade dig? Det kan säkert de flesta av oss. Aposteln Paulus använde detta som en illustration, när han i Hebréerna 12:9—11 skrev om tuktan från Gud.

² Guds faderliga tuktan som kan påverka vårt andliga liv kan ta sig många former. En är hans metod att ur den kristna församlingen utesluta en person som inte längre önskar leva enligt hans normer eller som vägrar att göra detta. En person som på så sätt blir kraftfullt straffad eller tuktad kan ändra sinne och vända om. Samtidigt tuktas också församlingen av lojala genom att de får lära sig vikten av att rätta sig efter Guds höga normer. — 1 Timoteus 1:20.

Varför denna fasta ståndpunkt?

4. Vad händer ibland med somliga i församlingen? (Galaterna 6:1; Judas, vers 23)

⁴ Flertalet sanna kristna ger lojalt sitt stöd åt Gud och hans rättfärdiga lagar. (1 Tessalonikerna 1:2—7; Hebréerna 6:10) Men ibland händer det att en person avviker från sanningens väg. Trots hjälp från kristna äldste kan någon till exempel överträda Guds lagar utan att ångra detta. Eller han kanske förkastar tron genom att lära ut falska läror eller genom att själv ta avstånd från församlingen. Vad bör man då göra? Sådant hände också medan apostlarna levde; låt oss därför se vad de skrev om detta.

5, 6. a) Vilka visa råd har vi när det gäller vårt uppträdande mot dem som begår allvarliga synder och inte ångrar detta? (Matteus 18:17) b) Vilka frågor ställs vi inför?

⁵ När en man i Korint var omoralisk utan att ångra detta, manade Paulus församlingen ”att sluta upp att vara i sällskap med någon så kallad broder som är en otuktsman eller en girig människa eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en utpressare, ja att inte ens äta med en sådan”. (1 Korintierna 5:11—13) Samma sak skulle ske med avfällingar, sådana som Hymeneus: ”En människa som främjar en sekt skall du avvisa efter en första och en andra förmaning, då du ju vet att en sådan person har vänts bort från vägen och håller i med att synda.” (Titus 3:10, 11; 1 Timoteus 1:19, 20) Det skulle också vara på sin plats att på så sätt undvika alla som förkastar församlingen: ”De gick ut från oss, men de var inte av vår sort; för om de hade varit av vår sort, skulle de ha blivit kvar hos oss. Men de gick ut för att det skulle påvisas att inte alla är av vår sort.” — 1 Johannes 2:18, 19.

⁶ Förhoppningsvis kommer en sådan person att ångra sig och ändra sinne, så att han på nytt kan bli accepterad i församlingen. (Apostlagärningarna 3:19)