De förkastade tuktan

En som förkastade tuktan var Kain, som var svartsjuk på sin bror Abel. Jehova själv förmanade Kain, när han såg att han började komma bort från den rätta vägen och frågade: ”Varför är du vred, och varför är din blick så mörk? Är det inte så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp, men om du inte har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren. Till dig står dess åtrå, men du bör råda över den.” (1 Moseboken 4:6, 7) Kain lyssnade inte. Han dödade sin bror Abel och introducerade därigenom mord i den mänskliga historien. — 1 Moseboken 4:8—16.

På Samuels tid tog inte Elis söner emot tuktan. Eli var överstepräst vid Jehovas helgedom, men hans söner utnyttjade sin ställning till att stjäla av offren och till att förleda kvinnor till att begå omoraliskhet med dem. Deras far tillrättavisade dem — rätt svagt — men de lyssnade inte. Vad blev resultatet? Deras förkastande av tuktan ledde till att de blev dödade i strid, och chocken av den nyheten vållade Elis egen död. — 1 Samuelsboken 2:12—17, 22—25; 3:11—18; 4:1—4, 10—18.

Några lyssnade

Men andra tog emot tuktan. David, som var kung och krigare, begick ett fruktansvärt brott, när han vållade att Uria blev dödad — den man med vars hustru David hade begått äktenskapsbrott. Men David tog emot den skarpa tillrättavisning Gud sände genom profeten Natan, och därför förkastade Jehova honom inte fullständigt. (2 Samuelsboken 12:1—14) Ja, tuktan kan hjälpa oss att återställas till och med från mycket allvarliga synder.

Job fick råd av den unge mannen Elihu och skulle ilsket ha kunnat förkasta råden. Trots att Job hade lidit fruktansvärt för Satans hand, vägrade han att ”förbanna Gud och dö” (NW). Med sådana meriter kunde det kanske ha varit svårt för honom att inse varför han skulle lyssna till denne unge mans råd. Men Job lyssnade och fick veta att han trots sin ostrafflighet behövde rätta till sin inställning något. Därefter fick han privilegiet att få råd av Jehova själv, och till sist blev han belönad med många välsignelser. (Job 2:9, 10; 32:6; 42:12—16) Tuktan kan således hjälpa också dem som har enastående meriter i fråga om uthärdande och trohet.

Aposteln Petrus fick också tuktan. Kom ihåg att Petrus var en Jesu Kristi apostel, att han var vittne till Jesu förvandling och att det var åt honom Kristus anförtrodde ”himmelrikets nycklar”. (Matteus 16:18, 19) Men vid ett tillfälle tillrättavisade aposteln Paulus, en relativt ny efterföljare till Jesus, Petrus offentligt för hans uppförande i församlingen i Antiokia. Det är uppenbart att Petrus tog emot tuktan, för senare talade han om Paulus som ”vår älskade broder Paulus”. (2 Petrus 3:15; Galaterna 2:11—14) Därför kan en kristen som har många privilegier också räkna med att få ta emot tuktan.

Äldste blir ofta avsnästa, när de försöker hjälpa. En afrikansk äldste talade till exempel med en kvinna, som hade varit kristen under lång tid, och varnade henne för att hon höll på att bli indragen i något okristet. Det var svårt att ge det rådet, och det blev inte lättare av att hon blev förnärmad. Till slut blev rådet förkastat, och den som fick det vägrade att ha något mer att göra med den äldstebroder som hade försökt hjälpa henne. Hur mycket förståndigare hade det inte varit, om hon hade kommit ihåg att ”vännens slag ges i trofasthet”! — Ordspråksboken 27:6.

Tuktan kan hjälpa oss att tillämpa ett annat bibliskt ordspråk: ”Den kloke ser faran och söker skydd, men de oförståndiga löper iväg och får plikta för det.” (Ordspråksboken 22:3) Dessa ord borde ha hjälpt en kristen man i samma land. Han fick vanan att gå på restaurang utan sin fru och sitt barn. Detta oroade somliga, eftersom servitriserna i många av restaurangerna i den trakten faktiskt var prostituerade som sökte kunder. De äldste i församlingen talade därför vid flera tillfällen med den här mannen om detta. Men han förkastade råden — ofta rätt häftigt. Till sist gick han i omoraliskhetens fälla. Hur mycket förståndigare hade det inte varit, om han hade lyssnat till de välmenande råden!