Ungdomar frågar:

Kommer jag att bli som min bror?

”DU KOMMER att bli precis som din bror! Akta dig, annars kommer det att gå lika illa för dig som för honom!”

Om du har en bror eller en syster som har kommit på avvägar — som kanske har blivit utkörd ur föräldrahemmet, kastad i fängelse eller utesluten ur den kristna församlingen — kanske dessa sårande ord inte är nya för dina öron. Föräldrar, lärare, välmenande släktingar och till och med somliga av dina kamrater kanske upprepar dem om och om igen. Ibland kanske du får en känsla av att några av dina vänner undviker dig.

Att ha ett syskon som följer en egensinnig kurs är naturligtvis i sig själv en smärtsam upplevelse. En flicka som heter Carol, vars bror blev utesluten ur den kristna församlingen, erinrar sig: ”Jag stod närmare min bror än någon annan. När han upphörde att vara en kristen, berörde det mig mycket djupt.”a Becky, som var 15 år när hennes storasyster blev utesluten, har liknande minnen: ”Jag kommer fortfarande ihåg den dag då hon talade om för mig att hon skulle bli utesluten. Det smärtade mig så mycket, och jag kände mig så sårad. Jag kände mig förrådd. Hur kunde hon göra så här mot oss?”

Det är också smärtsamt att förlora det fria tankeutbyte man hade med ett äldre syskon. Becky beklagar sig: ”Vi stod varandra så nära. Jag sörjde över att inte kunna prata med henne och göra saker tillsammans med henne.” Lägg till denna förlust besvikelsen över att se någon som man har sett upp till som en förebild misslyckas. En ung man vid namn Marvin säger om sin storebror: ”Vi såg upp till honom. Men nu hade vi honom inte längre.”

Men det som plågar dig allra mest kan vara den efterhängsna rädslan att du är bestämd att bli likadan.

Följa John?

I en undersökning erkände 64,9 procent av alla ungdomar att de blivit starkt påverkade av ett äldre syskon. En flicka sade: ”Min storebror . . . utövade ett mycket stort inflytande på mitt liv. Han visade alltid ett särskilt intresse för mig. Han tog mig med ut med sina vänner, lärde mig att skriva, knyta skorna och var alltid till hands om jag hade det minsta problem.” — Dorothy Rogers: Adolescents and Youth (Ungdomar och ungdomstid).

Så när ett syskon som man högaktar plötsligt gör uppror, ”känner många tonåringar sig helt omtumlade”, enligt författarinnan Joy P. Gage. Hon berättar om en flicka vid namn Linda som såg upp till sin storebror. När han plötsligt lämnade sin hustru, ”försvann” Lindas högt värderade förebild. Joy Gage säger: ”Den här brodern som hon hade känt sig så förpliktad att efterlikna var inte längre värd att efterlikna.” Som ett resultat av detta ”blev Linda arg. Hon blev rentav panikslagen.” Linda började använda alkohol. — When Parents Cry (När föräldrar gråter).

Det är inte alls ovanligt att ungdomar överreagerar på det här sättet. I boken How to Survive Your Child’s Rebellious Teens (Hur man överlever sitt barns upproriska tonårstid) säger Myron Brenton att ”de andra barnen i familjen påverkas alltid mer eller mindre av ett syskons upproriska uppförande”. Brenton förklarar att de andra ungdomarna i familjen ibland ”känner sig hotade. De frågar sig oroligt: ’Kan det här hända mig? Kommer jag också att handla så här vansinnigt? Finns samma vansinniga tendenser hos mig?’”

Välj en annan väg

Betyder då något av allt detta att du är bestämd att följa ditt syskons dåliga exempel? Inte alls. Det står i din makt att välja din egen levnadskurs. (Jämför Josua 24:15.) Många gudfruktiga ungdomar på Bibelns tid gjorde just detta.

Tänk till exempel på den unge Jakob. Hans tvillingbror, Esau, var en ”som inte . . . [satte] värde på heliga ting”. (Hebréerna 12:16) Jakob blev emellertid en klanderfri trons man. (1 Moseboken 25:27; Hebréerna 11:21) Eleasar och Itamar, Arons två yngre söner, förblev trogna i Jehovas tjänst när deras äldre bröder, Nadab och Abihu, avrättades av Jehova. De äldre bröderna blev tydligtvis dödade på grund av att de överskred sina prästerliga befogenheter under påverkan av alkohol. Men varken Eleasar eller Itamar efterliknade sina bröder, och båda kom att få privilegier som präster åt Jehova Gud. — 3 Moseboken 10:1—11.

Även du kan välja en gudaktig kurs i ditt uppförande och undvika att dra hjärtesorg över dig själv och dina föräldrar.

”De undviker mig”

Carol beklagar sig emellertid: ”Alla väntar på att jag skall göra något fel. Somliga föräldrar tror till och med att jag kommer att utöva ett dåligt inflytande på deras barn.” Kanske du också känner det så ibland. Men det som verkar vara en skoningslös fingranskning visar sig ofta vara välmotiverad omsorg. När de ser att du konsekvent bevarar ett gott uppförande, kommer deras oro vanligen att minska. — Jämför 1 Petrus 2:12.

Men varför är en del av dina vänner plötsligt så reserverade? Förmodligen är det inte så att de misstror dig, men de vet helt enkelt inte vad de skall säga. De kanske inte vågar gå fram till dig. De inser att du och din familj har haft en mycket svår tid, och de kanske är rädda att de skall säga något opassande. Varför inte göra vad du kan för att bryta isen genom att själv inleda samtal? Försök vara lugn och vänlig, om andra ställer känsliga frågor, till exempel: ”Vad var det som hände med din bror?”

Visst kan det hända att somliga verkligen undviker dig. Och när man behandlar dig som om du var en dålig människa, kan det kanske kännas som om du lika gärna kan sätta i gång och göra sådant som är fel. Men kom alltid ihåg orden i Galaterna 6:9: ”Låt oss inte ge upp i fråga om att göra vad som är gott, ty i rätt tid skall vi skörda, om vi inte tröttnar.”

Den första tidens förlägenhet brukar snart gå över. Den unga Becky säger: ”Med tiden började folk behandla mig som de hade gjort förut.” Hon tillägger: ”Det faktum att inte alla mina vänner undvek mig var till stor hjälp. De ställde upp för mig.” Många av dina medkristna kommer att ställa upp för dig också. De kan göra mycket för att hjälpa dig att fortsätta att ”göra raka stigar för . . . [dina] fötter”. — Hebréerna 12:13.

Tala ut om saken

Visst kan du ibland känna det som en ung man vid namn Fred, vars bror blev utesluten. ”Jag brukade hålla mig för mig själv”, medger han. ”Men jag insåg att det inte hjälpte mig och inte heller mina föräldrar att jag höll saker och ting inom mig.” Ja, undvik att isolera dig, speciellt när det gäller dina föräldrar. (Ordspråken 18:1) Marvin ger ett gott råd, när han säger: ”Tala ut om saken med någon. Du är tvungen att göra det!”

Verkar det till exempel som om några i församlingen är kyliga mot dig? Om du uppmärksammar dina föräldrar på problemet, kanske de kan hjälpa dig. Eller du kanske känner dig frustrerad därför att dina föräldrar riktar all sin uppmärksamhet mot ditt egensinniga syskon och ignorerar dina behov. Då får du inte börja uppföra dig illa för att dra till dig deras uppmärksamhet. Ha i stället ett förtroligt samtal med dem, och låt dem få veta hur du känner det.

Fred brukade passa på att göra detta i samband med familjens bibelstudium. ”Om jag hade något problem, brukade jag ta tillfället i akt att tala igenom saken med pappa och mamma.” Sådana samtal kanske kan hjälpa dig att inse hur svår situationen har varit för dina föräldrar också. Samtidigt kommer de att bättre förstå hur du känner det och kommer förmodligen att se till att du får mer personlig uppmärksamhet.

Naturligtvis är det inte alla ungdomar som har gudfruktiga föräldrar. Om du inte har det, försök då få tala igenom saker och ting med en mogen kristen. (Ordspråken 17:17) Att hålla sig upptagen i andlig verksamhet är också till hjälp. ”Du har fått visa att du inte tänker spåra ur”, säger Marvin. ”Och om du förblir aktiv och visar att du verkligen tycker om sanningen, kommer dina kristna bröder säkert att stödja dig.”

I alla händelser kommer din himmelske Fader alltid att understödja dig. (Psalm 27:10) ”Utgjut inför honom . . . [ditt] hjärta”, står det i Psalm 62:8. Han kan tjäna som en verklig tillflykt för dig. Han vet precis hur du är innerst inne, även om andra missförstår eller missbedömer dig. — 1 Samuelsboken 16:7.

Du kan bli annorlunda

Ett bibliskt ordspråk säger: ”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig.” (Ordspråken 22:3) Ja, om du någon gång skulle frestas att gå i ditt syskons fotspår, tänk då på frukten av hans eller hennes felaktiga kurs. Becky säger: ”Att jag fick se resultaten av min systers handlingar hjälpte mig att undvika att själv råka i svårigheter.”

Fred, Marvin och Becky — som har citerats i den här artikeln — blev inte som sina egensinniga syskon. De valde alla att satsa på den kristna tjänsten. Hur är det med dig? Du kanske alltid kommer att älska ditt syskon. Men du behöver inte leva som han eller hon. Du kan träffa ditt eget val. Du kan vara annorlunda.

[Fotnot]

[Bild på sidan 21]

Du måste inte göra uppror som din bror