Tänk på den kristna kvinna som, trots att hon hade uppfostrats enligt bibliska principer, senare hamnade i alkohol- och narkotikamissbruk. När hon nu ser tillbaka på denna tråkiga period av sitt liv, säger hon: ”Jag ville bevisa att jag kunde skapa mig ett bättre liv på egen hand. Jag ville leva på mitt sätt, och jag ville inte att någon skulle lägga sig i det.” Denna unga kvinna sökte, i likhet med den förlorade sonen, oberoende. På grund av att hon förde ett liv i strid med Bibelns principer måste hon tråkigt nog uteslutas ur den kristna församlingen.

DE KOM TILL BESINNING

Vad var det som hjälpte somliga av dem som en gång var uteslutna ur den kristna församlingen att komma till besinning? Följande kommentarer kan kasta ljus över saken.

”I mitt hjärta visste jag hela tiden var sanningen fanns. År av bibelstudium och besök vid kristna möten hade påverkat mig djupt. Hur skulle jag längre kunna vända Jehova ryggen? Det var inte han som hade lämnat mig, utan jag som hade lämnat honom. Till slut erkände jag hur fel jag hade handlat och hur halsstarrig jag hade varit och att Jehovas ord hade rätt, när det säger att man får skörda det man sår.” — C.W.

”Jag rördes i mitt hjärta, när min lilla flicka började tala, eftersom jag ville lära henne sådant som vem Jehova är och hur man skall be till honom. Sent en kväll, när jag inte kunde sova, körde jag till en park och bara grät och bad till Jehova för första gången på länge. Jag visste bara att jag behövde få tillbaka Jehova i mitt liv, och jag hoppades att han kunde förlåta mig.” — G.H.

”När ämnet religion kom på tal, brukade jag säga till människor att om jag skulle välja det religiösa samfund som lärde sanningen, så måste jag bli ett Jehovas vittne. Sedan sade jag att jag hade varit ett vittne, men att orsaken till att jag inte längre var det var att jag inte kunde leva som ett sådant. När jag insåg detta kände jag mig ofta skyldig och olycklig. Till slut erkände jag: ’Jag är eländig. Jag måste göra några drastiska förändringar.’” — C.N.

”För trettiofem år sedan blev min man och jag uteslutna. Så år 1991 blev vi glatt överraskade, när vi fick besök av två äldste som upplyste oss om möjligheten att komma tillbaka till Jehova. Sex månader senare var vi överlyckliga över att bli återupptagna i församlingen. Min man är 79 år och jag 63.” — C.A.

Som exempel kan nämnas en ung man på 17 år som gjorde uppror mot sina föräldrar och den kristna fostran som de hade gett honom. ”Omoraliskhet och narkotikamissbruk raderade ut allt det som jag under min uppväxt hade fått lära mig från Bibeln”, erkänner han. Denne unge man hamnade snart i fängelse för väpnat rån och mord. Han tillfrisknade senare andligen, men han hade verkligen fått betala ett högt pris för ”den tillfälliga njutningen av synd”.

Så här säger en ung kvinna som under någon tid var borta från Guds organisation: ”Jag fick utstå mycket lidande och bekymmer nu, när jag inte längre hade Jehovas vägledning. Jag försökte passa in i världen, men eftersom jag inte riktigt var som de andra, så stötte de bort mig. Jag kände mig som ett vilsekommet barn som behövde en fars vägledning. Det var då jag insåg att jag behövde Jehova. Jag vill aldrig mer leva ett liv oberoende av Jehova.”

Somliga av dem plågas av sitt egensinniga handlingssätt, och med tiden kommer många av dem till besinning. ”Det gick inte en enda dag utan att jag tänkte på Jehova”, säger en syster, när hon tänker tillbaka på den tid, då hon var borta från Guds organisation. ”Jag bad alltid att han på något sätt och någon gång skulle vilja låta mig få komma tillbaka till sanningen.” — Psalm 119:176.