En hjälp att komma tillbaka
VI LÄSER att Jesus talade till människorna i liknelser, och han framställde tre minnesvärda liknelser om barmhärtighet: liknelserna om det förlorade fåret, det förlorade drakmamyntet och den förlorade sonen. — Lukas 15:3—32.
I två artiklar i Vakttornet för 15 april 1991 analyserades dessa liknelser, och många läsare fick hjälp att se hur barmhärtighet kan visas i våra dagar. Tonvikten lades vid att andliga herdar skulle ta initiativet att kontakta personer som var uteslutna men som skulle kunna reagera positivt på ett vänligt besök. Vad har blivit resultatet av dessa artiklar och det nya tillvägagångssättet?
Strax efter det att detta nummer av tidskriften kom ut skrev en man i staten Washington i Förenta staterna: ”Ett bevis på Jehovas överflödande kärleksfulla omtanke kom bland min post i dag. Jag sitter här med tårar i ögonen och glädje i hjärtat över de åtgärder och justeringar som den Högste har sörjt för. Endast en verkligt rättvis Gud kan tillhandahålla hjälp åt de fårlika personer som är förlorade. ... Ja, jag är utesluten men på väg att bli återupptagen.” Han blev återupptagen i oktober.
Och tänk på ett besök som två församlingsäldste gjorde. En kristen hustru skrev: ”Jag kan inte med ord uttrycka hur jag känner det. Min man har varit utesluten i omkring 13 år. De äldste besökte honom så som det föreslogs i artikeln, och i går kväll var han för första gången på många år med på ett möte. Han försöker nu att ändra sitt liv och komma tillbaka.”
De resande tillsyningsmännen ser verkligen resultaten, när de besöker den ena församlingen efter den andra. Så här skrev en kretstillsyningsman nyligen:
”När Vakttornet för 15 april 1991 kom ut, undrade många vad reaktionen skulle bli, när de äldste tog kontakt. Svaret har blivit rätt uppenbart.
De fyra senaste församlingarna som jag har besökt i vår krets har fått bevittna hur nio personer har återvänt till Rikets sal. Även om endast en av dessa har blivit återupptagen, så gör de andra åtta fina framsteg. De äldste och församlingarna är hänförda över att se frukterna av sin möda och visheten av att tillämpa teokratiska anvisningar.
Vi gläder oss över denna fina och barmhärtiga åtgärd. Som den återupptagna systern sade: ’Jag saknade mod att själv återvända, eftersom jag kände mig fördömd av Jehova. Men när de äldste besökte mig, så var det den uppmuntran som jag behövde för att komma tillbaka.’ Hennes entusiasm har uppmuntrat församlingen mycket.”
Även om inte alla som har blivit besökta har reagerat positivt, åstadkoms ändå verkligen mycket gott genom detta barmhärtiga initiativ. Med början i september kommer således de äldste i varje församling att återigen gå igenom namnen på dem som är uteslutna på distriktet och ordna med att alla som man tror kan reagera positivt för barmhärtighet får besök.