När du läser den, håll då utkik efter 1) hur en allvarlig synd hanterades i församlingen i Korinth i det första århundradet, 2) vilken vägledning Paulus gav när personen ångrade sig och 3) vad det här avsnittet i Bibeln lär oss om hur Jehova ser på kristna som syndar allvarligt.

HUR FÖRSAMLINGEN HANTERADE ALLVARLIG SYND I DET FÖRSTA ÅRHUNDRADET

4. Vad hade hänt i församlingen i Korinth? (1 Korinthierna 5:1, 2)

⁴ Läs 1 Korinthierna 5:1, 2. När Paulus var på sin tredje missionsresa fick han höra oroväckande nyheter om den nybildade församlingen i Korinth. En broder i församlingen hade ett sexuellt förhållande med sin styvmamma. Det var upprörande till och med för människor som inte tillbad Jehova. Och församlingen inte bara tolererade det här, utan en del kan till och med ha varit stolta över det. De kanske tyckte att det visade hur barmhärtig och förstående Jehova är mot ofullkomliga människor. Men Jehova godkänner aldrig ett orätt uppförande. Den här mannens skamlösa uppförande skadade verkligen församlingens goda rykte, och han kanske också påverkade bröder och systrar som umgicks med honom. Så vilken vägledning gav Paulus till församlingen?

5. Vilken uppmaning gav Paulus församlingen, och vad menade han? (1 Korinthierna 5:13) (Se också bilden.)

⁵ Läs 1 Korinthierna 5:13. Jehova inspirerade Paulus att skriva ett brev där han förklarade att brodern som hade syndat utan att ångra sig skulle avlägsnas från församlingen. Hur skulle bröderna och systrarna behandla honom? Paulus skrev att de skulle sluta umgås med honom och ”inte ens äta med en sådan” person. (1 Kor. 5:11) Om man äter tillsammans så brukar man ju också sitta och prata, och det leder ofta till att man dras närmare varandra. Paulus anvisning om att inte umgås med honom skulle skydda församlingen från hans dåliga inflytande. (1 Kor. 5:5–7) Dessutom skulle det kanske kunna få honom att inse hur långt bort ifrån Jehova han hade kommit och få honom att känna sig ledsen och vilja ändra sig.

6. Vilken inverkan hade Paulus brev på församlingen och på mannen som hade syndat?

⁶ Efter att Paulus hade skickat brevet till korinthierna började han fundera på hur församlingen skulle reagera. Så småningom kom Titus med den goda nyheten att församlingen hade reagerat bra på brevet. (2 Kor. 7:6, 7) De hade följt hans anvisningar. Under de månader som hade gått sedan Paulus skickade brevet hade dessutom mannen som syndat ångrat sig. Han hade ändrat sitt sätt att leva och sin inställning och börjat följa Jehovas rättfärdiga normer. (2 Kor. 7:8–11) Vad skulle Paulus nu ge för råd till församlingen?

HUR FÖRSAMLINGEN SKULLE BEHANDLA DEN ÅNGERFULLE SYNDAREN

7. Vilket fint resultat fick den här tillrättavisningen? (2 Korinthierna 2:5–8)

⁷ Läs 2 Korinthierna 2:5–8. Paulus skrev att den ”kraftiga tillrättavisning som flertalet” hade gett den här mannen räckte. Han hade ändrat sig, och det var ju det som var tanken med tillrättavisningen. (Hebr. 12:11)

8. Vad mer uppmanade Paulus församlingen att göra?

⁸ Paulus skrev: ”Nu ska ni i stället villigt förlåta och trösta honom” och ”visa att ni verkligen älskar honom”. Lägg märke till att Paulus inte bara ville att församlingen skulle låta mannen komma tillbaka, utan att de både genom det de sa och gjorde skulle visa att de verkligen hade förlåtit honom och älskade honom. På det sättet skulle han känna att de verkligen var glada över att han var tillbaka.

9. Varför kan en del ha haft svårt att förlåta mannen som kom tillbaka?

⁹ Tyckte en del i församlingen att det var svårt att välkomna den här mannen tillbaka och känna sig glada för hans skull? Det står ingenting i Bibeln om det, men det är fullt möjligt. Det han hade gjort hade ju trots allt ställt till problem för församlingen, och en del kanske hade blivit sårade personligen. Några kanske hade kämpat hårt för att följa Jehovas normer och tyckte att det kändes orättvist att han nu skulle tas emot med öppna armar. (Jämför Lukas 15:28–30.) Men varför var det så viktigt att församlingen visade att de verkligen älskade den ångerfulle mannen?

10, 11. Vad hade kunnat hända om de äldste inte hade låtit den ångerfulle syndaren komma tillbaka till församlingen?

¹⁰ Vi kan föreställa oss vad som hade kunnat hända om de äldste inte hade låtit den här ångerfulle mannen komma tillbaka till församlingen eller om församlingen hade vägrat visa honom kärlek när han kom tillbaka. Han kunde ha blivit ”helt överväldigad av sorg”. Han kunde ha känt det som att Jehova aldrig skulle förlåta honom och att det var lika bra att ge upp.

¹¹ Och om de andra bröderna och systrarna i församlingen hade vägrat förlåta honom hade de dessutom skadat sitt eget förhållande till Jehova. På vilket sätt? De skulle inte längre ha återspeglat Jehovas förlåtande inställning, utan efterliknat Satan, som är hård och skoningslös. De hade faktiskt kunnat bli redskap i hans händer; han hade kunnat använda dem för att få den här mannen att sluta tjäna Jehova. (2 Kor. 2:10, 11; Ef. 4:27)

12. Hur kunde församlingen efterlikna Jehova?

¹² Så hur kunde församlingen i Korinth efterlikna Jehova och inte Satan? Genom att vara förlåtande mot den som hade ångrat sig. Lägg märke till vad en del bibelskribenter sa om Jehova. David skrev: ”Du, Jehova, är god och förlåter villigt.” (Ps. 86:5) Mika skrev: ”Vilken gud är som du? Du förlåter synd och bortser från överträdelserna.” (Mik. 7:18) Och Jesaja sa: ”Må den gudlöse överge sin väg och den onde mannen sina tankar. Må han återvända till Jehova, för han ska vara barmhärtig mot honom, ja till vår Gud, för han förlåter villigt.” (Jes. 55:7)

13. Varför var det helt rätt att återuppta mannen i församlingen? (Se rutan ”När blev mannen i Korinth återupptagen?”.)

¹³ För att efterlikna Jehova behövde församlingen i Korinth förlåta den här mannen och visa att de verkligen älskade honom. Paulus sa att om de gjorde det och välkomnade honom så skulle det visa att de var ”lydiga i allting”. (2 Kor. 2:9) Det är sant att det bara hade gått några månader, men tillrättavisningen hade fått mannen att ångra sig och ändra sitt sätt att leva, så det fanns ingen anledning att vänta med att återuppta honom.

HUR VI KAN EFTERLIKNA JEHOVAS RÄTTVISA OCH BARMHÄRTIGHET

14, 15. Vad har vi lärt oss av det som hände i Korinth? (2 Petrus 3:9) (Se också bilden.)

¹⁴ Skildringen om det som hände i Korinth skrevs ner och bevarades i Bibeln ”för att ge oss undervisning”. (Rom. 15:4) Den lär oss att Jehova inte tolererar allvarliga synder i församlingen. Han ser det inte som barmhärtigt att låta någon som har begått en allvarlig synd utan att ångra sig få fortsätta umgås med sådana som tjänar honom lojalt. Även om han är barmhärtig tillåter han inte att man uppför sig hur som helst, och han ändrar inte på sina normer. (Jud. 4) Om han gjorde det skulle det faktiskt inte alls vara barmhärtigt, utan det skulle vara till skada för alla i församlingen. (Ords. 13:20; 1 Kor. 15:33)

¹⁵ Samtidigt blir det väldigt tydligt att Jehova inte vill att någon ska ”drabbas av förintelse”. Han vill inget hellre än att människor ska bli räddade, om det bara är möjligt. Han är barmhärtig mot dem som ändrar sig och vill reparera sin relation till honom. (Läs 2 Petrus 3:9; Hes. 33:11) Så när mannen i Korinth ångrade sig och ändrade på sitt sätt att leva såg Jehova till att Paulus hjälpte församlingen att förstå att de behövde förlåta honom och välkomna honom tillbaka.

16. Hur känner du när du läser om hur fallet i Korinth hanterades?

¹⁶ Vår genomgång av det här fallet i Korinth har visat hur oerhört kärleksfull Jehova är och att han ”älskar rättfärdighet och rättvisa”. (Ps. 33:5) Det får oss att vilja lovprisa honom ännu mer, eller hur? Vi är så tacksamma för att han är barmhärtig, för vi är ju alla ofullkomliga och behöver hans förlåtelse. Vi är också tacksamma för att Jehova har ordnat med en lösen, så att den här förlåtelsen är möjlig. Visst är det skönt att vi lugnt och tryggt kan lita på att Jehova älskar oss och vill vårt bästa!