Vår krympande värld — varför så splittrad?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I NIGERIA

HAR du någon gång hört talas om människor som inte hade någon mun och därför inte kunde vare sig äta eller dricka? Det sades att de levde av att lukta, framför allt på äpplen. Illaluktande ämnen betydde döden för dem.

Det fanns också berättelser om ett västafrikanskt folk som handlade med guld. En portugisisk sjökapten från den tiden skrev: ”Hundra mil bortom detta rike [Mali] finns ett land, vars invånare har hundhuvuden och hundtänder och svansar precis som hundar. Dessa är ’de svarta’ som vägrar att ta del i samtal, därför att de inte vill träffa andra människor.” Detta är några av de egendomliga uppfattningar som människor hade förr i tiden, före upptäcktsresornas tidevarv.

Jorden krymper

I hundratals år togs sådana berättelser på fullt allvar. Men när upptäcktsresande började utforska vår planet, fann de inga personer utan mun som levde på att lukta på äpplen och inte heller några människor med hundhuvuden. I dag är det inte något mystiskt med människor som bor i andra delar av världen. Jorden har krympt. Televisionen för främmande länder och folk in i våra egna vardagsrum. Flyget gör det möjligt att resa till fjärran länder på några få timmar, och miljontals människor gör detta varje år. Andra lämnar sitt land av ekonomiska eller politiska skäl. Som en rapport från FN:s befolkningsfond uttrycker det: ”I en omfattning som saknar motstycke i historien — och som säkert kommer att öka ytterligare — rycker människor världen över upp sina bopålar och emigrerar för att söka ett bättre liv.” Omkring 100 miljoner människor i världen bor i ett annat land än det de föddes i.

Världens länder har också blivit alltmer beroende av varandra i ekonomiskt avseende. Ett internationellt kommunikationsnät sammanlänkar jordens alla nationer, likt ett gigantiskt nervsystem. Allteftersom utbytet av åsikter, information och teknologi ökar, smälter de olika kulturerna samman och blir mer och mer lika varandra. Människor i olika delar av världen klär sig nu på ett mer likartat sätt än någonsin tidigare. Världens storstäder har många gemensamma drag — en poliskår, lyxhotell, biltrafik, varuhus, banker och föroreningar. Allteftersom världens nationer kommer närmare varandra, börjar följaktligen något som somliga kallar en världskultur att framträda.

Varför splittringen består

Trots de ökade kontakterna mellan människor och kulturer är det tydligt att inte alla betraktar varandra som bröder. ”Alla är snara att ge främlingen skulden”, skrev en grekisk dramatiker för över 2.000 år sedan. Tyvärr är det så i dag också. Vi ser dagligen bevis på detta i dagstidningarnas rapporter om ofördragsamhet, främlingshat, etniska rensningsaktioner, rasmotsättningar, religiösa oroligheter, massakrer på civila, våldtäktsläger, tortyr och folkmord.

De flesta av oss har naturligtvis inte så stora möjligheter att förhindra etniska konflikter. Vi kanske inte ens berörs av sådana konflikter. I många fall uppstår emellertid problem på grund av bristfällig kommunikation mellan oss och de utlänningar som vi kommer i kontakt med — grannar, arbetskamrater och skolkamrater.

Är det inte märkligt att människor med olika etnisk bakgrund ofta har så svårt att lita på varandra och uppskatta varandra? Jorden är ju trots allt en planet som uppvisar en enastående mångfald och variationsrikedom. De flesta av oss uppskattar denna variationsrikedom i fråga om exempelvis mat, musik och färger, för att inte tala om alla de olika slagen av växter, fåglar och djur. Men det verkar som om vi har svårt att låta denna uppskattning omfatta människor som inte tänker och handlar på samma sätt som vi.

I stället för att betrakta variationsrikedomen inom den mänskliga familjen på ett positivt sätt har många en tendens att koncentrera sig på olikheterna och göra dem till stridsfrågor. Varför det? Vad har vi för nytta av att söka kontakt med människor som har en annan kulturell bakgrund än vi? Hur kan vi bryta ner de murar som hindrar kommunicerandet och ersätta dem med broar? I de följande artiklarna kommer vi att försöka besvara de frågorna.

Murar som hindrar kommunicerandet

ROBERT är en av Sällskapet Vakttornets missionärer i Sierra Leone i Västafrika. En dag kort efter sin ankomst till landet kom han gående på vägen, när han fick höra några barn som ropade: ”Vit man! Vit man!” Robert, som är svart och kommer från Förenta staterna, vände sig om för att titta på den vite mannen, men det var ingen där. Han insåg då att barnen menade honom själv!

Det fanns ingen illvilja bakom barnens ord. De visade bara att de insåg att Robert kom från en kultur som skilde sig från deras egen. Att kalla Robert ”vit” var den bästa beskrivning de kunde komma på för att uttrycka denna skillnad.

Hur vår kultur påverkar oss

Begreppet ”kultur” kan i vidare bemärkelse definieras som ”en uppsättning gemensamma idéer, ... seder, uppfattningar och kunskaper som kännetecknar det dagliga livet”. Vi lär oss många kulturella värderingar genom direkt undervisning, men vi tillägnar oss också många utan att vi ens är medvetna om det. Som en forskare uttrycker det: ”Ända från födelseögonblicket formar omvärldens seder och bruk ... [ett barns] erfarenheter och beteende. När individen har lärt sig tala, är han redan en produkt av sin kultur, och när han har vuxit upp och kan ta del i dess aktiviteter, är dess vanor hans vanor, dess uppfattningar hans uppfattningar, dess omöjligheter hans omöjligheter.”

I många avseenden gör det kulturella arvet livet lättare för oss. Som barn lär vi oss snart vad vi skall göra för att behaga våra föräldrar. Vetskapen om vad som är godtagbart i vårt samhälle och vad som inte är det styr våra beslut om hur vi skall handla, vad vi skall ha på oss och hur vi skall uppföra oss mot andra människor.

Det är naturligtvis inte bara vår kulturella bakgrund som avgör vad för slags människor vi är. Inom alla kulturer finns det individuella variationer. Vår personlighet påverkas också av genetiska faktorer, våra erfarenheter i livet och en mängd andra omständigheter. Kulturen är emellertid det ”objektiv” genom vilket vi betraktar världen.

Vår kultur avgör till exempel inte bara vilket språk vi talar, utan också hur vi talar. I vissa delar av Mellersta Östern sätter människor stort värde på förmågan att uttrycka sig vältaligt och ordrikt, med upprepningar och många bilder. I Fjärran Östern, däremot, försöker man på somliga håll begränsa det muntliga kommunicerandet till ett minimum. Det finns ett japanskt ordspråk som lyder: ”Genom din mun skall du förgås.”

Vår kultur styr också vårt sätt att betrakta tiden. I Schweiz förväntas man be om ursäkt om man kommer tio minuter för sent till ett sammanträffande. I andra länder kan man komma en eller två timmar för sent, men ingen förväntar sig någon ursäkt.

Vår kultur bibringar oss likaså värderingar av olika slag. Tänk efter hur du skulle känna det om någon sade till dig: ”Du har gått upp i vikt. Du börjar bli riktigt fet!” Om du vuxit upp i en afrikansk kultur där det anses vackert att vara tjock, skulle du förmodligen bli glad över en sådan kommentar. Men om du vuxit upp i västvärlden, där idealet är att vara slank, skulle ett sådant öppenhjärtigt yttrande troligtvis göra dig bestört.

”Vårt sätt är bäst!”

Något som ofta försvårar kommunicerandet mellan personer från olika kulturer är att människor överallt i världen har en benägenhet att tycka att deras kultur är den bästa. De flesta av oss anser att våra uppfattningar, värderingar, traditioner, klädstilar och skönhetsideal är rätta, tillbörliga och bättre än alla andra. Vi har också en tendens att bedöma andra kulturer efter de värderingar som är utmärkande för den grupp som vi själva tillhör. Ett sådant tänkesätt kallas etnocentrism. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Etnocentrism ... är en företeelse som kan sägas vara nära nog universell. Medlemmar av nästan alla världens kulturer betraktar sitt eget sätt att leva som överlägset även nära besläktade grannars.”

För två hundra år sedan sade en engelsk godsägare rakt på sak: ”Enligt min mening är utlänningar dårar.” Redaktören för den citatsamling i vilken dessa ord förekommer kommenterar det här citatet på följande sätt: ”[Detta] speglar en känsla som torde kunna betraktas som universell.”

Exempel på intolerans mot människor från andra kulturer är inte svåra att finna. Följande citat, som ursprungligen förekom i en tysk roman från 1930-talet, tillskrivs ofta nazistledaren Hermann Göring: ”När jag hör ordet kultur, sträcker jag mig efter min revolver.”

Ett utpräglat etnocentriskt synsätt kan leda till diskriminering, som i sin tur kan leda till fientlighet och konflikter. Richard Goldstone, åklagare vid den internationella domstol som utreder krigsförbrytelser som begåtts i Rwanda och det tidigare Jugoslavien, säger beträffande de barbariska handlingar som förekommit i dessa båda konflikter: ”Sådant kan hända var som helst. Här har vi två skilda länder, med helt olika kultur och historia, och ändå begås liknande skändligheter grannar emellan. Den här typen av brutala etniska eller religiösa konflikter är helt enkelt en upptrappad form av diskriminering. Den diskriminerade gruppen måste avhumaniseras, förlänas omänskliga drag. När detta väl är gjort, befrias vanliga människor från de moraliska betänkligheter som i normala fall skulle hindra dem från att begå sådana illdåd.”

Vi behöver vidga våra vyer

De personer som vi väljer som vänner är vanligtvis ganska lika oss själva, människor med samma åsikter och värderingar. Vi förstår dem och litar på dem. Vi känner oss avspända i deras sällskap. Om vi betraktar en annan persons beteende som egendomligt eller onormalt, har våra vänner troligtvis samma uppfattning, eftersom de har liknande fördomar som vi.

Vad har vi då för nytta av att umgås med människor som är ”annorlunda” på grund av att de inte har samma kulturella bakgrund som vi? För det första kan det hjälpa oss att förstå varför andra människor tänker och handlar som de gör. Kunle, en man från Västafrika, säger: ”Många afrikanska barn får lära sig att det är opassande att prata medan man äter. I en del europeiska länder, däremot, uppmuntras människor att konversera vid matbordet. Vad händer då om en europé äter en måltid tillsammans med en afrikan? Européen undrar varför afrikanen sitter där så tyst och fundersam, medan afrikanen undrar varför européen hela tiden tjattrar som en fågel!” I sådana situationer kan ömsesidig förståelse för andras kulturella bakgrund göra mycket för att avlägsna sociala skrankor och fördomar.

När vi lär känna personer från andra kulturer, får vi inte bara större förståelse för andra människor, utan vi lär också känna oss själva bättre. En antropolog skriver: ”Det sista en djuphavsvarelse skulle upptäcka är vatten. Han skulle inte bli medveten om dess existens förrän någon råkade föra upp honom till ytan och lät honom stifta bekantskap med luft. ... Förmågan att betrakta sitt eget samhälles kultur i ett större sammanhang ... kräver ett mått av objektivitet som människor sällan eller aldrig uppnår.” Genom att komma i kontakt med andra kulturer blir vi emellertid som den där djuphavsvarelsen som fick stifta bekantskap med luft — vi blir medvetna om det kulturella ”vatten” som vi lever i. Författaren Thomas Abercrombie uttrycker det mycket träffande: ”Den som aldrig har upplevt lockelsen i en främmande kultur kan aldrig upptäcka fjättrarna i sin egen.”

Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att uppskattning av andra kulturer kan berika vårt liv genom att vidga våra vyer, så att vi lär oss att förstå både andra och oss själva bättre. Även om nedärvda kulturella olikheter och ett etnocentriskt tänkesätt kan vara murar som hindrar kommunicerande människor emellan, behöver det inte vara så. Murarna kan raseras.

Hur murar kan raseras och broar byggas

VI HAR inte själva valt den familj eller nation som vi är födda i, och inte heller har vi kunnat bestämma vilken kultur som skulle forma vårt tänkesätt. Vi hade ingen kontroll över sådana omständigheter. Allt beror på var och när vi råkade födas. Men vi kan kontrollera vår syn på andra människor och vårt sätt att behandla dem.

Bibeln visar hur vi kan göra det. Här följer några bibliska principer som kan hjälpa oss att bygga broar mellan oss och människor som har en annan bakgrund:

”Den Gud som har gjort världen och allting i den ... har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apostlagärningarna 17:24, 26) Vi tillhör alla samma mänskliga familj och har därför mycket gemensamt. Att vi försöker se de gemensamma dragen underlättar kommunicerandet. Vi vill alla ha goda vänner och behöver känna oss älskade och respekterade. Alla försöker vi undvika fysisk och känslomässig smärta. Människor av alla kulturer älskar musik och konst, berättar roliga historier, försöker vara vänliga mot varandra och strävar efter att bli lyckliga.

”[Se till att ni] inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet, utan med anspråkslöshet i sinnet håller före att de andra är er överlägsna.” (Filipperna 2:3) Detta betyder inte att vi bör betrakta andra som överlägsna oss i allting. Vi bör i stället inse att det finns områden i livet där andra är bättre än vi. Vi bör aldrig tro att vi själva eller vår kultur har monopol på allt som är bra.

”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla.” (Galaterna 6:10) Att man helt enkelt tar initiativet och är vänlig och hjälpsam mot alla människor, oavsett deras kulturella bakgrund, kan göra mycket för att överbrygga kommunikationsklyftan.

”Detta skall ni veta, mina älskade bröder: Varje människa skall vara snar till att höra, sen till att tala, sen till vrede.” (Jakob 1:19) Om vi skall få till stånd ett gott kommunicerande, räcker det inte att tala — vi måste också lyssna med empati.

”Rådslag i en mans hjärta är som djupa vatten, men den man som har urskillningsförmåga, han kommer att hämta upp det.” (Ordspråken 20:5) Försök urskilja de känslor och omständigheter som ligger bakom människors beteende. Sträva efter att lära känna dem bättre.

”[Se till att ni] inte med personligt intresse håller ett öga bara på era egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras.” (Filipperna 2:4) Visa empati och försök betrakta saker och ting ur den andres synvinkel. Var osjälvisk.

Kulturell mångfald bland Jehovas vittnen

Att dessa principer verkligen fungerar framgår av den enastående endräkt som råder bland Jehovas vittnen, som är verksamma i 232 av jordens länder. De kommer från ”alla nationer och stammar och folk och tungomål” och är fast beslutna att rätta sig efter Jehovas kärleksfulla vägledning i allting. — Uppenbarelseboken 7:9; 1 Korinthierna 10:31—33.

De enskilda vittnena betraktar inte andra kulturer som underlägsna. De som blir Jehovas vittnen förkastar inte heller sin egen kultur, såvida den inte strider mot Bibelns principer. I sådana fall vidtar de förändringar i sitt liv. De inser att det finns lovvärda drag i alla kulturer och att dessa till och med förstärks hos människor som omfattar den sanna religionen.

De strävar efter att betrakta vår planet som Gud måste se den — ljus och blå och vacker — där den far fram i sin bana i rymden. Det är en planet med en enastående mångfald av folk och kulturer. Jehovas vittnen ser fram emot den tid då alla människor på jorden skall kunna njuta av livet som en verkligt enad familj.