Framtiden i tecken och omen

24. a) Vad är spådom? b) Hur utövade babylonierna spådom?

²⁴ Magi används ofta för att få fram fördolda upplysningar eller för att se in i framtiden med hjälp av tecken och omen. Detta är vad man kallar spådom, något som babylonierna var kända för. Enligt boken Magic, Supernaturalism, and Religion (Magi, supranaturalism och religion), ”var de mästare i konsten att förutse saker, att förutsäga framtiden i slaktade djurs levrar och inälvor, i eld och rök och i dyrbara stenars glans; de kunde förutsäga händelser med hjälp av källbrus och formen på växter. ... Atmosfäriska tecken, regn, moln, vind och blixtar tolkades som förebud; genom det knakande ljudet från möbler och träpaneler kunde man förutsäga vad som skulle ske i framtiden. ... Flugor och andra insekter, och även hundar, kunde vara bärare av ockulta budskap.”

25. Vad sade Hesekiel och Daniel som visar att spådom utövades i det forntida Babylon?

²⁵ I bibelboken Hesekiel sägs följande hända under ett fälttåg: ”Kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar. Han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.” (Hesekiel 21:21) Spåmän, besvärjare, trollkarlar och magiutövande präster ingick också normalt i det babyloniska hovet. — Daniel 2:1—3, 27, 28.

26. Nämn en form av spådom som var populär bland grekerna.

²⁶ Också i andra nationer, både i Öst och i Väst, sysslade människor med många former av spådom. Grekerna vände sig till orakel när det gällde stora politiska händelser, men också när det gällde sådana privata, jordiska angelägenheter som äktenskap, resor och barn. Det mest berömda av dessa var oraklet i Delfi. Svaren, som man trodde kom från guden Apollon, gavs genom prästinnan, Pythia, som frambringade obegripliga ljud och tolkades av prästerna i tvetydigt formulerade verser. Ett klassiskt exempel var det svar som Krösus, kungen i Lydien, fick: ”Om Krösus går över floden Halys, skall han förstöra ett mäktigt välde.” Det mäktiga välde som förstördes visade sig vara hans eget. Persern Cyrus besegrade Krösus, när denne gick över floden Halys för att invadera Kappadokien.

27. I vilken utsträckning sysslade romarna med spådom?

²⁷ I västvärlden nådde spådomskonsten en höjdpunkt genom romarna, som såg omen och förebud i nästan allt de sysslade med. Människor i alla samhällsklasser trodde på astrologi, trolldom, amuletter och spådom i en mängd olika former. Och ”alla de olika formerna av gudadyrkan som förekom i den romerska världen betraktades av folket som lika sanna”, enligt Edward Gibbon, en auktoritet i ämnet romersk historia. Den berömde statsmannen och vältalaren Cicero var expert på att söka omen i fåglars flykt. Den romerske historikern Petronius konstaterade att det måste ha funnits fler gudar än människor i vissa romerska städer, av mängden religioner och kulter att döma.

28. Hur utövade kineserna spådom i forna tider?

²⁸ I Kina har man grävt fram mer än 100.000 bitar av orakelben och -skal från perioden 1000—2000 f.v.t. (Shang-dynastin). Shangprästerna använde dem när de sökte gudarnas vägledning för allt från väder till trupprörelser. Prästerna skrev frågor i gammal skrift på dessa ben. Sedan hettade de upp benen och undersökte sprickorna som uppstod och skrev ner svaren på samma ben. En del forskare tror att kinesernas skrivkonst har utvecklats från denna gamla skrift.

29. Vilken spådomsprincip framställs i I Ching?

²⁹ Den mest kända kinesiska urkunden om spådom är I Ching (Förvandlingarnas bok), som sägs ha skrivits av de två första Chou-kejsarna, Wen Wang och Chou Kung, på 1100-talet f.v.t. Den innehåller detaljerade förklaringar av växelspelet mellan de två motsatta krafterna yin och yang (mörker—ljus, negativ—positiv, kvinna—man, måne—sol, jord—himmel osv.), vilka många kineser fortfarande tror vara de principer som styr allting i livet. I den boken framhålls tanken att allt ständigt förvandlas och att inget är permanent. För att kunna lyckas i det man gör måste man vara medveten om och handla enligt alla de förändringar som sker varje ögonblick. Människor ställer därför frågor och kastar stickor och vänder sig sedan till I Ching för att få svar. I Ching har i århundraden legat till grund för geomantik och en mängd andra former av spådom i Kina.

Från astronomi till astrologi

30. Beskriv hur astronomin utvecklades från början.

³⁰ Den ordning som råder i fråga om solen, månen, stjärnorna och planeterna har länge fascinerat människor på jorden. Man har i Mesopotamien funnit stjärnkataloger från omkring 1800 f.v.t. Babylonierna kunde på grundval av dessa upplysningar förutsäga många astronomiska fenomen, till exempel månförmörkelser, stjärnbilders uppgång och nedgång och vissa rörelser hos planeterna. Egyptierna, assyrierna, kineserna, indianerna, grekerna, romarna och andra forntida folk iakttog på liknande sätt himlen och gjorde detaljerade förteckningar över astronomiska fenomen. De byggde sedan sina kalendrar på dessa förteckningar och ordnade sina årliga aktiviteter efter dem.

31. Hur framföddes astrologin ur astronomin?

³¹ Man kunde med hjälp av de astronomiska iakttagelserna märka att vissa fenomen på jorden tycktes sammanfalla med vissa fenomen på himlavalvet. Årstidsväxlingarna, till exempel, följde noga solens rörelse, ebb och flod följde månens faser, Nilens årliga översvämning följde alltid Sirius’, den ljusstarkaste stjärnans, framträdande på himlen. Den naturliga slutsatsen var att himlakropparna hade ett viktigt samband med att dessa och andra saker hände på jorden. Egyptierna gav Sirius namnet Frambringaren av Nilen. Föreställningen att stjärnorna påverkade det som hände på jorden ledde snabbt till tanken att man med himlakropparnas hjälp kunde förutsäga framtiden. På så sätt framföddes astrologin ur astronomin. Det dröjde inte länge förrän kungar och kejsare hade officiella astrologer i sitt hov för att kunna rådfråga stjärnorna om viktiga nationella angelägenheter. Men även vanliga människor vände sig till stjärnorna för att få veta sitt öde.

32. På vilka sätt utövade babylonierna astrologi?

³² Återigen kom babylonierna in i bilden. De betraktade stjärnorna som gudarnas himmelska hem, precis som templen var deras jordiska. Detta ledde till tanken att man skulle gruppera stjärnorna i stjärnbilder och också till tron att sådana himmelska störningar som förmörkelser eller vissa ljusstarka stjärnors eller kometers framträdande på himlen förebådade sorg och krig på jorden. Man har bland de artefakter man grävt fram i Mesopotamien funnit hundratals redogörelser som kungar fått av astrologer. I några av dessa nämndes till exempel att en nära förestående månförmörkelse var tecken på att en viss fiende skulle lida nederlag eller att en viss planets framträdande i en viss stjärnbild skulle innebära ”stor vrede” på jorden.

33. Vad sade Jesaja om de babylonier ”som spanar i stjärnorna”?

³³ Man kan också se i vilken omfattning babylonierna förlitade sig på denna form av spådom genom att läsa de hånfulla ord profeten Jesaja uttalade mot dem då han förutsade Babylons förstöring: ”Bli stående med dina trollformler och med mängden av dina trolldomskonster, som du har mödat dig med från din ungdom. ... Må de nu stå upp och rädda dig, de som tillber himlarna, de som spanar i stjärnorna, de som meddelar kunskap vid nymånarna om de ting som skall komma över dig.” — Jesaja 47:12, 13, NW.

34. Vilka var de ”vise männen” som kom till barnet Jesus?

³⁴ Från Babylon exporterades sedan astrologin till Egypten, Assyrien, Persien, Grekland, Rom och Arabien. I Österlandet hade hinduerna och kineserna också utstuderade former av astrologi. De ”vise männen” som enligt evangelieskribenten Matteus kom till barnet Jesus var ”astrologer från östliga trakter”. (Matteus 2:1, 2) En del forskare tror att dessa astrologer kan ha tillhört den kaldeiska och medo-persiska astrologiskolan i Partien, som var en provins i Persien och senare blev det självständiga väldet Partien.

35. Vad kom att utvecklas inom astrologin från grekernas tid?

³⁵ Men det var grekerna som utvecklade astrologin i den form den utövas i dag. Klaudius Ptolemaios, en grekisk astronom i Alexandria i Egypten, samlade på 100-talet v.t. alla astrologiska upplysningar som fanns att tillgå i fyra böcker som han kallade Tetrabiblos, och dessa har tjänat som grund för astrologin ända fram i vår tid. Härifrån har det som vanligen kallas födelseastrologi utvecklats, dvs. en metod att förutsäga en människas framtid genom att studera hennes födelsetabell eller horoskop — en tabell som visar solens, månens och olika planeters positioner bland stjärnbilderna sett från personens födelseort i det ögonblick han föddes.

36. Vad bevisar att astrologin kom att bli respektabel?

³⁶ På 1300- och 1400-talen hade astrologin blivit allmänt accepterad i västvärlden. Universiteten lärde ut astrologi som ett vetenskapligt ämne som krävde goda kunskaper i språk och matematik. Astrologer betraktades som lärda. Shakespeares skrifter är fulla av anspelningar på att människors liv påverkas av astrologi. Varje kungahus och många adelsmän hade egna astrologer som alltid var redo att stå till tjänst. Knappt något — vare sig det gällde krig, byggnadsarbete, affärer eller resor — gjordes utan att stjärnorna först rådfrågades. Astrologin hade blivit respektabel.

37. Hur har vetenskapliga framsteg påverkat astrologin?

³⁷ Trots att sådana astronomer som Kopernikus och Galilei genom sina verk, såväl som framstegen på den vetenskapliga forskningens område, i så hög grad har skamfilat astrologins rykte som erkänd vetenskap, har den levt kvar ända fram i vår tid. (Se sidan 85.) Denna mystikfyllda konst, som först utövades av babylonierna, byggdes på av grekerna och vidareutvecklades av araberna, lever fortfarande kvar och påverkar många även i dag, från statsöverhuvuden till mannen på gatan, vare sig de kommer från tekniskt välutvecklade nationer eller avlägsna byar i utvecklingsländer.

Ödet skrivet i ansiktet och i handflatan

38. Vad ledde till att det uppstod fler former av spådom förbundna med människans hand och ansikte?

³⁸ Om detta att titta upp på himlen för att finna tecken och omen för framtiden verkar lite ofattbart, finns det andra mera påtagliga och lättillgängliga sätt för dem som vill syssla med spådomskonst. Zohar eller Sefer ha-zohar (hebreiska; ”Ljusglansen”) är ett verk från 1200-talet om judisk mysticism, och i det heter det: ”På himlavalvet som innesluter universum ser vi många figurer formade av stjärnorna och planeterna. De uppenbarar dolda ting och djupa mysterier. På liknande sätt finns det på huden som omsluter vår mänskliga varelse former och drag som är våra kroppars stjärnor.” Denna filosofi ledde till ännu fler former av spådom eller sätt att förutsäga framtiden på. Man började undersöka ansiktet och handflatan för att finna profetiska tecken. Både i Öst och i Väst utövas fortfarande denna spådomsform allmänt. Men det är helt klart att den har sitt ursprung i astrologi och magi.

39. Vad är fysiognomik, och hur har detta tillämpats?

³⁹ Fysiognomik är en spådomskonst där man undersöker olika drag i ansiktet, till exempel formen på ögonen, näsan, tänderna och öronen. En viss Jean d’Indagine utgav i Strasbourg år 1531 en bok i detta ämne, och i den gav han genom livfulla gravyrer exempel på ansikten med olika former på ögonen, näsan, öronen osv. och sin tolkning av dessa. Intressant nog citerade han Jesu Kristi ord i Matteus 6:22: ”Om därför ditt öga är ogrumlat, kommer hela din kropp att vara upplyst” och sade på grundval av dessa ord att stora, ljusa, runda ögon betydde redbarhet och god hälsa, medan insjunkna, små ögon var tecken på avund, illvilja och misstänksamhet. Men i en liknande bok, Compendium of Physiognomy, som utgavs år 1533, påstod författaren Bartolommeo Cocle att stora, runda ögon var tecken på en nyckfull och lat person.

40. a) Vad är kiromanti? b) Hur sökte man stöd för kiromantin i bibeln?

⁴⁰ Enligt spåmän återspeglar handen, näst efter huvudet, krafterna från ovan mer än någon annan del av kroppen. Att studera handens linjer för att avgöra någons karaktär och öde är således en annan populär form av spådom — kiromanti, vanligen kallad konsten att spå i händerna. Under medeltiden sökte utövarna av kiromanti stöd i bibeln för sin konst. De anförde sådana verser som: ”Han [binder] alla människors händer, så att var och en som han har skapat kan lära av det” och ”långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära”. (Job 37:7; Ordspråksboken 3:16) Handens upphöjningar eller berg studerades också, eftersom man trodde att de representerade planeterna och därmed avslöjade något om individen och hans framtid.

41. Hur utövas spådomskonsten i Orienten?

⁴¹ Att förutsäga framtiden genom att studera olika drag i ansiktet och i handen är enormt populärt i Orienten. Inte bara professionella spåmän står till tjänst och gör sådant, utan också många amatörer, för det finns ett rikt utbud av böcker och andra publikationer på alla nivåer för dem som vill pröva att göra det själv. Ofta spår människor sig i handen på skoj, men många gör det på fullt allvar. Men i allmänhet nöjer sig människor sällan med att bara gå till ett enda ställe för att bli spådda. När de står inför allvarliga problem eller måste fatta viktiga beslut, går de till sitt tempel, antingen ett buddisttempel, taoisttempel, shintotempel eller något annat tempel för att rådfråga sina gudar. Sedan går de till en astrolog för att rådfråga stjärnorna och till en spåman för att bli spådda i handen eller i ansiktet, och därefter som en sista åtgärd går de hem och rådfrågar sina avlidna förfäder. De hoppas att de någonstans skall få ett svar som verkar passa dem.

Bara oskyldig lek?

42. Till vad har människors naturliga önskan att lära känna framtiden lett dem?

⁴² Det är helt naturligt att alla vill veta vad som skall hända i framtiden. Alla vill också ha en god och trygg framtid och kunna avvärja sådant som kan skada en. Det är därför som människor tiderna igenom har vänt sig till andar och olika gudar för att få vägledning. Det var så de började ägna sig åt spiritism, magi, astrologi och andra former av vidskepelse. Förr bar människor amuletter av olika slag för att skydda sig, och de vände sig till medicinmän och shamaner för att bli botade. Än i dag bär människor ”Sankt” Christopher-medaljer eller ”lyckobringande” amuletter, och de har sina seanser, ouijabord, kristallkulor, horoskop och tarokkort. När det gäller spiritism och vidskepelse tycks människor inte ha ändrat sig mycket.

43. a) Vad anser många om spiritism, magi och spådom? b) Vilka frågor om vidskepliga seder och bruk behöver besvaras?

⁴³ Många inser naturligtvis att sådant inte är något annat än vidskepelse och att det saknar verklig grund, och så kanske de tillägger att de sysslar med sådant bara för nöjes skull. Andra argumenterar och säger att magi och spådom faktiskt är bra, eftersom det ger psykisk trygghet åt människor som annars kunde bli alltför skrämda av de problem och svårigheter de möter i livet. Men är allt sådant bara oskyldig lek eller en psykologisk hjälp? Varifrån kommer egentligen de spiritistiska och magiska seder och bruk som vi har behandlat i detta kapitel, för att inte tala om alla de andra som vi inte har nämnt?

44. Vad kan sägas om grunden till alla sådana seder och bruk?

⁴⁴ Vi har, när vi har undersökt olika aspekter på spiritism, magi och spådom, sett att de har ett nära samband med tron på att själarna lever vidare efter döden och att det finns goda och onda andar. Tron på andar, magi och spådom är således grundad på en form av polyteism som har sina rötter i läran om människosjälens odödlighet. Är detta en sund grund att bygga sin religion på? Anser du att en gudsdyrkan som har en sådan grund är godtagbar?

45. Vilken fråga om mat offrad åt avgudar ställdes de kristna under första århundradet inför?

⁴⁵ De kristna under det första århundradet ställdes inför samma frågor. De var omgivna av greker och romare, med deras gudar och gudomligheter och vidskepliga ritualer. En sådan ritual var seden att offra mat åt avgudar och därpå ta del i att äta av den. Borde någon som älskade den sanne Guden och var intresserad av att behaga honom ta del i sådana ritualer? Lägg märke till hur aposteln Paulus besvarade den frågan.

46. Vad trodde Paulus och de första kristna om Gud?

⁴⁶ ”Vad nu det beträffar att äta mat som varit offrad åt avgudar, så vet vi att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom.” (1 Korintierna 8:4—6) För Paulus och de kristna under första århundradet var sann religion inte dyrkan av många gudar, inte polyteism, utan dyrkan av ”bara en Gud, Fadern”, vars namn uppenbaras i bibeln genom följande ord: ”För att man må inse att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” — Psalm 83:1918, NW.

47. Hur avslöjade Paulus vilka ”gudarna” och ”herrarna” i himmelen eller på jorden egentligen var?

⁴⁷ Vi bör emellertid lägga märke till att aposteln Paulus visserligen sade att ”en avgud ingenting är”, men han sade inte att de ”gudar” och de ”herrar” som människor vände sig till genom magi, spådomskonst och offer inte existerade. Vad betyder då detta? Paulus förklarade det längre fram i samma brev då han skrev: ”Utan jag säger att de ting, som nationerna offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud.” (1 Korintierna 10:20) Ja, det nationerna i själva verket tillbad genom sina gudar och herrar var demoner — änglar eller andevarelser som gjorde uppror mot den sanne Guden och förenade sina krafter med sin ledare Satan, djävulen. — 2 Petrus 2:4; Judas, vers 6; Uppenbarelseboken 12:7—9.

48. Vilken fara när det gäller det ockulta finns ännu i dag, och hur kan man undvika den?

⁴⁸ Ofta tycker människor synd om de så kallade primitiva folk som är slavar under vidskepelse och fruktan. De säger att de känner motvilja mot deras blodiga offer och grymma riter. Och det med all rätt. Ändå hör man fortfarande talas om voodoo, sataniska kulter och också människooffer. Men även om detta kanske tillhör ytterligheterna, visar det ändå att intresset för det ockulta fortfarande är mycket livaktigt. Det kan börja med ”oskyldig lek” och nyfikenhet, men det slutar ofta i tragedi och död. Hur förståndigt är det inte att lyda bibelns varning: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er vedersakare, djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka.” — 1 Petrus 5:8; Jesaja 8:19, 20.

[Ruta på sidan 85]

Har astrologin vetenskaplig grund?

Enligt astrologin sägs solen, månen, stjärnorna och planeterna kunna påverka förhållandena på jorden, och likaså sägs dessa himlakroppars inbördes ställning i det ögonblick då en människa föds ha betydelse för den människans liv. Men vetenskapliga upptäckter har skapat stora problem för astrologin:

▪ Sådana astronomer som Kopernikus, Galilei och Kepler har klart visat att jorden inte är universums centrum. Det är också känt nu att de stjärnor som tycks ingå i en stjärnbild ofta i verkligheten inte är förenade i en grupp. En del av dem kan befinna sig långt ut i rymden, medan andra kan befinna sig relativt nära. De olika stjärnbildernas zodiakiska egenskaper är således helt och hållet inbillade.

▪ Planeterna Uranus, Neptunus och Pluto var okända för forntidens astrologer, eftersom de har upptäckts först sedan teleskopet uppfunnits. Men hur kunde då deras ”inflytande” förklaras med hjälp av astrologiska kartor och tabeller gjorda flera hundra år tidigare? Och varför skulle en planets ”inflytande” vara ”gott” och en annans ”ont”, när vetenskapen nu vet att varje planet i grund och botten är en anhopning av livlösa bergarter eller gaser som rusar fram i rymden?

▪ Enligt den genetiska forskningen grundas vår personlighet inte när vi föds, utan när vi avlas, då en enda av miljoner spermier från fadern förenar sig med en enda äggcell från modern. Men ändå ställer astrologerna en människas horoskop efter hennes födelseögonblick. Denna skillnad på omkring nio månader borde astrologiskt sett ge människan en helt annan personlighetsprofil.

▪ Solens ingång i stjärnbilderna från jorden sett sker i dag omkring en månad senare än för 2.000 år sedan, då de astrologiska kartorna och tabellerna utarbetades. Således skulle en person som är född i slutet av juni eller i början av juli enligt astrologin räknas som kräfta (hyperkänslig, lynnig och reserverad). Men i verkligheten är solen då i stjärnbilden Tvillingarna, vilket skulle göra den personen öppenhjärtig, spirituell och pratsam.

Det är helt klart att astrologin inte har någon rationell eller vetenskaplig grund att stå på.