• Jehovas vittnen årsboksrapport 1995
    Jehovas vittnens årsbok 1995

    • Glädjerika internationella sammankomster

      Under det här tjänsteåret hölls det också ett antal internationella sammankomster. Sådana specialsammankomster hölls i Orienten, Sydamerika och Afrika.

      Två av dessa sammankomster hölls i Hongkong. Något som var framträdande vid dessa var den entusiasm och uppskattning som de 3.800 sammankomstdeltagarna från 33 olika länder visade. För många av förkunnarna i Hongkong var det första gången som de personligen kom i kontakt med det internationella brödraskapet. Språket var inget hinder då alla umgicks med varandra i pauserna. Den sanna broderliga tillgivenhet som kom till uttryck bidrog i hög grad till den varma, glada andan vid sammankomsten.

      Resultaten av dessa internationella sammankomster har blivit många och påtagliga. En kvinna, som hade återupptagit sitt bibelstudium strax före sammankomsten, blev så rörd av kärleken och endräkten bland det internationella brödraskapet att hon beslöt sig för att kvalificera sig för att bli förkunnare, och hon är nu döpt. En man, som också studerar Bibeln, och hans hustru blev så uppmuntrade av det som de såg och hörde att mannen sade upp sig från sitt arbete därför att hans ständiga övertidsarbete hindrade honom från att vara med vid mötena. En kort tid därefter hade han kvalificerat sig för att bli förkunnare.

      När de tusentals delegaterna vid den internationella sammankomsten kom till Filippinerna, blev det ganska stor uppståndelse på flygplatsen i Manila. Trots sorlet kunde man höra två tulltjänstemän samtala. ”Är de här delegaterna protestanter?” frågade den ene. ”Nej”, svarade den andre, ”de är Jehovas vittnen. De är de enda som kan ha vita och svarta tillsammans.”

      Fem stadionanläggningar behövdes i Manila för att rymma alla sammankomstdeltagarna. Det kom många uppskattande kommentarer från delegaterna. En syster från England skrev: ”Vi talar alla om den kärlek ni visade oss, det var sann kärlek. Jag kan inte sluta att tala om hur trevliga våra filippinska vänner är. De är så varmhjärtade och gästfria och så flitiga i tjänsten.”

      Det hölls också internationella sammankomster i Chile och Colombia i Sydamerika. Förkunnarna i Chile gjorde stora ansträngningar att vara med vid sammankomsten i Santiago. De kom ända från Porvenir på ön Tierra del Fuego (Eldslandet) i söder, staden Arica i norr vid gränsen till Peru och den avlägsna ön Isla de Pascua (Påskön). Vilken glädje de kände över att inte ha gått miste om denna minnesvärda händelse, trots de stora ekonomiska uppoffringar de hade fått göra! Kan du föreställa dig vad det innebar för de förkunnare som kom från isolerade grupper, där 10 till 15 personer brukar samlas? Tänk, här var de tillsammans i en skara på 80.891 sammankomstdeltagare som fyllde Estadio Nacional! Deras hjärtan bultade av iver och spänning. De hade visserligen läst om stora sammankomster på andra håll, men de hade aldrig helt förstått vad det innebär att få vara tillsammans med så många bröder och systrar! En pionjär med särskilt uppdrag blev så stimulerad av programmet att han tog nio dagars semester för att läsa och studera den nya boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike, och det han läste gjorde honom så entusiastisk att han inte kunde hålla tyst, utan talade med andra om det så fort han fick en möjlighet.

      Efter sammankomsten i Chile hölls en sammankomst i Bogotá i Colombia, dit 3.000 delegater från 31 länder kom för att vara med tillsammans med de colombianska vittnena. Representanterna för immigrationsmyndigheten var till att börja med lite skeptiska. När de hörde att vi väntade att 40.000 skulle komma, frågade en tjänsteman: ”Hur många poliser behöver ni för att hålla ordning på dem?” ”Inga”, svarade vi. Vi förklarade att det hade varit 80.000 närvarande i Chile. ”Hur många dödades?” frågade han. ”Inga”, sade vi igen. ”Jag kan inte tro det”, svarade han. När de första delegationerna kom och han såg att alla var välklädda och ordentliga, sade han: ”Nu förstår jag varför ni inte behöver några poliser vid er sammankomst.”

      Vid ett hotell, där 1.500 delegater bodde, kom bröderna och systrarna tillsammans på kvällarna i hotellfoajén och sjöng Rikets sånger på flera språk. Andan i denna varmhjärtade internationella familj gjorde verkligen ett starkt intryck på dem som såg den. När sammankomsten var slut och man började vifta med sina näsdukar, ge varandra gåvor och många tårar fälldes efter den avslutande sången, blev naturligtvis de närvarande djupt rörda. Ingen ville åka hem, inte ens långt efter programmets slut.

      Två internationella sammankomster hölls också i Kenya. Det kom närmare 4.000 delegater från 44 länder, och det sammanlagda närvaroantalet var 17.875. Det väckte uppmärksamhet i Nairobi, och även på andra håll i landet, när vännerna gick omkring med sina konventmärken på sig och vittnade informellt.

      I Sydafrika hölls fyra internationella sammankomster samtidigt — i Johannesburg, Durban, Kapstaden och Pretoria. Sammanlagt var 75.312 närvarande vid det offentliga föredraget på söndagen, och 1.360 blev döpta. Utöver dessa hölls det 20 mindre områdessammankomster i Sydafrika och andra länder som lyder under avdelningskontoret i Sydafrika, vilket ledde till att de ovan nämnda siffrorna mer än fördubblades.

      Det var något speciellt med dessa sammankomster, eftersom det var första gången som Sydafrika fick möjlighet att välkomna så många delegater från andra länder. Det kom besökare från 34 länder, bland annat Japan, Förenta staterna, Surinam, Storbritannien och andra delar av Europa. Det kom också två bussar fyllda med glada sammankomstdeltagare från Zambia och en buss från Moçambique.

      De olika språkgrupperna kom tillsammans i olika salar, men i pauserna kunde de njuta av att träffas och att äta tillsammans. Det var hjärtevärmande att se människor av olika raser ivrigt samtala, ge varandra små presenter, utbyta adresser och omfamna varandra. Här kunde man få synliga bevis för den förutsagda endräkt som skulle råda bland Jehovas folk. — Sef. 3:9; Joh. 10:16.

      När delegater från Förenta staterna och Japan anlände till Louis Botha Airport i Durban, var omkring 2.000 sydafrikanska vittnen där och välkomnade dem med Rikets sånger. Vittnena hälsade hjärtligt på varandra och omfamnade varandra. Några andra turister som kom samtidigt med sammankomstdelegaterna ville inte åka till sina hotell, utan ville hellre stanna och bevittna denna märkliga scen. En av dessa var en känd politisk ledare. Han samtalade med några av bröderna och sade: ”Om vi hade samma endräktiga anda som ni har, skulle vi ha löst våra problem för länge sedan.”

      Den glädje och den kärlek, det sanna internationella broderskap, som man fick smaka på vid alla dessa sammankomster, liksom också vid de som tidigare hade hållits i Kiev i Ukraina och i Moskva i Ryssland, kan man både se och uppleva genom att titta på Sällskapet Vakttornets nya video betitlad United by Divine Teaching.

      Till den internationella sammankomsten i Addis Abeba i Etiopien i januari hade bara några hundra i stället för flera tusen inbjudits, men glädjen, entusiasmen och kärleken som kom till synes där var inte mindre än vid någon av de större sammankomsterna. Det var verkligen ett privilegium för dem som var med att få komma tillsammans med vittnen som har visat att de kan bevara sin ostrafflighet! Fler detaljer finns att läsa i Vakttornet för 15 augusti 1994.