Malaki profeterade under en tid då nationen var moraliskt fördärvad. Några israelitiska män tog inte bara ”som sin brud en utländsk guds dotter”, utan skilde sig också från sin ursprungliga judiska hustru, sin ”ungdoms hustru”, för att ta sig kanske yngre hedniska hustrur. Alla israelitiska män handlade dock inte så ”avskyvärt”. (Malaki 2:11, 13, 14, NW; 5 Moseboken 7:3, 4) Malaki talade tydligen om enskilda individer som vägrade att bryta sitt äktenskapsförbund med en medtillbedjare av Jehova, då han skrev: ”Och det var en som inte gjorde så, eftersom han hade vad som var kvar av anden.”

”Anden” är Guds heliga ande, som Gud hade utgjutit över nationen. De olydiga israeliterna var emellertid motsträviga, stod emot den anden, och bedrövade den på så vis. (Jesaja 63:10; Apostlagärningarna 7:51—53; jämför Efesierna 4:30.) Några enskilda judar var lojala mot Guds lagar, och de hade genom sin lydnad behållit vad som ”var kvar av anden”. Dessa trogna gudsdyrkare sökte inte sin egen själviska njutning.

I vår tid behöver överlämnade kristna visa samma omsorgsfullhet i fråga om sin ande eller mest framträdande inställning. Om de är gifta, måste de som enskilda individer låta bli att förrädiskt skilja sig från sin äktenskapspartner.