När äktenskapet knakar i fogarna

EN UNG mor höll sitt två månader gamla barn i famnen. I ett plötsligt raseriutbrott tappade hon den lille i golvet. Pojken dog några timmar senare. ”Jag tappade honom med flit”, sade mamman, ”för min man bryr sig inte ett dugg om familjen.” I stället för att tala igenom saken med sin man lät hon sin ilska gå ut över det oskyldiga barnet.

Det är naturligtvis få mödrar som tillgriper så extrema åtgärder, men många känner det ungefär som den här mamman. Det blir allt svårare för gifta par att lyckas med sitt äktenskap. ”När sannolikheten för att äktenskapet skall bli lyckligt är så liten som den är i Förenta staterna i våra dagar”, sägs det i tidskriften Journal of Marriage and the Family, ”är ett helhjärtat, oförbehållsamt engagemang i ett äktenskap ... så riskabelt att ingen helt normal människa skulle våga sig på det.”

I vår oroliga tid ger sådana problem som omoraliskhet, personlighetsmotsättningar, skulder, konflikter med släktingar och själviskhet ofta upphov till slitningar i äktenskapet, vilka i många fall trappas upp och resulterar i skilsmässa. I Japan har situationen blivit så allvarlig att till och med katolska kyrkan, som är känd för att bestämt motsätta sig skilsmässa, har varit tvungen att tillsätta en speciell kommitté för att underlätta situationen för frånskilda och omgifta församlingsmedlemmar. Skilsmässorelaterade problem berör allt fler kyrkobesökare.

Det stora antalet skilsmässor är emellertid bara toppen av isberget. Amerikanska undersökningar visar att det är den allt sämre kvaliteten hos äktenskapet som sådant som ligger bakom den stigande skilsmässofrekvensen, och inte bara de sociala trender som har gjort det lättare att skiljas. På grund av bristande engagemang och ansträngning från makarnas sida har det äktenskapliga livet förlorat sitt behag. Många fortsätter att vara gifta för att upprätthålla skenet utåt, men de delar inte säng och talar knappast med varandra. Somliga känner det som den orientaliska kvinna som köpte en egen avskild gravplats. ”Jag vill inte ligga i samma grav som min man”, förklarade hon. Eftersom hon inte har någon möjlighet att skilja sig från sin man nu, planerar hon att göra det efter döden. Även om sådana människor fortfarande lever tillsammans, är deras äktenskap inte någon källa till glädje för dem.

Så var fallet med Isao. Han hade ingått ett förhastat äktenskap och kände sig inte motiverad att ändra sitt egoistiska levnadssätt. Trots att han hade ganska bra inkomst som långtradarchaufför, slösade han bort hela sin lön på mat och dryck och tog inte hand om sin familj. Detta resulterade i ständiga gräl mellan honom och hans hustru. ”Så snart något gick på tok brukade jag komma hem och ösa ut min ilska över min familj”, berättar Isao. Deras äktenskap var som en aktiv vulkan, och ämnet skilsmässa kom dagligen upp.

Den enda giltiga skilsmässoorsaken

Jesus sade emellertid att det fanns ett giltigt skäl till skilsmässa: otukt. (Matteus 5:31, 32; 19:8, 9) Det ord som här översatts med ”otukt” inbegriper alla slag av otillåtet sexuellt umgänge utanför ett skriftenligt äktenskaps ram, vare sig det sker med en person av samma kön eller av motsatt kön eller med ett djur.

Men inte ens under sådana omständigheter rekommenderade Jesus skilsmässa. Vid otrohet är det den oskyldiga partens sak att noga överväga konsekvenserna och bestämma om han eller hon skall ta ut skilsmässa. En hustru som funderar på att ta ut skilsmässa på denna skriftenliga grund kan också vilja ta med i beräkningen det Gud sade till den första kvinnan, när hon hade syndat. Sedan Gud hade avkunnat dödsdomen, sade han uttryckligen till Eva: ”Din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16) I boken Commentary on the Old Testament beskriver C. F. Keil och F. Delitzsch denna ”åtrå” som ”ett till sjukdom gränsande begär”. Denna åtrå är visserligen inte lika stark hos alla kvinnor, men om en oskyldig hustru funderar på att ta ut skilsmässa, bör hon ta hänsyn till de känslomässiga behov som kvinnor har ärvt av Eva. Men eftersom utomäktenskapliga förbindelser från en otrogen makes sida kan resultera i att den oskyldiga parten blir smittad med sexuellt överförda sjukdomar, däribland aids, har somliga beslutat sig för att ta ut skilsmässa under de omständigheter som Jesus talade om.

Fröet till split inom familjen

Människors hårdhjärtenhet har sitt ursprung i den synd som det första människoparet begick mot Gud. (Romarna 5:12) Fröet till missämja och split i familjen såddes när det första människoparet syndade mot sin himmelske Fader. På vilket sätt? När en orm frestade den första kvinnan, Eva, att äta av det förbjudna trädet, satte hon genast i gång och åt av frukten. Det var först sedan hon hade fattat detta viktiga beslut som hon talade om för sin man vad ormen hade sagt. (1 Moseboken 3:6) Ja, hon handlade utan att rådfråga sin man. Här har vi prototypen till de problem som många familjer brottas med i våra dagar — bristen på ett fritt och öppet tankeutbyte.

När Adam och Eva längre fram ställdes till svars för sin synd, tillgrep de båda samma taktik som många par i våra dagar tar till när problem uppstår — de skyllde ifrån sig. Den förste mannen, Adam, lade skulden både på sin hustru och på Jehova och sade: ”Kvinnan som du gav till att vara hos mig, hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.” Kvinnan i sin tur sade: ”Ormen — den bedrog mig, och så åt jag.” — 1 Moseboken 3:12, 13.

När Jehova avkunnade domen över Adam och Eva, förutsade han också en annan omständighet i samband med de problem som skulle komma att uppstå. Han sade beträffande Evas förhållande till sin man: ”Han kommer att härska över dig.” Många äkta män i våra dagar är, i likhet med Isao, som nämndes i den första artikeln, mycket dominerande och ”härskar” över sina hustrur utan att ta hänsyn till deras känslor. Ändå fortsätter många hustrur att känna ”åtrå” eller begär efter sin mans uppmärksamhet. När detta begär inte tillfredsställs, kan hustrun börja pocka på sådan uppmärksamhet och handla själviskt. Eftersom många män är dominerande och många kvinnor är pockande, tar själviskheten överhanden, och så far friden sin kos. I en avhandling med rubriken ”En analys av dagens skilsmässor” skriver Shunsuke Serizawa: ”Om man förbiser den grundläggande orsaken till problemet med motstridiga viljor, nämligen tendensen att prioritera sina egna intressen, skulle det plötsligt bli omöjligt att göra en analys av våra dagars skilsmässor.”