Skilsmässoexplosionen

”SKILSMÄSSOSMYCKEN”. Denna ovanliga rubrik stod nyligen att läsa i en populär damtidning. Artikeln fortsatte: ”Ditt äktenskap har alltså gått upp i rök, och du känner dig bränd. Varför inte smälta ner de där minnena som fortfarande ligger och skräpar i ditt smyckeskrin?” Mot en mindre avgift låter en juvelerare frånskilda personer själva hålla i lödpistolen och smälta ner sina förlovnings- och vigselringar. Därefter formar han om deras smycken till föremål som inte påminner dem om deras misslyckade äktenskap.

I våra dagar tycks äktenskapet ha blivit en förbrukningsvara. Om man tröttnar på det är det bara att kassera det — så resonerar många.

”Äktenskapet som sådant existerar inte längre”, förklarade Lorenz Wachinger, en populär författare, psykolog och terapeut som är verksam i München. En överdrift? Kanske. Men det är inte svårt att förstå varför han kan känna det på det sättet. Enligt dagstidningen Stuttgarter Zeitung upplöses omkring 130.000 tyska äktenskap varje år. Men skilsmässa är knappast något unikt för Tyskland.

Ett globalt fenomen

Liknande tendenser har visat sig i många av världens länder. Förenta staterna, till exempel, är ett av de länder som har den högsta skilsmässofrekvensen i världen. Antalet skilsmässor är där över 1.160.000 per år, dvs. nästan hälften så många som antalet ingångna äktenskap. Det blir över två skilsmässor per minut, dygnet runt!

Sett ur historiskt perspektiv innebär detta en veritabel skilsmässoexplosion. För bara hundra år sedan gick det en skilsmässa på 18 ingångna äktenskap i Förenta staterna. Frånsett en plötslig uppgång efter andra världskriget ökade skilsmässofrekvensen endast långsamt fram till 1960-talet. Därefter tredubblades den på bara 25 år!

I mitten av 1980-talet (den senaste tidpunkt för vilken tillförlitliga statistiska uppgifter finns tillgängliga) uppmätte många länder runt om i världen rekordhöga skilsmässosiffror, till exempel Sovjetunionen 940.000 per år, Japan 178.000, Storbritannien 159.000, Frankrike 107.000, Canada 61.000, Australien 43.000 och Sverige nästan 22.000. Också i sådana länder där religionen och lagen har hållit nere skilsmässofrekvensen har förändringens vindar nu börjat blåsa. I Hongkong, till exempel, går det fortfarande bara en skilsmässa på 17 ingångna äktenskap, men ändå fördubblades antalet skilsmässor under åren 1981—1987. Tidskriften India Today rapporterade för en tid sedan att den skam som tidigare varit förbunden med skilsmässor nu håller på att förblekna bland Indiens medelklassbefolkning. Nya domstolar har upprättats i ett flertal indiska stater för att ta hand om de många skilsmässofallen, som har ökat i antal med mellan 100 och 328 procent bara under de tio senaste åren.

Statistiska uppgifter kan naturligtvis inte tillnärmelsevis förmedla den hjärtesorg som döljer sig bakom dessa höga siffror. Men skilsmässor berör dessvärre var och en av oss på ett eller annat sätt, eftersom äktenskapet är en så universell företeelse. Förmodligen är vi antingen själva gifta eller är en frukt av våra gifta föräldrars förbindelse eller har gifta personer i vår närmaste omgivning. Så även om vi ännu inte har konfronterats med de problem som en skilsmässa för med sig, kanske vi oroar oss för att vi skall komma att göra det.

Vad ligger då bakom alla dessa skilsmässor? Politiska förändringar kan vara en del av förklaringen. I många länder har barriärer i form av statliga förbud mot skilsmässa — som länge understötts av inflytelserika religiösa grupper — rasat samman de senaste åren. I Argentina, till exempel, upphävde regeringen på 1980-talet en lag som förbjöd formell skilsmässa och förklarade att den delen av lagen var grundlagsstridig. Även i Spanien och Italien kan man numera få skilsmässa på lagliga grunder. Sådana lagändringar åtföljs emellertid inte alltid av en plötslig ökning av skilsmässofrekvensen.

Det måste därför finnas andra och djupare orsaker till den globala skilsmässoepidemin. Professor Joseph Epstein snuddar vid denna tanke när han skriver att det för inte så länge sedan var så ”att en genomgången skilsmässa var ungefär detsamma som att ha fått skriftligt bevis på sin svaga karaktär”. Men i dag, skriver han, ”verkar det i somliga kretsar konstigare att inte ha gått igenom en skilsmässa än att ha gått igenom en; att leva hela livet inom gränserna för ett enda äktenskap kan till och med betraktas som ett tecken på bristande fantasi”. — Divorced in America (Frånskild i Amerika).

Människors grundinställning till äktenskapet har med andra ord förändrats. Respekten och vördnaden för denna institution, som så länge betraktats som helig, håller på att vittra sönder. Skilsmässa blir därför något mer och mer acceptabelt i alla delar av världen. Varför? Vad kan ha fått människor att acceptera något som en gång betraktades med så oblida ögon? Skulle det kunna vara så att skilsmässa inte är så fel, när allt kommer omkring?

”Skilsmässofällan”

ANDREW och Ann passade så bra ihop. Ann var lite tystare och mer eftertänksam, men hennes ljusa och fridsamma lynne tycktes vara ett idealiskt komplement till Andrews mer utåtriktade personlighet, hans obetvingliga energi och goda humör. Hennes ansikte lyste upp när han var i närheten. Och vem som helst kunde se att han var överförtjust i henne.

När de hade varit gifta i sju år, började emellertid deras äktenskap knaka i fogarna. Andrew fick ett nytt arbete som slukade mycket av hans tid. Ann kände sig kränkt över att han så helt gick upp i sitt arbete och ofta kom hem sent på kvällarna. Hon försökte ”fylla tomrummet”, som hon uttryckte det, genom att gå in för sin egen karriär. Det dröjde inte länge förrän Andrew kom hem och luktade sprit och förklarade att han hade varit ute med affärsbekanta. Hans alkoholproblem blev allt värre, och till slut flyttade Ann ifrån honom. Andrew sjönk ner i en djup depression. Några månader senare var de skilda.

I mångas öron låter kanske denna berättelse bara alltför välbekant. Som vi har sett har skilsmässosiffrorna skjutit i höjden överallt i världen. Och vissa skilsmässor är naturligtvis oundvikliga eller nödvändiga. Bibeln förbjuder inte kategoriskt skilsmässa, som många tror. Dess normer är rimliga och förnuftiga och tillåter skilsmässa på grund av äktenskapsbrott. (Matteus 19:9) Dess principer medger också att man flyttar isär och således bor åtskils under vissa extrema omständigheter, till exempel vid fysisk misshandel.a (Se Matteus 5:32; 1 Korintierna 7:10, 11.) Men sådana principer låg inte bakom Andrews och Anns skilsmässa.

Andrew och Ann var kristna och hade en gång betraktat äktenskapet som heligt. Men precis som vi andra lever de i en värld som förespråkar en mycket annorlunda etik — att äktenskapet är en förbrukningsvara och att skilsmässa är ett lättvindigt sätt att bli kvitt det. Detta tänkesätt förmår årligen tusentals par att ta ut skilsmässor som är allt annat än välgrundade och allt annat än bibelenliga. Många kommer också, alltför sent, att inse att deras ”moderna” och ”upplysta” inställning till skilsmässa har lockat in dem i en fälla.

Fälla? Det är väl att ta i, kanske du invänder. Precis som så många andra i våra dagar kanske du tycker att skilsmässa helt enkelt är ett civiliserat sätt att komma ifrån ett olyckligt äktenskap. Men är du medveten om de negativa sidorna av en skilsmässa? Och inser du på vilket försåtligt sätt världen av i dag kan påverka vår inställning till skilsmässa — utan att vi märker det?

Självförverkligandets lockelser

En del av det bete som lockade Andrew och Ann i skilsmässofällan var det frestande löftet om självförverkligande genom en framgångsrik karriär. Deras äktenskap offrades på karriärismens altare, och det var knappast dess första offer. Tidskriften Family Relations konstaterade redan år 1983: ”Personligt självförverkligande har blivit dagens paroll. Följden blir att de flesta nära relationer i familjen snabbt klipps av, och till och med äktenskapsbanden utsätts för allt större påfrestningar. Andrew var helt uppfylld av sitt nya arbete och utsikterna till befordran. Han åtog sig extraarbete och umgicks med sina kolleger efter arbetstidens slut för att vinna deras respekt och erkännande. Samtidigt var Ann upptagen med sin karriär, som lockade henne med förespeglingar om framgång genom kurser och vidareutbildning.

Jagandet efter framgång hade en tvåfaldig verkan. För det första innebar det att Andrew och Ann fick mindre tid över för varandra. Som Ann uttryckte det: ”Vi drogs åt olika håll. Vi kunde därför inte längre ha våra små pratstunder på kvällarna som vi tidigare brukat ha, då vi satte oss ner tillsammans och resonerade igenom saker och ting. Han förberedde sig för nästa dags arbete, och det gjorde jag också. Kommunicerandet upphörde.”

För det andra påverkade det deras andlighet. Genom att sätta karriären i främsta rummet lät de sitt förhållande till Gud få en underordnad plats i livet, just då de som bäst behövde honom. En gemensam ansträngning att tillämpa Bibelns principer skulle ha hjälpt Andrew att ta itu med sitt alkoholproblem och gett Ann kraft att stanna kvar hos sin man under denna svåra pärs. Men i stället för att försöka lösa sina äktenskapsproblem började de betrakta skilsmässa som ett godtagbart alternativ, kanske rentav som en befrielse från alla bekymmer. Efter skilsmässan tog deras känslor av skuld och skam överhanden, och de övergav sitt andliga liv helt och hållet. De gjorde inte längre anspråk på att vara kristna.

”Experterna” hjälper till att gillra fällan

När det uppstår problem i äktenskapet vänder sig många par till äktenskapsrådgivare och terapeuter eller till böcker som skrivits av sådana auktoriteter. Men tyvärr har en del moderna ”experter” visat sig vara skickligare på att förespråka skilsmässa än på att rädda äktenskap. Under de senaste decennierna har sådana ”experter” attackerat äktenskapet likt en svärm hungriga gräshoppor.

Psykoterapeuterna Susan Gettleman och Janet Markowitz säger till exempel beklagande i sin bok The Courage to Divorce (Modet att skiljas): ”Somliga hyser den irrationella uppfattningen att frånskilda personer har avvikit från något slags välsignelsebringande inrättning som kallas ’normalt familjeliv’.” De kritiserar skarpt de ”lagliga barriärer och moraliska värderingar” mot skilsmässa som ”grundar sig på religiösa principer som uppstod för hundratals år sedan”. De hävdar att skilsmässor kommer att finnas tills ”äktenskapet så småningom kommer ur bruk” och skilsmässor blir ”onödiga”. De rekommenderar sin bok till advokater, domare — och präster!

”Det är inte fel att skiljas. En skilsmässa är befriande. Det stora antalet skilsmässor är inte ett tecken på att det är något fel på samhället; det visar i stället att det är något fel på äktenskapet som institution.” Många så kallade experter har fört fram sådana åsikter, i synnerhet under den sexuella revolutionens glansdagar på 1960- och 1970-talen. På senare tid har vissa populära psykologer och antropologer till och med fört fram tanken att människan är ”programmerad” — av evolutionen, till på köpet — att byta partner med några års mellanrum. Utomäktenskapliga förbindelser och skilsmässor är med andra ord helt naturliga.

Det är svårt att beräkna hur många äktenskap som har gått i kvav på grund av sådana uppfattningar. Det finns emellertid många experter som uppmuntrar till skilsmässa på mer försåtliga sätt. När Diane Medved samlade material till sin bok The Case Against Divorce (Målet mot skilsmässa), fann hon på närmaste bibliotek över 50 böcker som kanske inte direkt rekommenderade skilsmässa men åtminstone tjänade till att ”heja på läsarna på deras väg mot skilsmässa”. Hon säger varnande: ”Dessa böcker för dig med silkesvantar in i det ogifta ståndet och lovsjunger din ’nya frihet’ som . . . det enda rätta sättet att nå fram till självförverkligande.”

Andra inflytanden

Det finns naturligtvis många andra skilsmässobefrämjande inflytanden än vilseledda ”experter”. Massmedierna — till exempel TV-program, filmer, veckotidningar och kärleksromaner — för ofta en ihärdig propaganda mot äktenskapet som institution. Ibland får de det att verka som om ett ändlöst mått av spänning, stimulans och självförverkligande finns att få utanför äktenskapets grå vardag och att det vid slutet av frihetens skimrande regnbåge väntar en annan äktenskapspartner, som är oändligt mycket bättre än den gamla.

Att vi är skeptiska till sådana nedbrytande uppfattningar betyder inte att vi är skyddade mot dess verkningar. Som Medved uttrycker det: ”Vi ser en film, och trots att vi är så utbildade och kultiverade, utsätts vi för påverkan. Det kan inte undvikas — intrigen och agerandet har byggts upp på ett sådant sätt att det väcker sympati för hjälten (den flirtige äkta mannen?) och antipati för boven i dramat (den trätgiriga hustrun?). . . . Du kanske personligen inte gillar det du ser, men blotta vetskapen om att andra gör det, en vetskap som förstärks på en mängd olika sätt i vår moderna kultur, raserar dina goda föresatser och din övertygelse.”

Ja, våra medmänniskors uppförande påverkar oss verkligen. Och om det förhåller sig så när det gäller massmedierna, hur mycket mer gäller det inte de vänner vi väljer att umgås med! Bibeln ger det visa rådet: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korintierna 15:33) Ett lyckligt äktenskap är verkligen en nyttig vana. Vi kan fördärva det om vi har vänskapligt umgänge med personer som inte respekterar den anordningen. Många par har lotsats in på vägen till skilsmässa genom att anförtro sina äktenskapliga problem åt sådana ”vänner” — ibland till och med åt sådana som själva valt att ta ut skilsmässa utan välgrundade skäl.

Andra skyndar sig att söka juridisk hjälp så snart de får problem i äktenskapet. De glömmer att det juridiska systemet i många länder är ett väloljat maskineri som är avsett att underlätta skilsmässa. Advokater tjänar ju faktiskt pengar på att hjälpa människor att skiljas, inte att försonas.

Om nu alla dessa advokater, terapeuter, TV-kändisar och till och med vänner och släktingar har lagt sig till med och aktivt förespråkar en mer tolerant syn på skilsmässa, kan det då inte ligga något i vad de säger? Kan så många människor ha fel i fråga om något så viktigt? För att få svar på dessa frågor skall vi nu begrunda några av konsekvenserna i samband med skilsmässa.

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

Vissa ”experter” är skickligare på att förespråka skilsmässa än på att rädda äktenskap

Skilsmässa — dess bittra skörd

DET är varken advokaterna eller de så kallade experterna eller vänner och bekanta som får skörda konsekvenserna av en skilsmässa. Det är de par som skils — och deras barn — som får betala sluträkningen.a Och i stället för att uppleva skilsmässan som en befrielse finner de ofta att den betingar ett oerhört högt pris.

I sin bok The Case Against Divorce erkänner Diane Medved att hon ursprungligen haft för avsikt att skriva en bok som var ”moraliskt neutral” gentemot skilsmässa. Hon blev emellertid tvungen att ändra inställning. Varför det? Hon skriver: ”Jag upptäckte helt enkelt vid mina efterforskningar att skilsmässoprocessen och dess efterverkningar är så fullständigt förödande — både fysiskt, psykiskt och mentalt — att det ’botemedel’ som en skilsmässa innebär i de allra flesta fall är långt plågsammare än den ’sjukdom’ som den skulle bota.”

Ann, som nämndes i föregående artikel, instämmer: ”Jag trodde att skilsmässan skulle bli en befrielse. Jag trodde att om jag bara slapp ifrån det här äktenskapet, skulle allting bli bra. Men de känslomässiga problem som jag hade innan jag skildes fick mig åtminstone att känna att jag levde. Efter skilsmässan kände jag mig död inombords. Det var ett sådant tomrum att det kändes som om jag över huvud taget inte existerade. Det var fruktansvärt. Jag kan inte beskriva hur tomt det kändes.” Vaga förespeglingar om frihet och spänning förflyktigas snabbt efter en skilsmässa och ersätts av vardagslivets bistra verklighet och kamp för tillvaron.

Den dystra sanningen är att även när det finns legitima orsaker till en skilsmässa kan konsekvenserna vara både plågsamma och långvariga. Var och en som överväger att ta ett sådant drastiskt steg gör därför klokt i att lyda Jesu råd och först sätta sig ner och ”räkna ut kostnaden”. (Lukas 14:28) Vilka är då några av dessa kostnader, några av de plågsamma konsekvenser som en skilsmässa för med sig?

Känslomässiga och moraliska konsekvenser

En forskningsrapport som nyligen publicerades i tidskriften Journal of Marriage and the Family visar att skilsmässa kan sättas i samband med nedstämdhet och depression. Frånskilda personer visade sig ha större benägenhet att bli deprimerade, och de som hade gått igenom mer än en skilsmässa drabbades av fler depressioner. Sociologen Lenore Weitzman framhåller i sin bok The Divorce Revolution (Skilsmässorevolutionen) att personer som har gått igenom en skilsmässa eller separation är klart överrepresenterade på psykiatriska vårdinrättningar och att de också uppvisar högre frekvens av sjukdom, förtidig död och självmord.

I en undersökning som omfattade omkring 200 personer fann Diane Medved att en genomgången skilsmässa förorsakar både mannen och kvinnan emotionella störningar som varar i genomsnitt sju år, i vissa fall flera decennier. Det enda som en skilsmässa inte påverkade, förklarar hon, var det osunda beteendemönster som ledde till att makarna över huvud taget tog ut skilsmässa. Det är därför inte så underligt att ett eventuellt andra äktenskap har ännu mindre utsikter att lyckas än det första!

En skilsmässa förbättrar således inte makarnas personlighet, utan har tvärtom ofta en mycket negativ inverkan på moralen. Forskare har funnit att de flesta män och kvinnor som just gått igenom en skilsmässa kommer in i en sorts andra ungdom. De prövar sin nyvunna frihet genom att kasta sig in i det ena romantiska förhållandet efter det andra för att stärka sin sviktande självkänsla eller skingra sin ensamhet. Men att sällskapa med personer av det motsatta könet av sådana själviska skäl kan leda till sexuell omoraliskhet, som i sin tur för med sig en lång rad tragiska konsekvenser. Det kan också vara en mycket traumatisk upplevelse för barnen att se sina föräldrar handla på det här sättet.

Alltför ofta har emellertid frånskilda par redan dukat under för världens propaganda och låtit sina egna intressen och behov komma i första rummet. De förhärdar sig därför mot den smärta som de kommer att vålla människor i sin omgivning — sina barn, sina föräldrar och sina vänner. Många glömmer att Gud också kan känna bedrövelse i sitt hjärta när vi ignorerar hans normer. (Jämför Psalm 78:40, 41; Malaki 2:16.) Skilsmässan kan också ge upphov till hätska känslor makarna emellan, i synnerhet om den urartar till uppslitande rättstvister om vårdnadsrätt och ägodelar.

En ekonomisk katastrof

Lenore Weitzman fann också att en skilsmässa är ”en ekonomisk katastrof” för kvinnor i Förenta staterna. Frånskilda kvinnor har i genomsnitt bara hälften så mycket pengar till sådana nödvändiga ting som mat och boendekostnader som tidigare. Weitzman fann att deras levnadsstandard sjönk med hela 73 procent efter skilsmässan.

Hon hade förväntat att våra dagars ”upplysta” skilsmässolagar skulle tjäna som ett skydd för kvinnan. I stället fann hon att ett stort antal kvinnor sade sig vara desperata och utblottade efter skilsmässan. De berättade att de plötsligt blivit tvungna att ta sin tillflykt till socialbidrag, matkuponger, mödrahem och soppkök. Hela 70 procent av de kvinnor som hon intervjuade uppgav att de ständigt oroade sig över hur de skulle få det att gå ihop. Somliga av dem kände sig rädda, frustrerade och till och med instängda med sina barn, utan någon tid för sig själva.

En ung man som vi kan kalla Tom, vars föräldrar skildes när han var åtta år gammal, berättar: ”När pappa hade flyttat hemifrån, ja, vi hade ju alltid mat i huset, men plötsligt var en läskedryck rena lyxen. Vi hade inte råd att köpa nya kläder. Mamma var tvungen att sy alla våra skjortor och blusar. När jag tittar på bilder av oss barn från den tiden, är det en sorglig syn.”

Eftersom det i de flesta fall är mödrarna som får vårdnaden om barnen och många fäder inte betalar det fastställda underhållet — som för övrigt ofta är minst sagt minimalt — drabbas kvinnor i regel hårdare än män av en skilsmässa. Men männen får det inte precis bättre de heller. Boken Divorced Fathers (Frånskilda fäder) påpekar att enbart rättegångskostnaderna kan sluka hälften av mannens nettoinkomst under ett år. En skilsmässa är också känslomässigt nedbrytande för äkta män och fäder. Många klagar över att de blir som främlingar i barnens liv.

Slå vakt om ditt äktenskap!

Med tanke på detta är det knappast förvånande att en enkät bland personer som varit skilda i ett år visade att 81 procent av alla män/fäder och 97 procent av alla hustrur/mödrar medgav att skilsmässan hade varit ett misstag och att de borde ha ansträngt sig mer för att få äktenskapet att fungera. Fler och fler ”experter” retirerar nu från den lättsinniga inställning till äktenskapet som de en gång hade. Dagstidningen Los Angeles Times konstaterade för en tid sedan: ”Efter att i över 25 år ha observerat konsekvenserna börjar många terapeuter nu . . . göra större ansträngningar för att rädda äktenskap.”

Det är naturligtvis ganska lätt för ”experterna” att slå till reträtt. Allt de behöver göra är att säga: ”Oj då! Så synd!” och börja sjunga en annan melodi. Men det är inte lika lätt för de tusentals människor som har följt deras råd. De som har fallit offer för en skilsmässa kan naturligtvis lära sig vissa viktiga läxor av denna bittra erfarenhet, till exempel den som finns uttryckt i Psalm 146:3, 4 (NW): ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin jord; på den dagen förgås verkligen hans tankar.”

Vänner, terapeuter, advokater och massmediernas professionella tyckare är bara ofullkomliga människor. Varför skulle vi lyssna uteslutande till dem, när vi behöver råd angående vårt äktenskap? Är det inte förnuftigare att först vända sig till Jehova Gud, äktenskapets upphovsman? Hans principer förändras inte efter ”experternas” skiftande uppfattningar. De har stått sig i tusentals år och fungerar fortfarande i våra dagar.

Andrew och Ann började komma underfund med detta när de hade varit skilda någon tid. De insåg att deras skilsmässa hade varit ett fruktansvärt misstag. Lyckligtvis var det ännu inte för sent att reparera skadan. De fann varandra igen och gifte om sig. De började också förändra sitt tänkesätt. Andrew förklarar: ”Jag insåg att jag var moraliskt bankrutt och behövde hjälp. För första gången på åratal bad jag om saken. Jag ville göra det som var rätt, så jag var tvungen att sluta upp med det jag höll på med och överge alla de världsliga värderingar som jag hade lagt mig till med. Jag hade tröttnat på dem.”

Ann instämmer: ”Orsaken till att vi kan leva tillsammans nu, trots allt det hemska som har hänt, är att vi båda verkligen önskade komma i ett rätt förhållande till Jehova. Och vi ville verkligen att äktenskapet skulle fungera.” Det betyder naturligtvis inte att allt har gått som smort sedan dess. ”Vi vakar hela tiden över vårt förhållande nu, precis som vakthundar. Och om någon av oss märker att det är på drift, resonerar vi igenom saken.”

Andrew och Ann har nu två förtjusande barn. Han tjänar som biträdande tjänare i en församling av Jehovas vittnen. Deras förhållande är naturligtvis inte fullkomligt. Inget äktenskap är någonsin fullkomligt i den här gamla världen. Hur skulle det kunna vara det, när det består av två ofullkomliga människor? Det är därför Bibeln varnande säger att ända sedan den tid då synden kom in i världen har ett äktenskap i viss mån medfört ”vedermöda i köttet”. (1 Korintierna 7:28) Ett giftermål är därför inte något man skall ta lätt på; den som har planer på att gifta sig gör klokt i att ta god tid på sig att lära känna sin blivande make eller maka. Och när äktenskapet väl är ett faktum, blir förhållandet vanligtvis inte bättre än de ansträngningar som läggs ner på att bevara det.

en en skilsmässa är naturligtvis inte heller något man bör ta lätt på. I sådana fall då en skilsmässa tycks vara nödvändig eller oundviklig kan Gud utan tvivel ge oss den hjälp vi behöver för att klara av den svåra tid som kan komma att följa. Men om vi lägger oss till med världens synsätt och visar ringaktning för den heliga institution som äktenskapet utgör, vem skall då skydda oss mot de sorgliga konsekvenserna av en sådan dårskap? Slå därför vakt om ditt äktenskap. Inrikta dig på att lösa problemen i stället för att vara beredd att kasta alltsammans på soptippen så snart det gnisslar det minsta i maskineriet. Försök att reparera broarna i stället för att bränna dem. Vänd dig till Guds ord, så kommer du att finna praktiska lösningar på dina äktenskapliga problem.b Dess principer fungerar verkligen.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 10]

Slå vakt om ert äktenskap genom att ta er tid att göra saker tillsammans som familj