Bör skilsmässa tillåtas?

I JUNI 1986 röstade invånarna i republiken Irland med 3/5 majoritet för att ha kvar förbudet mot skilsmässa. Härigenom blev Irland det enda landet i Västeuropa där skilsmässa fortfarande inte är tillåten i lag.

Trots den moderna vågen av liberala attityder och åsikter är det tydligen så att människors uppfattningar i den emotionellt laddade skilsmässofrågan fortfarande är starkt influerade av deras bakgrund. Ras, utbildning och sociala faktorer spelar en viss roll. Men mer än något annat är människors religiösa övertygelse, eller avsaknaden av sådan övertygelse, alltjämt den enskilda faktor som har det största inflytandet.

Vad är din syn på skilsmässa? Om äkta makar är olyckliga tillsammans och uppenbarligen inte drar jämnt, bör de då få göra slut på sitt lidande genom att ta ut skilsmässa? Hur skulle du besvara denna fråga? Och vad som är viktigare: På vad skulle du grunda ditt svar?

Skiftande och motstridiga uppfattningar

För de miljontals människor som håller fast vid den romersk-katolska kyrkans normer finns det helt enkelt ingen skilsmässa. ”I kristna äktenskap”, heter det i The Catholic Encyclopedia, ”kan det aldrig bli tal om en absolut skilsmässa [med frihet att gifta om sig], åtminstone inte sedan äktenskapet fullbordats.” Romersk-katolska kyrkan medger emellertid i vissa fall annullering av äktenskapet, och detta förfaringssätt används i stor utsträckning. I april 1986 kunde man till exempel läsa i The Denver Post i USA: ”Katoliker här i trakten önskar annullera sina äktenskap i så stor utsträckning att Denvers ärkestift har fått lägga ner 250.000 dollar på att skaffa extra personal och en dator för att hålla jämna steg med arbetsbördan.” Det sades vidare i rapporten att ”i Denvers ärkestift är det en eftersläpning på tre år med 700 annulleringsfall” som väntar på behandling.

Protestanter i de hundratals trossamfund som finns världen utöver konfronteras med en lång rad religiösa lagar och föreskrifter när det gäller skilsmässa. I allmänhet tillåter emellertid de protestantiska kyrkornas ledare skilsmässa endast av tungt vägande skäl. Men vad som menas med tungt vägande skäl kan variera mycket från kyrka till kyrka. Sådana orsaker som äktenskapsbrott och misshandel accepteras allmänt, men de är ingalunda de enda skälen. Somliga samfund har nu börjat med skilsmässoceremonier med psalmsång och bön, precis som vid bröllop. The New York Times beskriver en sådan ceremoni: ”Äktenskapslöftena återkallas. Paret överlämnar sina vigselringar till prästen. Akten avslutas med att prästen förklarar att äktenskapet är upplöst, och paret skakar hand.”

Judarna har en tradition som upprätthålls med hjälp av religiösa domstolar. Rabbinska lagar tillåter skilsmässa antingen efter ömsesidig överenskommelse makarna emellan eller på grundval av fysiska defekter eller klandervärt uppförande. Skilsmässan anses emellertid inte vara juridiskt bindande förrän mannen har utfärdat ett skilsmässointyg, kallat ”get”, och detta kan ge upphov till stridigheter. Somliga äkta män vägrar av illvilja att utfärda detta dokument eller använder det i utpressningssyfte. ”Detta problem har försatt tusentals gudfruktiga judiska kvinnor i en besvärlig äktenskaplig knipa”, sade stadsfullmäktiges ordförande i New York, Andrew Stein, i ett tal till en åhörarskara bestående av rabbiner, advokater och andra. Om en kvinna inte får detta dokument, betraktas hennes äktenskap som olagligt om hon gifter om sig, och eventuell avkomma brännmärks som ”mamzer”, eller utomäktenskaplig, i den nutida staten Israel.

När det gäller icke troende personer och ateister, som säger sig följa landets lag, är denna fråga ändå inte så enkel. Detta beror på att skilsmässolagstiftningen skiljer sig från land till land och ibland till och med från plats till plats inom samma land. En källa räknar upp omkring 50 olika företeelser som anses vara giltiga skäl till skilsmässa i olika delar av Förenta staterna, däribland ”klandervärt uppförande och elakhet”, ”föga sannolikhet att äktenskapet skall kunna bevaras” och ”vägran från hustruns sida att flytta med mannen till denna stat”. På sista tiden har också de sista spåren av vad som är rätt och fel i dessa sammanhang avlägsnats genom att man på många platser kan få skilsmässa utan att någon av parterna betraktas som vållande.

Situationen fortfarande förvirrad

Många av dessa skiftande och motstridiga skilsmässolagar sägs vara grundade på bibeln, men har de lyckats stärka äktenskapets ställning eller bidragit till människors lycka? Den stigande skilsmässofrekvensen — en skilsmässa på två ingångna äktenskap i vissa länder — ger ett klart och tydligt svar på denna fråga. Dessa lagar har inte bara misslyckats med att stärka äktenskapsbanden, utan de har också bidragit till den sorg och bedrövelse som präglar miljoner människors liv.

För dem som är uppriktigt intresserade av att göra det som är rätt är det därför viktigt att ta reda på vad bibeln verkligen säger i detta ämne.

Skilsmässa — Vad bibeln verkligen säger

”VAD GUD har fogat samman, det må ingen människa skilja åt.” (Matteus 19:6) Vi hör ofta dessa välkända ord av Jesus Kristus citeras som avslutningsord i en vigselceremoni.

Menade då Jesus med dessa ord att alla äktenskap skall bestå för all framtid och att det inte skall förekomma några skilsmässor över huvud taget? Lösryckta ur sitt sammanhang tycks dessa ord tyda på detta. Men vad var det som föranledde Jesus att göra ett sådant yttrande? Var det några nya föreskrifter han kom med?

”Från början har det inte varit på det sättet”

De ord av Jesus som citeras här ovan var en del av hans svar på fariséernas fråga: ”Har en man lov att skilja sig från sin hustru på vilken grund som helst?” (Matteus 19:3—6) Fariséerna var emellertid inte nöjda med svaret, utan fortsatte att fråga ut honom och sade: ”Varför har då Mose föreskrivit att man kan ge henne ett skilsmässointyg och skilja henne från sig?” Jesus svarade då: ”Med hänsyn till er hårdhjärtenhet gjorde Mose den eftergiften för er att ni kan skilja er från era hustrur, men från början har det inte varit på det sättet.” Därefter tillade han: ”Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” — Matteus 19:7—9.

Lägg märke till att uttrycket ”från början har det inte varit på det sättet” syftar på seden att skilja sig från sin hustru genom att ”ge henne ett skilsmässointyg”. Med andra ord: När Gud instiftade det första äktenskapet mellan Adam och Eva, gav han dem inte frihet att upplösa sitt äktenskap på ”vilken grund som helst”. Som fullkomliga människor hade de alla möjligheter att bli lyckliga i sitt äktenskap. Äktenskapet skulle få framgång om de fortsatte att leva i enlighet med Guds lagar och föreskrifter.

När människosläktet sjönk ner i synd och ofullkomlighet, började också äktenskapet som institution att förfalla. (Romarna 5:12) Eftersom människorna inte längre var fullkomliga, blev de mänskliga relationerna spända och besmittade av själviskhet, girighet och egennytta. Det var detta Jesus åsyftade när han talade om deras ”hårdhjärtenhet”, för vars skull den mosaiska lagen gav rum för skilsmässa. Men som Jesus påpekade för fariséerna: ”Från början har det inte varit på det sättet.” Under de ofullkomliga förhållanden som nu råder bör äkta makar göra sitt bästa för att lösa eventuella problem och svårigheter i stället för att använda dem som skäl eller ursäkter för att upplösa sitt äktenskap. Jesus påpekade emellertid att det finns ett undantag, nämligen otukt. Otrohet i äktenskapet kan utgöra en giltig skilsmässogrund.

Det är intressant att lägga märke till hur olika tolkningar av uttrycket ”utom på grund av otukt” har lagts fram för att ge stöd åt vissa uppfattningar angående skilsmässa. Katolska kyrkans ledare vägrar i allmänhet att godkänna denna klausul med motiveringen att den inte finns med i parallellskildringarna i Markus och Lukas. I McClintock och Strongs Cyclopedia sägs det emellertid: ”En överensstämmelse mellan dessa två avsnitt måste uppenbarligen sökas i den principen att ett förbehåll i ett fullständigare dokument måste tjäna som ett förtydligande till ett kortare, om detta kan ske utan våldförande på texten. Då nu skilsmässa av detta enda skäl var något allmänt erkänt, kan Markus och Lukas helt naturligt ha tagit detta för givet utan att uttryckligen nämna det.”

Somliga hävdar att eftersom Jesus använde ordet ”otukt” (grekiska: por·neí·a) och inte ”äktenskapsbrott” (grekiska: moi·kheí·a), måste han ha menat någon otillbörlig handling före äktenskapet som skulle göra äktenskapet ogiltigt. Detta är att onödigtvis begränsa innebörden i detta ord. Åtskilliga auktoriteter medger att por·neí·a betyder ”okyskhet, liderlighet, prostitution, otukt” och att det i Matteus 19:19 ”står för, eller inbegriper, äktenskapsbrott”. Andra hävdar att Jesus nämnde otukt bara som ett exempel bland många olika skilsmässogrunder. Detta är uppenbarligen att våldföra sig på texten.

Av det som här sagts framgår tydligt att bibeln inte lär att alla äktenskap skall bestå för all framtid eller att skilsmässa inte är tillåten av någon som helst orsak. Å andra sidan anger bibeln endast en giltig orsak till skilsmässa, nämligen ”på grund av otukt”.

”Äktenskapet må hållas i ära”

När nu bibeln medger en grundval för skilsmässa, innebär då det att detta är något som uppmuntras i Guds ord? Gör detta medgivande att äktenskapet förringas eller berövas sin värdighet? Eller är det kanske så att bibeln lägger en orimlig börda på dem som gifter sig genom att bara medge en enda grundval för skilsmässa?

Bibeln beskriver tvärtom äktenskapet som ett av de mest innerliga och intima förhållanden som två människor kan åtnjuta. ”Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött”, sägs det i Första Mosebokens skildring av det första äktenskapet. (1 Moseboken 2:24) Och äkta makar skall värna om detta att vara ”ett kött” som något mycket dyrbart. ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad”, lyder bibelns råd. — Hebréerna 13:4.

Det har ofta sagts, i olika sammanhang, att grundvalen för ett varaktigt och lyckligt äktenskap inte är romantisk kärlek, utan osjälviskhet. Detta är precis vad bibeln framhåller. Den förklarar: ”Männen [bör] älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt, alldeles som den Smorde också gör med församlingen. ... Å andra sidan bör hustrun ha djup respekt för sin man.” (Efesierna 5:28—33) Bibeln ger också följande öppenhjärtiga råd: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Hustrun har inte myndighet över sin egen kropp, utan det har hennes man; likaså har inte heller mannen myndighet över sin egen kropp, utan det har hans hustru. Beröva inte varandra detta.” — 1 Korintierna 7:3—5.

Om båda makarna är villiga att följa sådana visa råd, kommer deras äktenskap med all sannolikhet inte att urarta till den grad att någon av dem skulle ta sin tillflykt till utomäktenskapliga förbindelser och på så sätt fördärva sitt förhållande som ”ett kött”. Även om den ena av makarna inte godtar sådana bibliska principer, kan den troende parten lita på att Guds väg ändå är den bästa, och på så sätt kan många äktenskapliga problem lösas eller undvikas.

I stället för att rekommendera skilsmässa som ett sätt att göra slut på ett olyckligt äktenskap uppmuntrar bibeln de kristna att verkligen anstränga sig för att hålla ihop äktenskapet och göra det lyckligt. ”Av din ungdoms hustru må du hämta din glädje”, sägs det i ett bibliskt ordspråk. ”I hennes kärlek må du ständigt finna din lust.” — Ordspråksboken 5:18, 19.

Är skilsmässa lösningen?

Hur är det då om ens äktenskapspartner blir otrogen? Otrohet i äktenskapet ger sannerligen upphov åt stora problem. Den som begår äktenskapsbrott förorsakar stora sorger och lidanden för den oskyldige, som har skriftenlig rätt att skiljas från den skyldige och gifta om sig. Men måste det bli skilsmässa? Är det den enda utvägen?

Vi måste hålla i minnet att även om Jehova Gud har medgett ett giltigt skäl för skilsmässa, så sägs det också om honom i bibeln: ”Han har hatat skilsmässa.” (Malaki 2:16, NW) I stället för att dra den förhastade slutsatsen att skilsmässa är den enda lösningen kan man överväga möjligheten att visa barmhärtighet och förlåtelse. Varför?

En skilsmässa avlägsnar inte alltid sårade känslor och bitterhet, men barmhärtighet och förlåtelse gör det, i synnerhet när den skyldige uppriktigt ångrar det orätta. Om man visar kärlek vid en sådan kritisk tidpunkt, kan detta i själva verket stärka äktenskapet. Att betrakta saken från denna synvinkel kommer att hjälpa den oskyldiga parten att avgöra vad som är det bästa handlingssättet med tanke på Jesu ord: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” — Matteus 5:7; jämför Hosea 3:1—5.

Något som också bör tas med i beräkningen är de problem som kan uppstå i samband med barnen i en enföräldersfamilj. En annan sak man bör tänka på är att ensamheten kan kännas svår för en frånskild person. För kvinnor kompliceras problemet ytterligare av att de, i de flesta delar av världen i våra dagar, fortfarande är eftersatta i ekonomiskt avseende. Efter att ha varit hemmafru i ett antal år är det svårt för en ensam mor att komma tillbaka till arbetsmarknaden och konkurrera med andra.

Somliga kvinnor anser att de, medan de är gifta, bör förbereda sig på eventualiteten av en skilsmässa. De kanske går på olika kurser eller fortsätter med sitt förvärvsarbete för att bevara sitt ekonomiska oberoende. Om en person skall vidta sådana åtgärder eller inte är naturligtvis ett personligt ställningstagande. Men är det inte förståndigare att lägga ner tid och ansträngning på att bygga upp ett lyckligt och varaktigt äktenskap i stället för att lägga ner möda på att förbereda sig på en eventualitet? Genom att verkligen sträva efter att uppodla Guds andes frukter och bevara ett sunt andligt synsätt kommer en kristen kvinna troligen att bli älskad och uppskattad av sin man. Hon kan också lita på Guds löfte att han sörjer för deras behov som sätter Guds rike främst i sina liv. — Matteus 6:33; Ordspråksboken 31:28—30; Galaterna 5:22, 23.

Den slutgiltiga lösningen

Så länge vi lever i denna ofullkomliga tingens ordning, kan vi räkna med att det kommer att finnas äktenskapsproblem. Men genom att följa bibelns visa råd kan vi nedbringa dessa till ett minimum eller ta itu med dem på ett effektivt sätt. Dessutom kan män och kvinnor som är villiga att leva i enlighet med Jehovas normer när det gäller äktenskapet och andra områden i livet också glädja sig åt utsikten att få träda in i en ny ordning ”där rättfärdighet bor”. — 2 Petrus 3:13, 1917.

I denna nya ordning kommer mänskligheten att befrias från de nedbrytande verkningarna av synd och ofullkomlighet och alla dess sorgliga konsekvenser. Så länge äktenskapsanordningen består här på jorden, kommer det som var ”från början” att vara normgivande. Ja, vad Gud har fogat samman, det kommer ingen människa att skilja åt.

[Bild på sidan 5]

Vad sade Jesus om skilsmässa?

[Bild på sidan 7]

I den nya världen kommer det inte att uppstå några äktenskapsproblem som leder till skilsmässa