Aposteln Paulus skrev: ”De gifta ger jag föreskrifter, likväl inte jag, utan Herren, att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru.” — 1 Korinthierna 7:10, 11.

De här orden bekräftar att det bland ofullkomliga människor händer att en make eller maka beslutar sig för att lämna sin partner. Paulus sade till exempel att om någon går ifrån sin äktenskapspartner skall båda förbli ogifta. Varför det? Jo, för i Guds ögon fortsatte de två att vara bundna till varandra, även om den ena partnern hade gett sig i väg. Paulus kunde säga detta på grund av att Jesus hade angett normen för kristna äktenskap: ”Vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt [grekiska: porneia], och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” (Matteus 19:9) Ja, den enda grunden till skilsmässa som enligt Bibeln upplöser äktenskapet är ”otukt”, dvs. sexuell omoraliskhet. I det fall som Paulus talade om hade uppenbarligen ingen av parterna handlat omoraliskt. Så när mannen eller hustrun gick ifrån sin partner, upplöstes inte äktenskapet i Guds ögon.

Om hon även efter skilsmässan gör gällande att hon är villig att förlåta, är varken hon eller hennes man fri att gifta om sig med någon annan. Ifall hon, den oskyldiga parten vars erbjudande om förlåtelse avvisades, längre fram bestämmer sig för att förskjuta honom på grund av hans omoraliskhet, då blir båda parter fria att gifta om sig. Jesus visade att den oskyldiga äktenskapspartnern har rätt att fatta ett sådant beslut. — Matteus 5:32; 19:9; Lukas 16:18.