När Gud gav israeliterna den mosaiska lagen valde han att inte hålla fast vid den ursprungliga normen för äktenskapet, utan gav lagar för skilsmässa som skulle förebygga onödiga problem och förhindra att familjeanordningen i Israel upplöstes. Men vid Guds rätta tid återinfördes den ursprungliga normen. Jesus uttalade den princip som gäller i den kristna församlingen – att ”otukt” (grek.: porneia) är den enda giltiga grunden för skilsmässa. Han förklarade att det var med hänsyn till israeliternas hårdhjärtenhet som Gud inte upprätthöll den här normen i den mosaiska lagen. (Mt 19:3–9; Mk 10:1–11)

Under lagförbundet kunde en man skilja sig från sin hustru om han fann ”något anstötligt” hos henne. (5Mo 24:1) Detta innefattade naturligtvis inte äktenskapsbrott, eftersom det var belagt med dödsstraff. Bland de förseelser som kunde berättiga en skilsmässa var kanske stor respektlöshet mot mannen eller hans fars hus eller något som ledde till vanära för familjen. Den äkta mannen skulle ge sin hustru ett skilsmässointyg, något som innebar att han var tvungen att i samhällets ögon ha tillräcklig grund för att skilja sig från henne. Eftersom skilsmässointyget var en juridisk handling, är det troligt att mannen var tvungen att rådgöra med de äldste eller med myndigheterna i sin hemstad. Kvinnan kunde sedan gifta om sig, eftersom skilsmässointyget skyddade henne från eventuella framtida anklagelser om äktenskapsbrott. Om mannen hade förfört flickan före äktenskapet eller om han falskeligen hade anklagat sin hustru för att inte ha varit jungfru då äktenskapet ingicks, kunde han aldrig skilja sig från henne. (5Mo 22:13–19, 28, 29)

Om en frånskild kvinna gifte sig med en annan man och denne man senare skilde sig från henne eller dog, kunde hennes förste man inte gifta om sig med henne. Detta skulle förhindra att en man och hans tidigare hustru planerade att framtvinga en skilsmässa mellan henne och hennes andre man eller att döda honom, så att de kunde gifta om sig med varandra. (5Mo 24:1–4)

Jehova hatade skilsmässor som togs ut på orätta grunder, särskilt om en man handlade förrädiskt mot en hustru som var en trogen tillbedjare av Jehova för att kunna gifta sig med en hednisk kvinna som inte tillhörde hans utvalda förbundsfolk. (Mal 2:14–16; se SKILSMÄSSA.)