Delfinen som är vår granne

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I AUSTRALIEN

DEN älskar varma, grunda tropiska vatten — salta eller söta, grumliga eller klara, det spelar ingen roll. Dess utbredningsområde sträcker sig från Bengaliska viken i Indien över vattnen kring Ostindiska öarna till norra Australien.

Ändå är det få — särskilt bland australierna, som vid sin norra kust har den kanske största koncentrationen av irrawaddydelfiner — som någonsin sett eller ens hört talas om detta djur. Är det förvånande? Både ja och nej.

På 1800-talet såg zoologen John Anderson flockar av denna blågrå delfin, som har ett runt, näbblöst huvud, i Irrawaddyfloden i Myanmar (då Burma). Han gav den därför namnet irrawaddydelfin.

Varför man sällan ser den

Irrawaddydelfinen trivs i varma och fuktiga kustområden, flodmynningar och floder. Den förekommer ofta i gyttjiga vatten, som är omgivna av mangroveträd och djungel, med moskitsvärmar och till och med krokodiler på vissa håll — miljöer som inte är så lockande för människor.

Dessutom är det vanligtvis mörka vatten i de här områdena, så enda gången man kan se en delfin är när den för en kort stund kommer upp till ytan för att andas. Men också då håller den en låg profil. Bara en liten del av ryggen syns, och ryggfenan är liten i jämförelse med andra delfiners.

På andra platser är det dock lättare att få se irrawaddydelfinen. I de floder i Asien, till exempel Irrawaddyfloden i Myanmar, där den förekommer, kan fiskare och andra som färdas med båt långt inåt landet få se irrawaddydelfiner jaga och hoppa, ja till och med spruta vatten med munnen, likt fontäner.

I de australiska vattnen finner man irrawaddydelfiner längs öst- och västkusten samt runt kontinentens norra del. De brukar vanligtvis ses i grupper. Oftast är de färre än 6, men ibland kan de vara upp till 15 stycken. Till skillnad från sin asiatiska släkting har den australiska irrawaddydelfinen aldrig blivit känd för att härma fontäner.

Är det en delfin?

Irrawaddydelfinen lever nära land, och jämförd med sina livliga kusiner ute i de stora vattnen är den en långsam simmare. Men att studera den i dess miljö är ingen lätt uppgift för forskarna, framför allt därför att den lever i så ogästvänliga områden. Man har dock kunnat studera levande irrawaddydelfiner vid Jaya Ancol Oceanarium i Djakarta i Indonesien.

Eftersom man vet så lite om irrawaddydelfinen, har biologer, fram till helt nyligen, varit osäkra beträffande var på släktträdet den hör hemma — om den är en val eller en delfin. Uppenbart är att den har mycket gemensamt med delfiner. Till formen, inte till färgen (som varierar från ljust till mörkt blågrå), skulle den nästan kunna tas för en mindre variant av den arktiska vitvalen (belugan). Till och med dess ovanligt rörliga hals påminner om vitvalens. Vad är då irrawaddydelfinen — en tropisk motsvarighet till vitvalen eller en riktig delfin?

Ett sätt att ta reda på detta är att noggrant jämföra de båda djurens anatomi och genetiska särdrag. Bevisen pekar då på att irrawaddydelfinen tillhör delfinfamiljen.

Det lilla vi vet

Vid födseln är ungarna nästan en meter långa och väger cirka tolv kilo. Hanarna blir omkring 2,75 meter långa och honorna något mindre. De kan bli upp till 28 år.

Prov som tagits från magen på döda irrawaddydelfiner visar att deras kost består av bläckfisk, räkor och fisk — särskilt bottenlevande fisk. En del forskare tror att de asiatiska delfinernas egenhet att spruta vatten med munnen gör det lättare för dem att jaga fisk i grumliga vatten.

Liksom andra delfiner ger irrawaddydelfinen ifrån sig klickande ljud. Doktor Peter Arnold, vid Museum of Tropical Queensland, berättar för Vakna! att ”forskning som gjorts vid Jaya Ancol Oceanarium tyder på att irrawaddydelfinen, precis som andra delfiner, har ett inbyggt ekolodssystem — den sänder ut klickljud för att finna bytet”.

Har den någon framtid?

Forskarna vet inte alls hur många irrawaddydelfiner det finns i världen. Men oron växer för att dessa djur hotas av utrotning. I vissa delar av Sydostasien minskar de i antal, och på andra håll har de försvunnit helt.

Det här beror ofta på skogsavverkning som lett till miljöförstöring och att floderna slammar igen. I Australien är en stor del av de områden i vilka irrawaddydelfinen lever fortfarande relativt obebodda av människor. Men på den mer attraktiva östkusten har urbanisering och turism krävt sin tribut. En del irrawaddydelfiner drunknar när de fastnar i fisknät, och andra fastnar i hajnät som finns vid stränderna till skydd för dem som badar där. Utfiskning som leder till att irrawaddydelfinernas matförråd minskar är en annan orsak.

Men det allra största hotet är förmodligen den allt större mängden miljögifter som spolas ut i floder och flodmynningar. Till de farligaste hör syntetiska organiska föreningar, till exempel polyklorerade bifenyler (PCB), vilka är långlivade i miljön. PCB har använts i till exempel elektroniska komponenter, målarfärg och smörjmedel och vid ytbehandling av trä och metall.

Till det positiva hör det som den australiska naturskyddsorganisationen framhåller i skriften The Action Plan for Australian Cetaceans: ”En stor del av [irrawaddydelfinernas] utbredningsområde i Queensland ligger innanför gränsen för Great Barrier Reef Marine Park. Möjligheterna att hjälpa delfinerna i vattnen vid Queensland är därför goda.”

Ytterligare ett steg till bättre vård är enligt naturskyddsorganisationen att irrawaddydelfinen, tillsammans med knölvalen, sydkaparen och öresvinet, uppmärksammas i särskild grad när man informerar allmänheten. Det skulle vara bra både för irrawaddydelfinen — och för oss.

[Bildkälla på sidan 7]

Foto: Genom tillmötesgående från dr Tony Preen