Fria att predika

Trujillo mördas

År 1960 ökade den internationella kritiken och det inre motståndet mot Trujillos diktatur. Mitt i alla de här politiska oroligheterna besökte Milton Henschel från huvudkontoret landet, och i januari 1961 var han med vid en tre dagar lång sammankomst. Det var 957 närvarande vid det offentliga föredraget, och 27 blev döpta. Under det här besöket hjälpte broder Henschel bröderna att komma i gång med att omorganisera arbetet och att göra en distriktsindelning av landet.

Två kretstillsyningsmän, Enrique Glass och Julián López, fick i uppgift att besöka de olika församlingarna. Julián berättade: ”Min krets omfattade två församlingar i den östra delen av landet och alla församlingar i norr. Enriques krets täckte resten av den östra delen och hela den södra delen av landet.” De besöken gjorde att kontakten mellan församlingarna och organisationen återupprättades och bidrog till att bygga upp vännerna andligen.

År 1961 anlände Salvino och Helen Ferrari, som hade gått igenom Gileadskolans andra klass. Deras erfarenhet av missionärstjänsten på Kuba visade sig vara till stor nytta under den stora andliga skörden i Dominikanska republiken. Salvino blev så småningom medlem av avdelningskontorets kommitté och var det fram till sin död 1997. Helen har varit i heltidstjänsten i 79 år, de flesta av dessa år som missionär.

Strax efter det att Ferraris hade kommit till landet fick Trujillos terrorvälde ett våldsamt slut, när Trujillo sköts till döds i sin bil natten till den 30 maj 1961. Men hans död ledde inte till politisk stabilitet. Landet fortsatte att präglas av upplopp och politiska stridigheter i flera år.

Predikoarbetet går framåt

Under tiden kom fler missionärer. William Dingman från Gileadskolans första klass och hans fru, Estelle, och Thelma Critz och Flossie Coroneos blev förflyttade från avdelningskontoret i Puerto Rico till Dominikanska republiken endast två dagar efter mordet på Trujillo. ”Det var fortfarande oroligt i landet när vi kom dit”, berättade William, ”och det var ganska mycket militär verksamhet. Man fruktade en revolution, och soldater visiterade alla på vägen. Vi blev stoppade vid flera vägspärrar, och varje gång sökte de igenom vårt bagage. Allt togs ut ur våra resväskor, även de allra minsta sakerna.” Det var en utmaning att predika i ett så osäkert politiskt klimat.

William berättade vidare: ”Under Trujillos diktatur hade allmänheten fått höra att Jehovas vittnen var kommunister och det värsta slaget av människor. ... Men undan för undan lyckades vi bryta ner fördomarna.” Den här förnyade verksamheten ledde till att allt fler uppriktiga människor reagerade positivt på budskapet om Guds rike. Vid slutet av tjänsteåret 1961 fanns det 33 specialpionjärer i landet.