23, 24. a) Vad kan vi lära oss av berättelsen om Tabita? b) Vad vill vi fortsätta göra?

²³ Tänk på vad som hände en lärjunge som hette Tabita och som också kallades Dorkas. Hon bodde i Joppe, en stad som inte låg så långt från Lydda. Den här trogna systern använde sin tid och sina tillgångar på ett bra sätt. Det sägs att hon ”gjorde många goda gärningar och gav många gåvor till de fattiga”. Men plötsligt blev hon sjuk och dog.c Lärjungarna i Joppe sörjde henne djupt, särskilt de änkor som hon hade gjort så mycket för. När Petrus kom till huset där man gjorde i ordning hennes kropp för begravningen, utförde han ett underverk som ingen av apostlarna tidigare hade gjort. Han bad till Gud och uppväckte sedan Tabita! Kan du föreställa dig hur glada änkorna och de andra lärjungarna blev när Petrus kallade tillbaka dem till rummet och de fick se att Tabita levde? Det här måste verkligen ha styrkt dem inför de prövningar som väntade! Underverket blev naturligtvis ”känt i hela Joppe, och många började tro på Herren”. (Apg. 9:36–42)

²⁴ Den här varma berättelsen om Tabita lär oss två viktiga saker. 1) Livet är kort, så det är viktigt att vi skaffar oss ett gott rykte hos Gud medan vi har möjlighet till det. (Pred. 7:1) 2) Uppståndelsehoppet är säkert. Jehova hade sett hur omtänksam Tabita hade varit, och han belönade henne. Han kommer att minnas vårt hårda arbete och uppväcka oss om vi skulle mista livet före Harmageddon. (Hebr. 6:10) Låt oss därför fortsätta att vittna grundligt om Kristus, oavsett om vi nu upplever ”svåra tider” eller ”en fridfull period”. (2 Tim. 4:2)