⁶ Den andra liknelsen handlade om en kvinna. Jesus sade: ”Vilken kvinna, som har tio drakmer, tänder inte en lampa, om hon tappar bort en enda drakma, och sopar huset och söker omsorgsfullt, tills hon finner myntet? Och när hon har funnit det, kallar hon samman sina väninnor och grannkvinnor och säger: ’Gläd er med mig, för jag har funnit den drakma, som jag hade tappat bort.’ På samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.” (Lukas 15:8–10)

7. Vilka två lärdomar finner vi i liknelserna om det förlorade fåret och det borttappade myntet?

⁷ Vad kan vi lära av de här korta liknelserna? De visar oss 1) hur vi bör känna det i fråga om dem som har blivit svaga och 2) vad vi bör göra för att hjälpa dem. Låt oss begrunda de här punkterna.

Och kvinnan kände förlusten av sitt mynt som om hon inte hade några andra. I båda fallen förblev det som saknades dyrbart i ägarens sinne. Vad belyser detta?

9. Vad blir belyst genom den omsorg som visades av herden och kvinnan?

⁹ Lägg märke till Jesu slutsats i båda fallen: ”På samma sätt skall det vara mer glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne”, och ”på samma sätt, säger jag er, uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne”. Herdens och kvinnans omsorg återspeglar alltså i viss utsträckning Jehovas och hans himmelska skapelsers känslor. Alldeles som det som gått förlorat förblev dyrbart i herdens och kvinnans ögon, förblir de som har glidit bort och förlorat kontakten med Guds folk dyrbara i Jehovas ögon. (Jeremia 31:3) Sådana personer kan vara andligen svaga, men de är inte nödvändigtvis upproriska. Trots sitt försvagade tillstånd kan de fortfarande i viss utsträckning fylla Jehovas krav. (Psalm 119:176; Apostlagärningarna 15:29) Alldeles som i forna tider är Jehova därför inte snabb med att ”kasta bort dem från sitt ansikte”. (2 Kungaboken 13:23)

10, 11. a) Hur vill vi betrakta dem som glidit bort från församlingen? b) Hur kan vi enligt Jesu två liknelser ge uttryck åt vår omsorg om dem?

¹⁰ I likhet med Jehova och Jesus hyser vi också djup omsorg om dem som är svaga och inte kommer till den kristna församlingen. (Hesekiel 34:16; Lukas 19:10) Vi betraktar en andligt svag person som ett förlorat får – inte som ett hopplöst fall. Vi resonerar inte så här: ”Varför bekymra sig om en som är svag? Församlingen klarar sig bra utan honom.” I likhet med Jehova betraktar vi i stället dem som har glidit bort men som vill komma tillbaka som värdefulla.

¹¹ Men hur kan vi ge uttryck åt våra känslor av omsorg? Jesu två liknelser visar att vi kan göra det 1) genom att ta initiativet, 2) genom att vara milda och vänliga och 3) genom att vara ivriga och allvarliga. Låt oss se på dessa aspekter en i taget.