Gileaditer finner att ”det är lyckligare att ge”

SÖNDAGEN den 6 mars 1994 samlades Betelfamiljen vid Jehovas vittnens världshögkvarter och många gäster till en festlig sammankomst — avslutningen för den 96:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. I sina inledande ord sade ordföranden Karl F. Klein, som har tjänat i Jehovas vittnens styrande krets i närmare tjugo år, till de 46 eleverna: ”Jesus sade att det är lyckligare att ge än att få. Så kommer det att vara på ert missionärsdistrikt — ju mer ni ger, desto lyckligare kommer ni att bli.” — Apostlagärningarna 20:35.

Avskedsord med förmaningar

Därefter följde en serie tal till eleverna. Leon Weaver, medlem av kommittén för tjänsten på fältet, talade över temat ”Uthållighet ärar Jehova”. Vi ställs alla inför prövningar. (2 Korinthierna 6:3—5) ”När man utsätts för påfrestningar”, påpekade broder Weaver, ”är det så lätt att förlita sig på sig själv.” Men han påminde eleverna: ”Vad ni än kan råka ut för när det gäller prövningar som drabbar oss människor, så är Jehova intresserad av det. Han kommer aldrig att låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla.” — 1 Korinthierna 10:13.

”Uppskatta alltid ert distrikt” var titeln på nästa tal, vilket hölls av Lyman Swingle i den styrande kretsen. Israeliterna fick inte alltid välja var de skulle bo och vad de skulle göra. Varje stam fick sig tilldelad ett landområde, och leviterna anvisades särskilda uppgifter att sköta. På liknande sätt är det i våra dagar. Många som utför särskild heltidstjänst — till exempel missionärer och medlemmar av Betelfamiljen — bestämmer inte själva var de skall bo och vad de skall arbeta med. Anta att någon känner sig tveksam beträffande sitt distrikt. ”Om ni uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare, Jesus, och noga betraktar hans exempel, kommer ni inte att ge upp”, sade broder Swingle. — Hebréerna 12:2, 3.

Leonard Pearson, medlem av kommittén för Vakttornets lantgårdar, var näste talare. Han behandlade ämnet ”Fortsätt att ha rätt inriktning”. Han sade: ”Man kan ha den allra bästa kamera, det vackraste motiv, en perfekt bakgrund och ändå få en dålig bild — om skärpan inte är rätt inställd.” I likhet med ett vidvinkelobjektiv som ger större bildvinkel måste vår syn fånga in det världsvida predikoarbete som nu utförs. Vi bör aldrig förlora helhetsbilden ur sikte. ”De som inriktar sig på sig själva kommer att bli olyckliga på sitt distrikt”, sade broder Pearson. ”De som inriktar sig på Jehova och på det arbete han har gett dem att utföra kommer att ha framgång.”

”Så mycket att vara tacksamma för” var titeln på nästa tal, vilket hölls av John E. Barr, en annan medlem av den styrande kretsen. ”Förlora aldrig känslan av tacksamhet mot Jehova”, uppmanade broder Barr eleverna. ”Den är en av de viktigaste källorna till tillfredsställelse vilket distrikt ni än har.” Tacksamhet drev David att skriva: ”Mätlinorna, de har för mig fallit på ljuvliga platser. Ja, min egen besittning har visat sig behaglig för mig.” (Psalm 16:6) ”Att ni står nära Jehova i det dagliga livet är en sådan dyrbar besittning”, sade broder Barr. ”Jehova kommer aldrig att ta det förhållandet ifrån er så länge ni betraktar det som något mycket behagligt, något som ni är tacksamma för.”

En av Gileadskolans instruktörer, Jack Redford, var näste talare. Hans tema var ”Hur kommer ni att använda tungan?” Tänk så mycket förstörelse tanklöst tal kan åstadkomma! (Ordspråken 18:21) Hur kan man få tungan under kontroll? ”Ni måste först öva sinnet”, svarade broder Redford, ”eftersom tungan återspeglar sinnet och hjärtat.” (Matteus 12:34—37) Jesus gav oss ett utmärkt föredöme; han använde tungan till att förhärliga Jehovas namn. ”I våra dagar råder det en hunger efter att höra Jehovas ord”, sade broder Redford till klassen. ”Ni känner Jehovas ord. Ni har ’deras tunga som har blivit lärda’. Låt därför alltid tungan styras av ett sinne och ett hjärta som är helt hängivna Jehova.” — Jesaja 50:4.

Bönens vikt och betydelse framhölls i talet ”Vandrar du såsom i Jehovas närvaro?” Ulysses Glass, skolans rektor, framhöll: ”Om en far arbetade hårt för att försörja sin familj, men aldrig talade med familjemedlemmarna eller visade dem någon ömhet, skulle de mycket väl kunna dra slutsatsen att han betraktade sin uppgift som en obehaglig plikt och inte drevs av kärlek. Så är det också med oss. Vi kanske är mycket upptagna i tjänsten för Gud. Men om vi inte ber, då är vi hängivna ett arbete snarare än en kärleksfull himmelsk Fader.”

Theodore Jaracz, medlem av den styrande kretsen, talade över temat ”Varför stora skaror förenar sig med Guds folk”. Varje år strömmar hundratusentals människor till Jehovas organisation. (Sakarja 8:23) Vad är det som visar att Jehovas vittnen är Guds folk? För det första godtar de hela Bibeln som Guds ord. (2 Timoteus 3:16) För det andra är de politiskt neutrala. (Johannes 17:16) För det tredje bär de vittnesbörd om Guds namn. (Johannes 17:26) För det fjärde visar de självuppoffrande kärlek. (Johannes 13:35; 15:13) Med dessa kriterier kan vi modigt vitt och brett förkunna hans dygder som har kallat oss ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. — 1 Petrus 2:9.

Efter dessa upplivande tal fick alla 46 eleverna sina diplom. De har förordnats att tjäna i 16 länder runt om på jorden.

Ett omväxlande eftermiddagsprogram

På eftermiddagen ledde Donald Krebs i Betelkommittén ett förkortat studium av Vakttornet. Sedan genomförde eleverna ett program med titeln ”Visheten fortsätter att ropa högt till och med på gatan”. (Ordspråken 1:20) De visade i några scener givande erfarenheter som de hade haft när de förkunnade på gator och i affärer. Jehova välsignar verkligen dem som samlar mod och predikar informellt. ”Jag tänker gärna på oss som skäror i händerna på änglar som inbärgar skörden”, sade en av eleverna. ”Ju skarpare våra förmågor är, desto mer arbete kan änglarna använda oss till att utföra.” (Jämför Uppenbarelseboken 14:6.) I elevernas program ingick också en bildvisning som tog med åskådarna på en lärorik tur till Bolivia, Malta och Taiwan — tre av de länder som eleverna i den här klassen har sänts till.

Därefter intervjuades Wallace och Jane Liverance som varit missionärer i 17 år. I oktober 1993 inbjöds de att tjäna vid Watchtower Farms, där broder Liverance nu är en av Gileadskolans instruktörer.

Sedan följde ett framförande i fyra scener med titeln ”Ge dem som är förtjänta ära på deras ålderdom”. När människor blir gamla kan fruktan för att inte kunna vara till nytta och för att bli lämnade ensamma tära på deras självförtroende. (Psalm 71:9) Det här gripande framförandet visade hur alla i församlingen kan stödja sådana trogna äldre bröder och systrar.

Efter en avslutande sång och bön kände sig alla vederkvickta, alla de 6.220 som var närvarande i sammankomsthallen i Jersey City och i hallar som stod i förbindelse med den. Vi vill i våra böner tänka på dessa gileaditer på deras nya distrikt. Må de fortsätta att få uppleva den större lycka som kommer av att ge.

[Ruta på sidan 26]

Klasstatistik

Antal representerade länder: 9

Antal länder eleverna förordnades till: 16

Antal elever: 46

Genomsnittsålder: 33,85

Genomsnittligt antal år i sanningen: 16,6

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 12,2

[Ruta på sidan 27]

Uppmärksamheten riktas på Malta

KRISTENHETEN tystade ner Bibelns sanning på Malta under många år. De senaste Gileadmissionärerna som skickades dit, Frederick Smedley och Peter Bridle, utexaminerades från åttonde klassen år 1947. Men de arresterades och utvisades från Malta kort efter sin ankomst. I 1948 Yearbook of Jehovah’s Witnesses rapporteras det: ”Dessa två missionärer har använt lika mycket tid i domstolarna och hos landets myndighetspersoner som i förkunnartjänsten uteslutande på grund av den romersk-katolska hierarkins motstånd. Prästerna säger att Malta tillhör katolikerna och att alla andra måste ge sig av.” Nu, omkring 45 år senare, har fyra missionärer från Gileadskolans 96:e klass förordnats att tjäna på Malta.

[Bild på sidan 26]

Den 96:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

I förteckningen nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.

1) P. Ehlers; M. Giese; S. Sellman; J. Zusperregui; S. Rowe; K. Jackson; T. Scott; 2) T. Liehr; I. Garcia; J. Garcia; A. Fernández; L. Davidson; P. Liidemann; L. Gibson; C. Juárez; 3) C. Fouts; G. Pastrana; D. Claeson; L. Fernández; M. Walls; M. Dressen; F. Pastrana; J. Burks; 4) D. Burks; S. Scott; M. Jackson; H. Mauray; L. Juárez; A. Zusperregui; C. Brorsson; C. Rowe; 5) K. Sellman; P. Liidemann; C. Davidson; S. Mauray; D. Walls; D. Dressen; G. Schaafsma; S. Liehr; 6) T. Claeson; T. Gibson; C. Giese; D. Ehlers; R. Fouts; S. Schaafsma; L. Brorsson.