Senare uttydde Daniel Nebukadnessars dröm om det kolossala trädet, som höggs ner och sedan tilläts skjuta skott igen, och förklarade att trädet (i profetians första uppfyllelse) representerade den store babyloniske monarken själv. (Dan 4:20–22) Nebukadnessar skulle förlora förståndet och vara vansinnig i sju år. Sedan skulle han få tillbaka sitt förstånd och sitt kungarike. Nebukadnessar intygade senare själv att den av Gud inspirerade drömmen hade gått i uppfyllelse, och han lät kungöra händelsen i hela riket. (Dan 4:1, 2)

Nebukadnessars drömmar. Nebukadnessar hade i sitt andra år (troligen räknat från Jerusalems ödeläggelse 607 f.v.t.) en dröm som oroade honom. När ingen av de visa männen kunde uppenbara drömmen, kom Daniel inför kungen och kunde – genom en uppenbarelse från Gud – inte bara tala om vad kungen hade drömt, utan också meddela uttydningen, och han räddade därigenom sig själv och de andra visa männen från att bli avrättade. I sin tacksamhet för detta gjorde Nebukadnessar Daniel till ”härskare över hela provinsen Babylon och till överste prefekt över alla de visa”. (Dan 2:48) Daniels tre kamrater fick höga ställningar utanför hovet, medan Daniel fortsatte att tjäna vid kungens hov.