Narkotika? ”Som att ta Satan i hand!”
Hur påverkas människokroppen när man missbrukar narkotika? Tänk på Charles. Han var 15 år när han genom sin äldre syster för första gången kom i kontakt med narkotika. De följande 15 åren använde han marijuana, kokain och heroin i olika kombinationer. Han satt inne på flera olika anstalter för småstölder och väpnat rån. Hans narkotikamissbruk ledde till att han fick aids. Han blev chockad när han fick veta att han bar på aidsviruset och stod hjälplös när han såg sin långa, kraftiga, muskulösa kropp tyna av till blott och bart en skugga av sitt tidigare jag. Läs hans tragiska berättelse och fråga sedan dig själv: Är det värt det?
”NÄR man tar narkotika för att bli hög, förstör man sin underbara kropp och går miste om så mycket, till exempel att leka med sin dotter. Man kan inte kasta boll med henne, man kan inte springa med henne. Jag såg aldrig min ende son lämna babystadiet och växa upp, börja gå och allt det där. Jag kan inte gå ut och dansa med min hustru, för jag kan inte dansa längre. Jag kan knappt idrotta alls längre, inte bara därför att känseln är borta, utan också för att jag rör mig i ultrarapid som en robot.
Händerna fungerar inte längre som förut. Jag kan inte raka mig, ansa mustaschen eller klippa håret som jag brukade göra. Inte heller kan jag klä mig själv som förut, inte ens knäppa skjortan. Jag klarar mig inte ensam på toaletten längre. Tidvis kan jag inte ens få bort ett ögonhår ur ögat, eftersom fingrarna inte lyder mig. Jag kan inte laga mat själv längre. På grund av viruset som jag fått till följd av narkotikan har jag förlorat arbetet som platt- och mattläggare.
Alla måste vänta på mig. Jag är som en baby. Hjärnan fungerar inte som förut. Jag glömmer. Jag måste till exempel tänka efter för att komma ihåg vad min hemhjälp heter. Även om min hustru upprepar saker och ting om och om igen, så glömmer jag dem, och problemet är att det bara blir värre och värre.
Varenda sekund på dygnet gör det ont överallt. Smärtan kan få den starkaste att gråta. Värktabletterna som man får äter upp en inifrån. Man får magsår, så man kan inte äta värktabletter hela tiden. Man blöder och hostar upp blod från magsåret. Om jag skär mig, måste jag vara rädd för infektioner. Eftersom huden är så ömtålig, kan jag inte längre brottas och leka med min son.
Jag trodde att jag hade klarat det, att jag hade kommit undan efter att ha hållit på med narkotika i 15 år — nu har jag aids och kan dö när som helst.
Så om någon tänker byta ut Jehova mot det här, tala då om för honom att narkotika, ja, det är som att ta Satan i hand, för det är hans redskap!”
Sedan Charles lärt känna sanningen i Guds ord bröt han sina narkotikavanor och blev döpt som ett Jehovas vittne. På sjukhuset predikade han oupphörligt för läkare, sjuksköterskor och medpatienter. Men den 27 januari 1990, tre och ett halvt år efter sitt dop, dog Charles, vid 37 års ålder.