Går det att vinna kampen mot drogerna?

ATT försöka vinna kampen mot drogerna är ett berömvärt mål, men det är ingen lätt uppgift. Två starka krafter håller i gång den illegala drogmarknaden — tillgången och efterfrågan. Under nästan hundra år har regeringar och polis försökt minska tillgången. De har haft en enkel princip: Inga droger, inga drogmissbrukare.

Tar itu med tillgången

I enlighet med detta har narkotikapolisen lagt beslag på stora sändningar narkotika, och genom internationellt samarbete har man kunnat gripa mäktiga narkotikahajar. Men den bistra verkligheten är att ett effektivt polisarbete kan tvinga somliga narkotikahajar att flytta någon annanstans, söka andra marknader eller bli mer påhittiga, men det stoppar dem inte. ”Vi kommer aldrig att kunna hålla jämna steg med knarklangarna, så länge de har obegränsade resurser och vi får kämpa för att få tillräckligt med medel”, erkänner en expert på narkotikafrågor.

Joe de la Rosa, från Gibraltar, är polis och arbetar med brottsförebyggande åtgärder. Han berättar för Vakna! om svårigheterna med att bekämpa droghandeln mellan Afrika och Iberiska halvön. ”År 1997 beslagtog vi nästan 400 kilo cannabis”, berättar han. ”Det mesta av det beslagtogs faktiskt inte hos knarklangare, utan det hittades när det flöt omkring på havet eller hade spolats upp på stranden. Det ger en liten aning om vilka stora mängder droger som korsar Gibraltar sund varje år. De beslag vi gör är bara toppen av ett isberg. De som far från Afrika till Spanien har motorbåtar som är mycket snabbare än tullens båtar. Och om de märker att de riskerar att bli gripna, kastar de bara knarket över bord, och då har vi inga bevis mot dem.”

Polisen ställs inför liknande problem i andra delar av världen. Knarket smugglas av folk som ser ut som helt vanliga turister, och även i små flygplan och i containerfartyg, ja, till och med i ubåtar. Det smugglas över hav och över gränser som är lätta att passera. Enligt en FN-rapport måste ”minst 75 procent av de internationella knarksändningarna stoppas för att knarkhandelns lönsamhet kraftigt skall minskas”. För närvarande är siffran för hur mycket man stoppar förmodligen inte högre än 30 procent vad gäller kokain — och betydligt mindre vad gäller andra droger.

Varför angriper regeringarna då inte problemet där det har sin upprinnelse och förstör alla cannabisskördar, all opiumvallmo och alla kokabuskar? FN har nyligen rekommenderat en sådan åtgärd, men det är ingen lätt uppgift. Cannabis kan odlas i nästan varje trädgård. Ett viktigt område i Anderna för kokaodling ligger i en region som beskrivs som ”utanför statens kontroll”. Det råder liknande förhållanden i avsides belägna områden i Afghanistan och Burma, som är stora leverantörer av opium och heroin.

Något som försvårar situationen ytterligare är att knarklangarna lätt kan byta till ”designer drugs”, på vilka det finns en ständigt växande efterfrågan. Och dessa syntetiska droger kan framställas i hemliga laboratorier nästan överallt i världen.

Skulle en effektivare polisbevakning och hårdare fängelsestraff kunna minska droghandeln? Det finns helt enkelt för många knarkhandlare, för många missbrukare och för få poliser för att det skall vara praktiskt genomförbart. I USA, till exempel, sitter närmare två miljoner personer bakom lås och bom — många av dem på grund av narkotikabrott. Men hotet om fängelsestraff har inte hindrat människor från att använda droger. I många u-länder där försäljningen av knark har ökat dramatiskt står polisen, ofta underbemannad och med dåliga löner, hjälplös i kampen mot drogerna.

Kan efterfrågan på droger minskas?

Försöken att få kontroll över tillgången på droger har visat sig fruktlösa, men hur är det när det gäller att minska efterfrågan? ”Kriget mot drogerna måste utkämpas med både hjärta och sinne och är inte bara en angelägenhet för polisen och domstolar och fängelser”, skriver tidskriften Time.

Joe de la Rosa, som citerades tidigare, tror också att upplysning är det enda sättet att bekämpa illegala droger. ”Drogmissbruk är ett socialt problem skapat av samhället, så vi måste förändra samhället eller åtminstone människors tänkesätt”, säger han. ”Vi försöker upplysa skolelever, föräldrar och lärare, så att alla blir medvetna om att faran finns där, att det finns droger tillgängliga och att också deras barn skulle kunna falla offer för drogmissbruk.”

En global lösning som fungerar

Det finns ett fåtal narkotikahajar som har visat mod och övergett droghandeln. Och olika former av rehabilitering har hjälpt tusentals missbrukare att övervinna sitt beroende. Men, som World Drug Report visar, ”för dem som under lång tid har missbrukat ’tunga’ droger är varaktig avhållsamhet undantag snarare än regel”. För varje missbrukare som blir rehabiliterad är det, sorgligt nog, många nya offer som blir snärjda. Tillgången och efterfrågan fortsätter att växa.

Om kampen mot droger skall kunna vinnas, måste det till en global lösning, eftersom problemet är av global natur. Angående detta skriver FN:s narkotikakommission: ”Samtidigt som drogmissbruket, droghandeln och den brottslighet som har samband med drogproblemet i de flesta länder uppfattades som ett av de största hoten mot säkerheten, var allmänheten mindre medveten om att illegala droger var ett globalt problem som inte längre kunde lösas enbart på det nationella planet.”