Många år tidigare hade Jehova i sin profetia genom Jesaja uppmanat Babylon att stiga ner från tronen: ”Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru, dotter Babylon. Sätt dig på jorden där det inte finns någon tron, du kaldéernas dotter.” (Jes 47:1) År 539 f.v.t. blev Babylon förnedrat på detta sätt, då staden intogs av mederna och perserna.

Att kasta stoft eller damm upp i luften eller på någon annan var ett sätt att uttrycka starkt misshag. I några delar av Asien är det vanligt att kasta stoft på en brottsling som ett uttryck för att man kräver att rättvisa skall skipas. En skara människor i Jerusalem som med orätt hade blivit uppretade över något som Paulus hade sagt visade sin fientliga hållning mot honom genom att de ”kastade damm upp i luften”. Med sina ord och denna känsloladdade demonstration uttryckte de tydligt för militärbefälhavaren sitt ogillande av Paulus. (Apg 22:22–24) På liknande sätt demonstrerade Simei sitt missnöje med David som kung när han ”gick jämsides med honom längs bergssidan och nedkallade ont över honom; och hela tiden kastade han stenar och jord mot honom”. (2Sa 16:5–13)