Den levande planeten

PÅ PLANETEN jorden finns det en mängd organismer i stor variation, kanske många miljoner arter. De finns i jorden, luften och vattnet, och många av dem är alltför små för att kunna uppfattas med blotta ögat. Man har till exempel funnit att det i ett enda gram jord finns 10 000 arter bakterier, för att inte tala om den sammanlagda mängden mikrober! En del arter har man hittat ända ner till tre kilometer under markytan.

Luften är också full av liv – och då menar vi inte bara fåglar, fladdermöss och insekter. Beroende på årstiden är den också full av pollen och andra sporer samt frön och, i vissa områden, tusentals olika slag av mikrober. ”Detta gör att mångfalden mikrober i luften kan jämställas med mångfalden i jorden”, heter det i tidskriften Scientific American.

Världshaven är fortfarande till stor del ett mysterium på grund av att det krävs så dyrbar teknisk utrustning för att utforska dem. Till och med korallreven, som är relativt lättillgängliga och väl utforskade, kan hysa miljontals ännu okända arter.

Men vi vet att planeten jorden har så mycket liv att det faktiskt påverkar jordens kemiska sammansättning, i synnerhet dess biosfär – den del av jorden där det finns liv. I världshaven, till exempel, bidrar det kalciumkarbonat som finns i snäckor och koraller till att stabilisera kemin i vattnet, ”ungefär som ett syraneutraliserande medel gör i magen”, heter det i en rapport från U.S. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA). Växter och fytoplankton – encelliga alger som finns nära vattenytan i sjöar och hav – bidrar till att reglera koldioxid- och syrehalterna i vattnet och luften. Och i jorden bryter bakterier och svampar ner ämnen till oorganiska näringsämnen som växter kan ta upp. Ja, jorden har med rätta kallats den levande planeten.

Men livet på jorden skulle inte kunna existera om det inte var för den exakta avpassningen på ett antal områden. En del av detta förstod man inte till fullo förrän på 1900-talet. Den exakta avpassningen berör sådant som:

1. Planeten jordens placering i Vintergatan och i solsystemet samt även dess omloppsbana, lutning, rotationshastighet och måne

2. Jordens magnetfält och dess atmosfär som tjänar som två sköldar

3. Jordens överflöd av vatten

4. De naturliga kretslopp som förnyar och renar biosfären

När du läser om detta i de följande artiklarna, fråga då dig själv: ”Är jorden en produkt av slump eller intelligent formgivning? Om jorden är formgiven, vad var då Skaparens avsikt med den?” Den sista artikeln i den här serien behandlar den frågan.

[Ruta på sidan 3]

”VI KAN INTE TILLÅTA EN GUDOMLIG FOT I DÖRREN”

Trots allt som vittnar om att naturen är alltför välordnad för att ha kommit till genom en förnuftslös slump vägrar många vetenskapsmän att tro på en Skapare. Det är inte så att vetenskapen på något sätt tvingar ateister att ”acceptera en materiell förklaring” till världen, säger evolutionisten Richard C. Lewontin. Han säger att de i stället tvingas av att de ”sedan tidigare har en förpliktelse ... mot materialismen”,a att de är beslutna att skapa ”en uppsättning begrepp som producerar materiella förklaringar”. Han säger vidare, och talar då för vetenskapsmän i allmänhet, att ”materialismen är en absolut sanning, eftersom vi inte kan tillåta en gudomlig fot i dörren”.

Är det förståndigt att vara så dogmatisk, i synnerhet om allt tyder på att det finns en Skapare? Vad tycker du? (Romarna 1:20)

Jordens perfekta läge

OM VI ska beskriva var vi bor, lämnar vi ofta en adress med sådana uppgifter som land, stad och gata. Om vi på ett liknande sätt skulle beskriva jordens läge som en adress, så blir vår galax, Vintergatan, ”landet”, solsystemet, dvs. solen och dess planeter, blir ”staden”, och omloppsbanan inom solsystemet blir ”gatan”. Tack vare framsteg inom astronomi och fysik har vetenskapsmän fått djup inblick i varför detta läge i universum är så fördelaktigt för vår lilla planet.

Till att börja med är vår ”stad”, vårt solsystem, belägen i en del av Vintergatan som många vetenskapsmän kallar den galaktiska beboeliga zonen. Den zonen ligger omkring 28 000 ljusår från galaxens centrum och har den rätta koncentrationen av de grundämnen som behövs för att uppehålla liv. Längre ut i galaxen finns det inte tillräckligt av dessa ämnen, och längre in är det alltför farligt, bland annat på grund av all strålning som kan vara dödlig. ”Vi bor i det bästa tänkbara området”, heter det i tidskriften Scientific American.

Den bästa ”gatan”

Jordens ”gata”, omloppsbanan, i vår ”stad”, vårt solsystem, är minst lika bra. Den här omloppsbanan ligger omkring 150 miljoner kilometer från solen i det som vetenskapsmän kallar den cirkumstellära beboeliga zonen, där det varken är för kallt eller för varmt för liv. Dessutom är jordens omloppsbana nästan cirkelrund och håller oss på ungefär samma avstånd från solen året runt.

Och solen är den perfekta ”kraftstationen”. Den är stabil, har idealisk storlek och sänder ut precis rätt mängd energi. Den har med rätta kallats ”en mycket speciell stjärna”.

Den perfekta grannen

Om man skulle välja en ”närmaste granne” till jorden, skulle man inte kunna hitta någon bättre än månen. Den har en diameter som är strax över en fjärdedel av jordens. I jämförelse med andra månar i vårt solsystem är vår måne därför ovanligt stor i förhållande till den planet som den kretsar kring. Men detta är inte någon tillfällighet.

Månen är det främsta upphovet till tidvattnet, som spelar en viktig roll i jordens ekologi. Månen bidrar också till att stabilisera jordens rotationsaxel. Utan sin ”skräddarsydda” måne skulle vår planet vackla som en leksakssnurra och kanske till och med kantra! Det skulle få katastrofala följder för bland annat klimatet och tidvattnet.

Jordens perfekta lutning och rotation

Jordaxelns lutning på 23,5 grader ger upphov till årstidsväxlingarna, reglerar temperaturen och ger oss många olika klimatzoner. ”Lutningen på jordaxeln verkar vara ’precis lagom’”, heter det i boken Rare Earth—Why Complex Life Is Uncommon in the Universe.

På grund av jordens rotationshastighet är längden på dygnet också precis lagom. Om rotationsperioden var avsevärt längre, skulle den sida av jorden som är närmast solen vara alltför varm, medan den andra skulle vara alltför kall. Om dygnen däremot var kortare, kanske bara några timmar långa, skulle jordens snabba rotation skapa ständiga stormbyar och få andra skadliga verkningar.

Ja, allt i samband med vår planet – till exempel dess ”adress”, dess rotationshastighet och dess närmaste granne, månen – tyder på en genomtänkt formgivning av en vis Skapare.a Fysikern och evolutionisten Paul Davies säger: ”Till och med vetenskapsmän som är ateister blir lyriska av det stora, det majestätiska, det harmoniska, det sköna och det geniala i universum.”

Skulle en sådan genialitet vara en produkt av en slump, eller återspeglar den en avsiktlig formgivning? Begrunda den frågan när du läser följande korta artikel, som behandlar två fantastiska sköldar som skyddar livet på jorden från hot från rymden.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 5]

FÄRDAS DU SNABBARE ÄN EN GEVÄRSKULA?

När du har läst igenom den här rutan har du färdats tusentals kilometer utan att ens märka det! Tänk på följande:

Jordens omkrets är 40 000 kilometer, och jorden roterar kring sin axel en gång per dygn. Om man befinner sig vid eller nära ekvatorn färdas man således med en hastighet av ungefär 1 600 kilometer i timmen. (Vid polerna roterar man givetvis bara på stället.)

Dessutom kretsar jorden i en bana runt solen med en hastighet av 30 kilometer i sekunden, medan hela solsystemet färdas runt Vintergatans centrum med den svindlande hastigheten 249 kilometer i sekunden. Som jämförelse kan nämnas att utgångshastigheten för en gevärskula är mindre än en kilometer i sekunden.

[Bildkälla på sidan 4]

Vintergatan: NASA/JPL/Caltech

[Bildkälla på sidan 5]

Jorden: Enligt NASA/Visible Earth imagery

Jordens dynamiska sköldar

RYMDEN är en farlig plats, fylld med dödlig strålning och meteoroider. Men vår blå planet verkar färdas genom denna ”skjutbana” i galaxen relativt oskadd. Hur kommer det sig? Jo, därför att jorden har en fantastisk rustning – ett kraftfullt magnetfält och en specialdesignad atmosfär.

Jordens magnetfält kommer från planetens djupa inre och sträcker sig långt ut i rymden, där det bildar en osynlig sköld som kallas magnetosfär (se bilden till höger). Den här skölden skyddar oss från den fulla verkan av den kosmiska strålningen och från de faror som kommer från solen. I de senare ingår solvinden, som är en ständig ström av energirika partiklar, soleruptioner, som på några minuter frigör lika mycket energi som miljarder vätebomber, samt koronamassutkastningar (CME), som slungar ut miljarder ton plasma från solens korona. Både soleruptioner och koronamassutkastningar ger upphov till intensiva norrsken och sydsken (nedre bilden till höger), färgrika ljusskådespel som är synliga i den övre atmosfären nära jordens magnetiska poler.

Jordens atmosfär ger ytterligare skydd. Ett yttre lager av atmosfären, stratosfären, innehåller en form av syre, ozon, som absorberar upp till 99 procent av den inkommande ultravioletta (UV) strålningen. Ozonlagret bidrar således till att skydda många livsformer, bland annat människor och plankton, från farlig strålning. Det är intressant att mängden ozon i stratosfären varierar och står i direkt proportion till intensiteten i UV-strålningen, vilket gör ozonlagret till en dynamisk och effektiv sköld.

Atmosfären skyddar oss också från att dagligen bombarderas av miljontals meteoroider, som varierar i storlek från mycket små partiklar till stora block. Lyckligtvis brinner det stora flertalet av dessa upp i atmosfären och ger då upphov till ljusfenomen som kallas meteorer.

Jordens sköldar stänger inte ute strålning som är nödvändig för liv, till exempel värme och synligt ljus. Atmosfären bidrar också till att sprida värmen runt jorden, och på natten fungerar atmosfären som en filt som minskar värmeutstrålningen.

Jordens atmosfär och magnetfält är verkligen under av formgivning som man ännu inte till fullo förstår. Samma sak kan sägas om ett annat fenomen på jorden – överflödet av vatten i flytande form.

En vätska nödvändig för liv

VATTEN är en gåta. Det är både enkelt och komplicerat. Varje molekyl består av bara tre atomer – två väteatomer och en syreatom. Men vetenskapsmän förstår ändå inte helt och fullt hur vattenmolekylen fungerar. Vad vi alla däremot vet är att vatten är nödvändigt för liv. Det utgör faktiskt omkring 80 procent av vikten hos allt levande. Låt oss se på endast fem egenskaper hos detta fantastiska ämne.

1. Vatten kan lagra en stor mängd värme utan att temperaturen höjs nämnvärt, vilket bidrar till att reglera klimatet.

2. Vatten expanderar när det fryser, och detta gör att is flyter och bildar ett isolerande skikt. Om vatten i likhet med andra ämnen skulle bli mer kompakt när det stelnar, skulle sjöarna, floderna och haven bli bottenfrusna och begrava allt i is.

3. Vatten släpper igenom ljus, vilket gör att organismer som är beroende av ljus kan leva på ansenliga djup.

4. Krafterna mellan vattenmolekylerna i ett ytskikt ger upphov till ytspänning, vilket gör att vatten har ett elastiskt ”skinn”. Ytspänningen gör att insekter kan springa omkring på en damm, får vatten att bilda droppar och bidrar till kapillärkraften, som i sin tur hjälper vattnet att komma upp i de allra högsta träden.

5. Vatten är det allra bästa kända lösningsmedlet. Det kan innehålla syre, koldioxid, salter, mineraler och många andra viktiga ämnen i löst form.

Nödvändigt för jordens ”luftkonditionering”

Eftersom världshaven täcker omkring 70 procent av jorden, har de en viktig funktion när det gäller att reglera klimatet. Ja, världshaven och atmosfären samverkar i fråga om att ständigt utväxla värme, vatten, gaser och kraft i form av vindar och vågor. De samverkar också i fråga om att föra solvärme bort från tropikerna och mot polerna och reglerar på så sätt temperaturen på jorden. För att överleva är de flesta organismer faktiskt beroende av att temperaturen håller sig på nivåer där vattnet fortfarande är flytande. ”Det verkar som om jorden har de absolut rätta förhållandena”, heter det i boken Rare Earth—Why Complex Life Is Uncommon in the Universe.

Jorden är naturligtvis inte en orsak, utan en verkan. Men vad var orsaken – en slump eller en vis och kärleksfull Skapare? Enligt Bibeln var det en Skapare. (Apostlagärningarna 14:15–17) I följande artikel ska vi se hur det Bibeln säger stöds av ytterligare vittnesbörd – de fantastiska kretslopp som håller vår jord ren och frisk.

Kretslopp för liv

OM TILLGÅNGEN på frisk luft och friskt vatten i en stad blev avskuren samtidigt som avloppssystemet inte fungerade skulle det snart leda till sjukdom och död. Men vår planet är ett slutet system – ren luft och rent vatten skickas inte in från rymden, och inte heller skickas avfall ut i den. Hur förblir då jordens biosfär hälsosam och beboelig? Svaret: Genom naturens kretslopp, till exempel vattnets, kolets, syrets och kvävets kretslopp, som här förklaras och visas på ett förenklat sätt.

Vattnets kretslopp omfattar tre stadier. 1. Solenergin lyfter upp vatten i atmosfären genom avdunstning. 2. Detta renade vatten kondenseras och bildar moln. 3. Molnen i sin tur bildar regn, hagel eller snö, som faller till marken och därigenom sluter kretsloppet. Hur mycket vatten återvinns årligen på det här sättet? Enligt beräkningar tillräckligt mycket för att täcka hela jordens yta, om den plattades ut, med 1 meter vatten.

2

← ◯

↓ 3 ↑

↓ 1 ↑

↓ ↑

→ →

→

Kolets och syrets kretslopp omfattar två nyckelprocesser – fotosyntes och respiration (andning).a Fotosyntesen använder solljus, koldioxid och vatten för att framställa kolhydrater och syre. Andningen, som sker hos djur och människor, förenar kolhydrater och syre för att framställa energi, koldioxid och vatten. Det som det ena kretsloppet producerar är således det som det andra förbrukar, och allt detta sker rent, effektivt och tyst.

Syre

←

← ←

↓ ↑

↓ ↑

↓ ↑

→ →

→

Koldioxid

Kvävets kretslopp är viktigt för framställningen av aminosyror, proteiner och andra organiska molekyler. A. Kretsloppet börjar när blixtar och bakterier omvandlar kvävet i luften till kväveföreningar som växterna kan ta upp. B. Växterna i sin tur införlivar dessa föreningar i organiska molekyler. Djur som äter dessa växter får på så sätt också i sig kväve. C. När växter och djur dör bryter ett annat slags bakterier ner kväveföreningarna och för tillbaka kvävet till jorden och atmosfären.

← ← ← ← ← ← ← ← ← ←

↓ ↑

↓ Jordens atmosfär betår ↑

↓ till 78 procent av kväve ↑

↓ ↑

↓ ↓ Organiska ↑

↓ A ↓ molekyler ↑

↓ Bakterier ↓ B ↑ ↓ C ↑

→ Kväveföreningar Bakterier →

→ → →

Perfekt återvinning!

Tänk på följande: Med all sin teknik producerar människan varje år oräkneliga ton giftigt avfall som inte går att återvinna. Men jorden återvinner allt avfall fullständigt med hjälp av sinnrika kemiska processer. Religions- och vetenskapsskribenten M. A. Corey säger att detta miljövänliga samspel är något som ”enbart slumpartade processer med största sannolikhet aldrig skulle ha kunnat skapa”.

Bibeln ger äran åt den som är värd den, när den säger: ”Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla.” (Psalm 104:24) Denna vishet har kommit till uttryck på ett särskilt sätt mot människan.

[Fotnot]