Idealiska förhållanden för jorden

Vår existens kräver precision också i andra avseenden. Tänk på jordens mått och dess läge i förhållande till resten av vårt solsystem. I bibelboken Job ställs följande frågor som manar till ödmjukhet: ”Var befann du dig, när jag grundade jorden? ... Vem fastställde dess mått — ifall du vet det?” (Job 38:4, 5) Mer än någonsin tidigare kräver de här frågorna ett svar. Varför det? På grund av de häpnadsväckande upptäckter man har gjort när det gäller jorden — upptäckter som bland annat gäller dess storlek och dess läge i vårt solsystem.

Man har inte funnit någon planet lik jorden någonstans i universum. Somliga forskare framhåller visserligen indirekta bevis för att vissa stjärnor har objekt som kretsar i en bana runt dem och som är hundratals gånger större än jorden. Men jorden har exakt rätt storlek för att göra mänskligt liv möjligt. I vilken bemärkelse? Om jorden var något större, skulle gravitationen vara starkare, och vätet, som är en lätt gas, skulle då ansamlas och inte kunna undkomma jordens gravitation. Atmosfären skulle vara ogästvänlig för liv. Om jorden däremot var något mindre, skulle det livsuppehållande syret försvinna och ytvattnet dunsta. I båda fallen skulle mänskligt liv på jorden vara omöjligt.

Jorden befinner sig också på perfekt avstånd från solen, något som är väsentligt för livet. Astronomen John Barrow och matematikern Frank Tipler studerade ”förhållandet mellan jordens radie och avståndet till solen”. De kom till den slutsatsen att mänskligt liv inte skulle kunna existera, ”om förhållandet var aldrig så lite annorlunda än det är enligt observationerna”. Professor David L. Block säger: ”Beräkningarna visar att om jorden hade befunnit sig bara 5 procent närmare solen, skulle det ha uppstått en okontrollerad växthuseffekt [överhettning av jorden] för omkring 4.000 miljoner år sedan. Om jorden å andra sidan hade befunnit sig bara 1 procent längre bort från solen, skulle det ha inträffat en okontrollerad nedisning [större delen av jorden skulle ha täckts av enorma mängder is] för omkring 2.000 miljoner år sedan.” — Our Universe: Accident or Design?

Något annat som vittnar om precision är jordens rotationshastighet. Jorden roterar kring sin axel med ett varv per dygn, exakt rätt hastighet för att ge moderata temperaturer. Venus’ rotation tar 243 dygn. Tänk om jorden tog så lång tid på sig! Vi skulle inte kunna överleva de extrema temperaturer som så långa dagar och nätter skulle ge.

En annan viktig detalj är jordens bana runt solen. Kometer har en starkt elliptisk bana. Vi kan vara glada att jorden inte har det. Dess omloppsbana är nära nog cirkelrund. Också det bidrar till att vi slipper uppleva livshotande extrema temperaturer.

Vi får inte heller glömma solsystemets läge. Om vårt solsystem låg närmare centrum av Vintergatan, skulle gravitationen från närliggande stjärnor rubba jordens omloppsbana. Om det däremot låg i själva utkanten av vår galax, skulle natthimlen vara praktiskt taget helt utan stjärnor. Stjärnornas ljus är inte väsentligt för livet, men gör det inte natthimlen oändligt vacker? Forskarna har dessutom, med ledning av de nuvarande uppfattningarna om universum, räknat ut att det i utkanterna av Vintergatan inte skulle ha funnits tillräckligt mycket av de grundämnen som behövs för att bilda ett sådant solsystem som vårt.d

”De speciella förhållanden på jorden som är en följd av dess idealiska storlek, grundämnenas sammansättning och den nära nog cirkelrunda omloppsbanan på perfekt avstånd från en långlivad stjärna, solen, gjorde att vatten kunde samlas på jordytan.” (Integrated Principles of Zoology, 7:e upplagan) Utan vatten skulle det inte ha funnits något liv på jorden.