Vatten — vår planets livsblod

VATTEN är färglöst, luktlöst, smaklöst och kalorifritt, men ändå är allt liv på jorden beroende av det. Det finns ingen människa, inget djur och ingen växt som kan leva utan det. Alla livsformer på jorden, från elefanter till mikrober, behöver vatten, och det finns ingenting som kan ersätta det. Var och en av de över fem miljarder människor som bor på jorden måste genom sin mat och dryck få i sig cirka två och en halv liter vatten om dagen för att vara vid god hälsa. Inget vatten, inget liv.

Utan vatten är det omöjligt att odla jorden eller föda upp boskap. Inget vatten, ingen föda — ingen föda, inget liv.

Men lyckligtvis finns det gott om vatten på jorden. På fotografier som tagits från yttre rymden ser vår vackra blå planet ut som om ”Vattnet” skulle vara ett mer passande namn än ”Jorden”. Om allt vatten på jorden spreds jämnt över hela planetens yta, skulle det bilda en enda stor ocean som var 2,5 kilometer djup. Jordens hela landyta skulle faktiskt kunna få plats inom Stillahavsbäckenet, och ändå skulle det bli utrymme över.

Det mesta av jordens vatten finns emellertid i haven, och havsvatten är salt. Om en person skulle dricka enbart havsvatten, skulle han eller hon snart dö av törst och uttorkning, eftersom kroppen skulle försöka göra sig av med det överflödiga saltet. Havsvatten är inte heller lämpligt att använda inom jordbruksnäringen eller industrin — det dödar de flesta grödor och får de flesta maskiner att rosta sönder. Om människor skall kunna utnyttja havsvatten i någon större utsträckning, måste de följaktligen avlägsna saltet, och det är en kostsam process.

Av jordens hela vattenförråd är bara 3 procent sött. Nästan allt detta sötvatten — cirka 99 procent — är bundet i glaciärer och iskalotter eller finns långt under jordytan. Endast 1 procent är lätt åtkomligt för människan.

En procent låter inte mycket. Kommer sötvattnet att ta slut? Förmodligen inte. Som det uttrycks i tidskriften People & the Planet: ”Även denna enda procent skulle, om den var jämnt fördelad och användes på ett förnuftigt sätt, räcka till för att uppehålla två eller tre gånger världens nuvarande folkmängd.”

Den sammanlagda mängden vatten på jorden är i stort sett oförändrad. Tidskriften Science World förklarar: ”Det vatten som du använder i dag kan en gång ha släckt en dinosauries törst. Det vatten som finns på jorden nu är nämligen allt vi någonsin har haft och någonsin kommer att ha.”

Orsaken till detta är att det vatten som finns på och omkring jorden cirkulerar i ett ändlöst kretslopp — från oceanerna till atmosfären, till marken, ut i floderna och så tillbaka till oceanerna igen. Det är precis som den vise mannen skrev för så länge sedan: ”Alla floder rinner ut i havet, och ändå blir havet aldrig fullt. Där floderna förut har runnit, dit rinner de ständigt tillbaka.” — Predikaren 1:7, 1982 års svenska översättning.

Men trots att det finns så mycket sötvatten på jorden, är situationen krisartad på många håll. De följande artiklarna tar upp det här problemet och möjligheterna att lösa det.

Där krisen är som störst

MARY, som bor i USA, börjar sin dag med en dusch, borstar tänderna i rinnande vatten, spolar på toaletten och tvättar sedan händerna. Innan hon ens har satt sig vid frukostbordet kan hon ha använt så mycket vatten som ryms i ett normalt badkar. Innan dagen är slut har Mary, i likhet med många andra amerikaner, använt över 350 liter vatten, tillräckligt mycket för att fylla ett badkar två och en halv gånger om. För henne är stora mängder rent vatten aldrig längre bort än närmaste vattenkran. Det finns alltid till hands; hon tar det för givet.

För Dede, som bor i Västafrika, är situationen helt annorlunda. Hon stiger upp långt före soluppgången, klär på sig, balanserar en stor balja på huvudet och går till fots åtta kilometer till närmaste flod. Där tvättar hon sig, fyller baljan med vatten och går sedan hem igen. Den här dagliga rutinen tar omkring fyra timmar. När hon kommit hem ägnar hon ytterligare en timme åt att filtrera vattnet för att avlägsna parasiter, och sedan delar hon upp det på tre olika kärl — ett för dricksvatten, ett för hushållsändamål och ett att tvätta sig i på kvällen. All klädtvätt måste ske vid floden.

”Vattenbristen tar död på oss”, säger Dede. ”När det tar halva förmiddagen att hämta vatten, hur mycket tid är det då kvar för jordbruket och andra sysslor?”

Dedes situation är knappast unik. Den tid som världens kvinnor och barn årligen använder till att hämta vatten från avlägset belägna och ofta förorenade vattentäkter uppgår enligt Världshälsoorganisationen (WHO) till över tio miljoner år!

En del har gott om vatten, andra inte

Så även om det finns gott om sötvatten på jorden, är det inte jämnt fördelat. Det är det första stora problemet. Forskare har till exempel beräknat att 36 procent av det vatten som fyller världens sjöar och floder finns i Asien, men hela 60 procent av världens befolkning bor på den kontinenten. I motsats härtill innehåller Amazonfloden 15 procent av allt flodvatten som finns på jorden, men endast 0,4 procent av världens befolkning bor tillräckligt nära för att kunna utnyttja det. Även när det gäller regnmängden är fördelningen ojämn. I vissa delar av jorden faller nästan inget regn alls, och andra områden drabbas periodvis av torka.

Många experter menar att människan själv kan förorsaka vissa klimatförändringar som påverkar nederbörden. Skogsskövling och överexploatering av jordbruks- och betesmark leder till att jorden blottläggs, och det i sin tur gör, enligt vissa forskare, att mer solljus reflekteras till atmosfären. Resultatet blir att atmosfären blir varmare, molnen upplöses och nederbörden minskar.

En annan orsak till att kalhuggning och överexploatering kan resultera i minskad nederbörd är att en stor del av det regn som faller över skogsområden är vatten som skogen själv avgett — det har avdunstat från träden och undervegetationen. Vegetationen fungerar med andra ord som en jättelik svamp, som absorberar och bevarar fuktighet. Om den avlägsnas minskar avdunstningen och därmed också molnbildningen.

Hur mycket människans agerande egentligen påverkar nederbörden är fortfarande en omdebatterad fråga — det behövs mer forskning på det området. Men en sak är alla överens om: Vattenbristen är ett utbrett problem. Enligt Världsbanken utgör den redan ett hot mot hälsan och ekonomin i 80 länder, och 40 procent av jordens invånare — över två miljarder människor — saknar tillgång till rent vatten och sanitära anordningar.

När rika nationer drabbas av vattenbrist, kan de vanligtvis köpa sig fria från allvarliga problem. De bygger dammar eller anlitar dyrbara tekniska hjälpmedel för att återanvända vattnet, och de kan till och med avsalta havsvatten. Fattiga nationer har inte sådana möjligheter. Ofta måste de välja mellan att ransonera det rena vatten som finns — vilket kan bromsa den ekonomiska utvecklingen och minska produktionen av livsmedel — och att använda orenat vatten, vilket befrämjar spridandet av sjukdomar. Eftersom behovet av vatten ökar överallt på jorden, ser framtiden mycket dyster ut.

Ett hoppets decennium?

Den 10 november 1980 talade FN:s generalförsamling i optimistiska ordalag om det förestående ”Internationella decenniet för dricksvatten och sanitetsfrågor”. Målet var att alla i utvecklingsländerna skulle ha tillgång till rent vatten och goda sanitära förhållanden senast år 1990. I slutet av decenniet hade man satsat sammanlagt omkring 134 miljarder dollar på att skaffa fram rent vatten åt över en miljard människor och avloppsanläggningar åt över 750 miljoner — en imponerande bedrift.

De gjorda framstegen motverkades emellertid av en befolkningsökning på över 800 miljoner i u-länderna. År 1990 fanns det därför fortfarande över en miljard människor som saknade tillgång till rent vatten och tillfredsställande sanitära anordningar. Situationen påminner om det som drottningen sade till Alice i barnboken Bakom spegeln: ”Som du ser, måste man springa det fortaste man kan för att hålla sig kvar på samma plats. Om du vill komma nån annanstans, måste du springa minst dubbelt så fort.”

De resultat som nåtts sedan år 1990 när det gäller att förbättra situationen för dem som saknar tillgång till vatten och sanitära anordningar har enligt WHO varit ”skrala”. När Sandra Postel var forskningschef vid och vice president för Worldwatch Institute, skrev hon: ”Det är en allvarlig moralisk brist att 1,2 miljarder människor inte kan dricka vatten utan att riskera att bli sjuka eller dö. Orsaken är inte så mycket bristen på vatten eller otillräckliga tekniska resurser som bristen på socialt och politiskt engagemang när det gäller att tillgodose de fattigas grundläggande behov. Det skulle krävas ytterligare cirka 36 miljarder dollar per år, vilket grovt räknat motsvarar 4 procent av världens militära utgifter, för att ge hela mänskligheten tillgång till något som de flesta av oss nu tar för givet — rent dricksvatten och hygienisk avfallshantering.”

Växande befolkning, växande behov

Den ojämna fördelningen av vattentillgångarna kompliceras ytterligare av ett annat problem: Allteftersom jordens befolkning ökar, ökar också behovet av vatten. Nederbördsmängderna är relativt konstanta, men befolkningssiffrorna skjuter i höjden. Vattenkonsumtionen har fördubblats minst två gånger under det här århundradet, och somliga beräknar att den kan komma att fördubblas igen inom 20 år.

Jordens växande befolkning behöver naturligtvis inte bara mer dricksvatten, utan också mer mat. Den ökande livsmedelsproduktionen kräver i sin tur allt större vattenmängder. Jordbruket måste emellertid konkurrera med industrins och allmänhetens vattenbehov, och när världens städer och industriområden blir allt större, är det ofta jordbruket som får stryka på foten. ”Varifrån skall vi få all mat?” undrar en forskare. ”Hur skall vi någonsin kunna tillgodose 10 miljarder människors behov, när vi knappast har så att det räcker till 5 miljarder och i själva verket stjäl vatten från jordbruket?”

Större delen av befolkningsökningen sker i u-länderna, där tillgången på vatten i många fall redan är knapp. Tyvärr är dessa länder också de som har de minsta möjligheterna, i såväl ekonomiskt som tekniskt avseende, att klara av problemen.

Förorening

Förutom problemen med vattenbrist och växande befolkningssiffror finns ett tredje problem som har med jordens vattenförråd att göra: förorening. Bibeln talar om ”en flod med livets vatten”, men många floder i våra dagar är förbundna med död snarare än med liv. (Uppenbarelseboken 22:1) Enligt vissa beräkningar uppgår det avloppsvatten som hushållen och industrin årligen vräker ut i världens floder till 450 kubikkilometer. Många floder och åar är förorenade från källan till utflödet.

I u-länderna släpps latrin och annat avloppsvatten orenat ut i nästan alla större floder. En undersökning som omfattade 200 ryska floder visade att 8 av 10 hade farligt höga halter av sjukdomsalstrande bakterier och virus. I industriländerna är floder och grundvattentäkter i regel inte fulla av orenat avloppsvatten men är däremot ofta förorenade av giftiga kemikalier, däribland gödningsämnen från jordbruket. I nästan alla delar av världen släpper länder som ligger vid havet ut orenat avloppsvatten i de grunda kustvattnen och förorenar därigenom sina egna stränder.

Vattenföroreningen är följaktligen ett globalt problem. Broschyren Water: The Essential Resource, som getts ut av miljö- och naturvårdsorganisationen Audubon Society i USA, sammanfattar situationen på följande sätt: ”En tredjedel av mänskligheten lider av kronisk ohälsa eller svaghet till följd av förorenat vatten, och en tredjedel hotas av vatten som är bemängt med kemiska substanser, vars långsiktiga verkningar ännu är okända.”

Dåligt vatten, dålig hälsa

När Dede, som nämndes i början av den här artikeln, sade att ”vattenbristen tar död på oss”, var det ett bildligt uttryck. Men bristen på rent, friskt vatten dödar också i bokstavlig bemärkelse. Dede och miljontals andra har knappast något annat val än att använda vatten från floder och åar, som ofta är formliga kloaker. Det är därför inte förvånande att vattenrelaterade sjukdomar enligt WHO dödar ett barn var åttonde sekund.

I u-länderna bär, enligt tidskriften World Watch, förorenat dricksvatten skulden för 80 procent av alla sjukdomsfall. Vattenburna smittämnen och föroreningar dödar 25 miljoner människor varje år.

De dödliga sjukdomar som sprids med vatten — till exempel diarrésjukdomar, kolera och tyfus — skördar flest offer i tropikerna. Men vattenburna sjukdomar är inte begränsade till utvecklingsländerna. År 1993 insjuknade 400.000 personer i Milwaukee i USA efter att ha druckit kranvatten innehållande mikrober som var resistenta mot klor. Samma år fann man farliga mikroorganismer i vattenledningssystemen i flera andra amerikanska städer — Washington D.C., New York och Cabool i Missouri — vilket gjorde att invånarna var tvungna att koka allt kranvatten.

Konkurrens om flodvatten

De sammanflätade problem som har med vattenbristen att göra, den stigande efterfrågan från en allt större befolkning och föroreningar som ger upphov till sjukdomar är alla faktorer som kan leda till konflikter och spänningar. Vatten är ju, trots allt, knappast någon lyx. Som en spansk politiker som brottades med vattenproblem uttryckte det: ”Det är inte längre en ekonomisk fråga, utan en kamp för att överleva.”

En situation som kan vara konfliktladdad är när flera länder konkurrerar om vattnet från en viss flod. Enligt den amerikanske forskaren Peter Gleick lever 40 procent av världens befolkning utmed 250 större floder, vars vatten används av mer än en nation. Floderna Brahmaputra, Indus, Mekong, Niger, Nilen och Tigris, till exempel, rinner alla genom flera olika länder — länder som vill utvinna så mycket vatten ur dem som möjligt. Det har redan förekommit dispyter om den saken.

Allteftersom efterfrågan på vatten ökar, kommer spänningen nationerna emellan att stiga. En av Världsbankens miljöexperter säger varnande: ”Många av de krig som utkämpats under det här århundradet har gällt olja, men under nästa århundrade kommer krigen att gälla vatten.”

[Ruta på sidan 7]

En molekyl som alltid är på resande fot

Låt oss följa en vattenmolekyl på dess ändlösa resa. Bilderna på denna sida, med nummer som motsvarar siffrorna i texten, illustrerar bara en av de många vägar som en vattenmolekyl kan ta innan den återvänder till den plats som den kom ifrån. — Job 36:27; Predikaren 1:7.

Vi börjar med en molekyl på havsytan. (1) Allteftersom vattnet dunstar genom solenergin, stiger molekylen tills den befinner sig hundratals meter över havets yta. (2) Där förenar den sig med andra vattenmolekyler till en mikroskopisk vattendroppe. Den lilla droppen färdas med vinden i hundratals kilometer. Så småningom förångas vattendroppen, och molekylen stiger igen, tills den slutligen förenar sig med en regndroppe som är tillräckligt stor för att kunna falla till marken. (3) Regndroppen faller på en bergssluttning tillsammans med miljarder andra regndroppar, och vattnet störtar sig nerför sluttningen och hamnar i en liten bäck. (4)

Efter en stund kommer en hjort för att dricka ur bäcken och får i sig vår molekyl. (5) Några timmar senare urinerar hjorten, och molekylen hamnar på marken och sugs upp av rötterna till ett träd. (6) Molekylen färdas sedan uppför trädstammen och kommer så småningom ut i ett blad, där den förflyktigas och kommer ut i luften igen. (7) Precis som förra gången stiger den uppåt och ingår till slut i en ny liten droppe. Droppen förs med vinden tills den träffar på ett stort, svart regnmoln. (8) Vår molekyl faller sedan ner igen tillsammans med regnet, men den här gången hamnar den i en flod, som för den ut i havet. (9) Där kanske den tillbringar tusentals år innan den når ytan, förångas och kommer ut i luften igen. (10)

Färden fortsätter i ett ändlöst kretslopp: Vattnet dunstar från haven, färdas över land, faller ner i form av regn och rinner tillbaka ut i havet. Under sin ändlösa färd uppehåller det allt liv på jorden.

[Ruta/bild på sidan 9]

Föreslagna lösningar

Bygga avsaltningsanläggningar. För att avsalta havsvatten pumpar man vanligtvis in vattnet i lågtryckskammare, där det upphettas till kokpunkten. Vattnet förångas och leds bort, och kvar blir bara saltkristallerna. Det är en kostsam process — alltför kostsam för många u-länder.

Smälta isberg. Vissa forskare hävdar att jättelika isberg, som innehåller rent sötvatten, skulle kunna bogseras från Antarktis och sedan smältas för att förse de regnfattiga länderna på södra halvklotet med vatten. Det finns emellertid ett krux med den metoden: Halva isberget skulle smälta ute till havs innan det nådde destinationsorten.

Pumpa upp grundvatten. Långt under markytan finns vattenförande skikt, och från dessa kan vatten pumpas upp, även i de torraste öknar. Men metoden är mycket kostsam och leder till att grundvattennivån sänks. En annan nackdel är att de flesta grundvattenreserver förnyas mycket långsamt, och somliga inte alls.

Vad är lösningen?

EXPERTER har haft heta debatter om olika lösningar på världens komplicerade vattenproblem. Världsbanken vill att man skall investera 600 miljarder dollar i sanitära projekt och vattenvård de närmaste tio åren. Att inte göra sådana investeringar kan visa sig bli ännu dyrare. I Peru, till exempel, kostade nyligen en tio veckor lång koleraepidemi som förorsakats av förorenat vatten sammanlagt omkring sju miljarder kronor — tre gånger så mycket som man lagt ner på landets vattenförsörjning under hela 1980-talet.

Men trots alla goda föresatser åstadkommer sådana projekt ofta mycket lite när det gäller att förbättra situationen för de verkligt fattiga. Utvecklingsländernas mångmiljonstäder växer explosionsartat, och förhållandena är ofta kaotiska. De fattiga bor i överbefolkade kåkstäder utan vatten och avlopp. Eftersom de inte har tillgång till det kommunala vattenledningsnätet, måste de betala privata distributörer hutlösa priser för vatten — som ofta är förorenat.

Av det som sagts här ovan framgår det tydligt att den globala vattenkrisen är ett komplicerat problem som inbegriper många samverkande faktorer: vattenbrist, förorening, fattigdom, sjukdom och den stigande efterfrågan från en allt större befolkning. Det är likaså tydligt att människan inte kan lösa dessa komplicerade problem.

Skäl till optimism

Framtiden är emellertid inte så mörk som många menar. Varför det? Därför att lösningen på vattenkrisen inte ligger i människans händer, utan i Guds. Han ensam både kan och vill lösa alla de problem som har med jordens vattenförsörjning att göra.

Att Jehova Gud har den förmågan är höjt över allt tvivel. Han är Skaparen och Formgivaren inte bara av jorden, utan också av det vatten som finns på den. Det var han som satte i gång vattnets fantastiska kretslopp och alla andra kretslopp som är en förutsättning för livet här på jorden. I Uppenbarelseboken 14:7 sägs det att Jehova är den ”som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor”.

Jehova har också full kontroll över jordens vattentillgångar. Det är han ”som ger regn över jordens yta och sänder vatten över de öppna fälten”. (Job 5:10) I Psalm 107:35 sägs det om honom: ”Han förvandlar en vildmark till en vassrik vattengöl och landet i en vattenlös trakt till platser där vatten väller fram.”

Jehova har visat prov på denna förmåga vid många olika tillfällen. Han försåg till exempel israeliterna med vatten under de 40 år som de befann sig i vildmarken — ibland på ett mirakulöst sätt. ”Han började låta strömmar komma fram ur en brant klippa och få vatten att flyta ner alldeles som floder”, sägs det i Bibeln. ”Se! Han slog en klippa, för att vatten skulle flöda och till och med strömmar skölja fram.” — Psalm 78:16, 20.

Vad Gud kommer att göra

Gud kommer inte att tillåta att den nuvarande vattenkrisen fortgår i all evighet. Bibeln har förutsagt att den tid kommer då han skall ingripa till förmån för alla de människor runt om i världen som vill leva under hans himmelska regerings kärleksfulla styre, som snart kommer att råda över jorden. — Matteus 6:10.

Denna regering, Guds kungarike, kommer att göra slut på alla vattenburna sjukdomar och alla andra krämpor. Bibeln ger Guds lojala tillbedjare följande försäkran: ”[Gud] kommer sannerligen att välsigna ditt bröd och ditt vatten; och [han] ... kommer helt visst att avlägsna sjukdom från din mitt.” (2 Moseboken 23:25) De som förorenar jordens vattenförråd kommer däremot att undanröjas, när han störtar ”dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.

Hela jorden kommer att blomstra under Guds kärleksfulla styre. Aldrig mer kommer människor att behöva föra en ständig kamp för att få tag i rent, friskt vatten. Den allsmäktige Guden, som alltid talar sanning, inspirerade sin profet att skriva beträffande framtiden: ”Ty i vildmarken kommer vatten att ha brutit fram och strömmar på ökenslätten. Och den av hetta förbrända marken kommer att ha blivit som en vassrik göl och den törstiga marken som vattenkällor.” — Jesaja 35:6, 7; Hebréerna 6:18.

[Bild på sidan 10]

Gud lovar i sitt ord: ”I vildmarken kommer vatten att ha brutit fram ... och den törstiga marken [kommer att bli] som vattenkällor.” — Jesaja 35:6, 7