Jorden — Guds gåva till oss
”I BÖRJAN skapade Gud himlarna och jorden.” Han förklarade också att allt som han hade gjort i fråga om jorden var ”mycket gott”. (1 Moseboken 1:1, 31) Det fanns inga avskrädeshögar som vanprydde jorden, inget avfall som förorenade den. Människan fick en underbar gåva: ”Vad himlarna angår, tillhör himlarna Jehova, men jorden har han gett åt människosönerna.” — Psalm 115:16.
I Jesaja 45:18 talar Gud om för oss vad hans uppsåt är beträffande jorden: ”Detta är vad Jehova har sagt, himlarnas Skapare, Han, den sanne Guden, jordens Formare och den som har gjort den, Han, den som fast grundade den, som inte skapade den rätt och slätt för ingenting, som formade den, ja till att bebos: ’Jag är Jehova, och det finns ingen annan.’”
Han visar också tydligt vilket ansvar människan har gentemot jorden — ”att odla den och ta vård om den”. — 1 Moseboken 2:15.
Jehova föregår själv med gott exempel. Han tar vård om jorden — bland annat genom de kretslopp som han har satt i funktion för att återvinna sådant som är nödvändigt för att uppehålla livet på jorden. I ett specialnummer av tidskriften Scientific American beskrevs flera av dessa kretslopp, till exempel jordens energicykel, biosfärens energicykel, vattnets kretslopp, syrets kretslopp, kolets kretslopp och kvävets kretslopp.
Jorden — en häpnadsväckande och vacker planet
Den kände biologen Lewis Thomas uttrycker i tidskriften Discover sin oreserverade beundran för planeten jorden:
”Det i särklass mest förbluffande, den märkligaste tingest vi hittills träffat på i hela universum, den största av alla kosmologiska vetenskapliga gåtor, en gåta som trotsar alla våra ansträngningar att förstå den, är jorden. Först nu börjar vi inse hur annorlunda och fantastisk den är, hur den får en att tappa andan, det vackraste föremålet som svävar runt solen, innesluten i sin egen blå bubbla av atmosfär, som själv tillverkar och andas sitt syre, som själv tillför myllan sitt kväve ur luften, som själv alstrar sitt väder i trädtopparna på sina regnskogar, som själv tillverkar sitt pansar av levande beståndsdelar: kritklippor, korallrev, fossil av äldre livsformer som nu är täckta av lager av nytt liv som en matta runt hela planeten.”
Detta är bara några få av de anordningar som Jehova har gjort för att jorden skall kunna tjäna som en underbar gåva till mänskligheten, ett hem som är skapat för att kunna bestå för evigt för människor och oräkneliga miljoner andra levande varelser. Som det sägs i Psalm 104:5: ”Han har grundat jorden på dess fasta platser; den kommer inte att bringas att vackla till obestämd tid, eller för evigt.” En annan av Bibelns inspirerade skribenter betygar också att jorden skall bestå för evigt, när han säger: ”En generation går, och en generation kommer; men jorden består, ja till obestämd tid.” — Predikaren 1:4.
Astronauter som kretsat kring jorden har vältaligt beskrivit detta vackra, bräckliga klot som svävar fram i sin bana runt solen och har framhållit hur viktigt det är att vi människor uppskattar jordens skönhet och är rädda om den. När astronauten Edgar Mitchell fick se den första skymten av jorden från rymden, sade han via radio till Houston: ”Den ser ut som en gnistrande blå och vit juvel ... prydd med sakta virvlande slöjor i vitt ... lik en liten pärla i mysteriets mäktiga svarta ocean.” Astronauten Frank Borman sade: ”Vi har en sådan vacker planet. ... Det man förvånar sig mest över är varför vi i all världen inte kan uppskatta det vi har.” En av de astronauter som deltog i den första bemannade månfärden och med Apollo 8 kretsade kring månen sade: ”Den enda färgklick vi kunde se, vart vi än tittade i hela universum, var där borta på jorden. Där kunde vi se havens kungsblå färg, landets gulbruna och bruna nyanser och molnens vita. ... Det var det vackraste man kunde se på hela himlen. Folk här nere inser inte vad de har att vara tacksamma för.”
Fakta visar att detta uttalande är sant — jordens invånare inser inte vilken skatt de har. I stället för att vara aktsamma om denna gåva som de har fått av Gud smutsar människor ner den och förstör den. Astronauter har också lagt märke till detta. Paul Weitz, befälhavare vid den första färden med rymdfärjan Challenger, sade att det är ”skrämmande” att se de skador som människan har vållat jordens atmosfär. ”Vår värld håller tyvärr snabbt på att bli en grå planet”, sade han och tillade: ”Vad betyder detta för oss? Vi smutsar vårt eget bo.” Och denna förstörelselusta har ökat på ett oroväckande sätt i dessa ”sista dagar”. Jehova har redan avkunnat sin dom mot dem som förstör jorden; han säger nämligen i sitt ord att han skall ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.
Ett otacksamt samhälle som inte är förtjänt av Guds gåva
Dagens materialistiska samhälle har visat förakt för andliga värden och har i stället gett de köttsliga begären fria tyglar. Den praktiska vägledning som Jehova gav människan för att hon skulle kunna leva ett lyckligt och tillfredsställande liv har bytts ut mot den dyrkan av det egna jaget som är så typisk för vår tid.
Andra Timoteus 3:1—5 beskriver mycket träffande de farofyllda tider som vi lever i: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.”
Kommersialismen skapar ett konsumtionssamhälle, och reklamen är dess tjänare. En hel del reklam är motiverad, en hel del är omotiverad. Den senare passar in på Eric Clarks beskrivning i boken The Want Makers: ”Reklamen hjälper inte bara till att sälja fel saker till folk som inte har råd med dem, utan den gör det dessutom ofta till priser som är orimligt höga.” Som Alan Durning uttrycker det i tidskriften World Watch: ”Annonsörerna säljer inte bara produkter, utan livsstilar, attityder och drömmar — de vädjar med sina varor till själens ändlösa begär.” Reklamens syfte är att göra oss missnöjda med det vi har och få oss att längta efter sådant som vi inte behöver. Den skapar en omättlig hunger, den leder till en destruktiv överkonsumtion, och den bidrar till uppkomsten av gigantiska sopberg som vanpryder jorden. Med sina försåtliga övertalningsknep manipulerar den till och med de stackars människors hjärtan som lever i hopplös fattigdom. Många annonsörer marknadsför energiskt produkter som de vet kan skada eller döda människor.
Men det som verkligen betyder något är vårt förhållande till Gud. Som det sägs i Predikaren 12:13: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” De som handlar så kommer att kvalificera sig för liv i Jehovas rena och ofördärvade paradis! Jesus sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” — Johannes 5:28, 29.
När alla kommer att uppskatta Guds gåva
Vilken otroligt underbar plats kommer inte jorden att bli! Jehova har i sitt ord gett oss en hänförande beskrivning av den: ”Jag [Johannes] såg en ny himmel och en ny jord; den förra himlen och den förra jorden hade nämligen försvunnit, och havet är inte mer. ... [Gud] skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:1, 4.
Då kommer också sådant som soptippar och giftavfall att vara borta, och även de som gör sig kvitt sina sopor genom att skyffla över dem på andra. De enda människor som kommer att leva på jorden då är de som älskar sin nästa som sig själva, som lovprisar Jehova för hans underbara gåva, jorden, och som gläder sig åt att ta vård om den och bevara den i ett paradisiskt tillstånd. — Matteus 22:37, 38; 2 Petrus 3:13.
[Ruta på sidan 11]
Materialismens meningslöshet
Jesus framhöll en viktig sanning, när han varnande sade: ”Håll era ögon öppna och ta er i akt för allt slags habegär, därför att inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” (Lukas 12:15) Det är inte vad vi har som räknas, utan vad vi är. Vi har så lätt att helt gå upp i vardagslivets jäkt och fläng — att tjäna pengar, skaffa oss en massa prylar och frenetiskt jaga efter alla de nöjen och njutningar som köttet kräver — och sedan tro att vi lever ett rikt liv och inte går miste om någonting, när vi i själva verket går miste om det bästa som livet har att bjuda.
Det är först när livet håller på att glida oss ur händerna som vi inser vad vi har gått förlustiga. Vi inser sanningen i det som Bibeln säger: Livet är mycket kort — ett dis som försvinner, en flyktig rök, en vindfläkt, en passerande skugga, ett grönt gräs som förtorkar, en blomma som vissnar. Vart har det tagit vägen? Vad har vi uträttat? Varför var vi här? Är detta allt som livet har att ge? Är allt bara fåfängligheters fåfänglighet, tomhet, ett strävande efter vind? — Job 14:2; Psalm 102:3, 11; 103:15, 16; 144:4; Jesaja 40:7; Jakob 4:14.
En döende man i en sjukhussäng tittar ut genom fönstret och ser en backsluttning som badar i det varma solskenet, en blandning av gräs och ogräs, några små stretande blommor och en sparv som letar i jorden efter frön — inte mycket att bli lyrisk över. Men för den döende mannen är det en vacker scen. En vemodsfylld längtan kommer över honom, när han tänker på vilka enkla glädjeämnen han har gått miste om, alla de små ting som betyder så mycket. Allt är förbi så snabbt!
De grekiska skrifterna i Bibeln säger rent ut: ”Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” (1 Timoteus 6:7, 8) De hebreiska skrifterna uttrycker det ännu mer rakt på sak: ”Alldeles som man har kommit fram ur sin mors liv — naken kommer man att gå bort igen, alldeles som man kom; och ingenting alls kan man bära med sig för sitt hårda arbete, ingenting som man kan ta med i sin hand.” — Predikaren 5:15.
[Bildkälla på sidan 8]
NASA photo